davlid

Dikterna i den här samlingen är inget vidare. Mest ett orgie i självömkande, otillräcklighet och någon passivitet inför våra behov och drifter. Den är lättläst och budskapet övertydligt, vilket förstärker känslan av att vara lite misslyckad.

Så på något sätt är detta en mycket givande diktsamling. Jag gillar utgångspunkten, att vi liksom kan tappa känslan av att bestämma själva, blir slavar under våra behov.

Så, tack, Henrik för denna risiga diktsamling som jag läste med behållning.