Avd Imponerande Insikter

En beskrivning av Afrika på tv häromdagen:

Där lever de flesta av det som jorden ger.

Theodor Kallifatides "En lång dag i Athen"

Noterar när jag skrivit Kalifatides att ordet understryks av ett rött streck – stavningskontrollen. Den föreslår Kallifatides.

Snacka om erkännande.

Boken utspelar sig under den dagen då jagets (=författarens) far ska grävas upp ur sin grav. Han är där med sin bror. Jag vet inte, uppgörelse med sin far är kanske fel ord, men i alla fall en berättelse som utgår från den symboliska punkt då fadern går bort. Boken gör hela tiden utspel till scener i författarens liv.

Språket är ett njutningsfullt flöde, och jag skrattar ofta. Framför allt åt hans sydländskt obscena språk. Det är livsbejakande, och man blir liksom sugen på att ut och leva. En bra bok som man läser snabbt och lätt.

Tones of home

finns nu på myspace.

Lyssna!!

Planeten

Såg första av fyra avsnitt av planeten igår.

Lycka till, jorden.

Har redan innan haft mycket besvär med att rättfärdiga den planerade flygresan till Athen. Vad ger mig rätten? På bekostnad av vad? Löste det moraliska dilemmat med att köpa en utsläppsrätt, vad det nu må innebära.

Det innebär ju i alla fall att på något sätt betala för skiten man släpper ut, åtminstone symboliskt.

Skulle gärna vilja kunna blunda för de uppenbara konsekvenserna av vår livsstil och bara tänka att äsch, jag är en del av den här strömmen, jag kan inte påverka dess rikting. Man måste ju unna sig något ibland och det är viktigt och lärorikt att komma ut i världen och lära känna nya kulturer och det blir ett minne för livet och bla bla bla.

Men problemet med det resonemanget är ju att det inte stämmer. Jag KAN ju välja att påverka eller inte påverka. Lite lite lite.

Som Caj Karlsson sjuner: Bara döda fiskar flyter med strömmen.

Då och då får man väl lägga sig på rygg och flyta lite med strömmen då.

Degenerering

1 rätt av 7 på dn´s nutidstest för V44. Jag som brukar ha minst 3!
Försök
själv.

Strax efter midnatt på juldagen sätter jag mig på en flygbuss, från flygplatsen till ett Hotell i centrala Athen. Har börjat läsa reseguider och Kallifatides redan nu.

Skriver säkert här, när jag är där.

Henrik Valentin "kött och kättja"

Dikterna i den här samlingen är inget vidare. Mest ett orgie i självömkande, otillräcklighet och någon passivitet inför våra behov och drifter. Den är lättläst och budskapet övertydligt, vilket förstärker känslan av att vara lite misslyckad.

Så på något sätt är detta en mycket givande diktsamling. Jag gillar utgångspunkten, att vi liksom kan tappa känslan av att bestämma själva, blir slavar under våra behov.

Så, tack, Henrik för denna risiga diktsamling som jag läste med behållning.

hits