davlid

Singelskapet gör saker med en. Bland annat utvecklas ens matvanor till egna kulinariska genres.

Lunchmeny torsdag: Lite sallad. Ett mikrat egg med pressad torksrom. En macka med torskrom och ost, en med ost och skinka. En morot och ett glas juice i vilken jag blandade ned ett grönt pulver. (En gåva från en vän som påstår att det är torkade alger).

Kanske är dags..

---

Med stor fascination har jag tittat på ordförande Persson. Hur han ljuger, raljerar, tänkter högt, pöser, svär, kämpar med motivationen att gå ned i vikt, är ensam, blir kär, gråter, reflekterar.

Det är så han nästan känns mänsklig då och då.

 

Strömmarna av klimatflyktingar har smygit igång. I Bangladesh pratas det om ca 100000. Västerås torskade mot Hammarby; himlen är grönvit. Reinfeldt tror inte på tvång i klimatfrågan.. På konferensen i Nässjö igår va maten god, som den alltid är på sådana där arrangemang. 100 dog i Bagdad. Fetman har fördubblats på 20 år i Sverige. Det är inget bra på tv och milda vintrar gynnar fågelarter som gynnas av milda vintrar. Nick Cave är här med en ny skiva och Kina startar ett nytt kolkraftverk var femte dag. Det är trist att bara äta mackor till middag, men man får stå ut när man kommer hem sent orkar man inte riktigt laga nåt. Ola Salo är bi och nu är det onsdag.

Kraschad hårddisk.

Tips: Spara backuper regelbundet!!

Ny dator nu. Snabb. Snygg.

Grumlas inte den sköna känslan av välfärd och bekvämlighet lite av att veta att den till viss del lutar sig på inkomster från vapen som används till att döda "terrorister"?

Det var dagens politiska reflektion.

Nämner däremot inte FN:s klimatrapport. Behövs inte.

20 januari. För första gången denna vinter ser jag snö. Men det var fyra timmar sedan. Nu ösregnar det.

Så det är just nu de håller på alltså. Fyller det där uppdämda behovet av samvaro, som i vanliga fall hindras av stirrande glödlampor, TV och datorer.

Om nio månader ploppar de ut.

3.00 lämnade jag nyårsfesten för att ta mig till flygplatsen. Ganska vemodiga avsked.

Har inte mycket mer att säga om detta. Jag har landat i Köpenhamn. Väntar på tåget till Kalmar. Allt är som vanligt.

I den här delen av världen verkar allt verkligen gå sin gilla gång. Utan dramatik, på gått och ont.


Syns snart.

Hade en riktigt behaglig upplevelse idag. Efter den, nar jag kom tillbaks till Aten, blev det uppenbart hur trott jag ar pa greker. Jag skrev det redan efter forsta dagen i min anteckningsbok, men tankte att jag vanjer mig.

De valler over mig! Deras kulsprutesmattrande aldrig upphorande prat, alla deras svarta harstran jag far peta bort i baguetter och gyros, alla deras sopor jag hela tiden far kliva over och deras irritation over att jag inte vill ga in i deras affarer som anda bara ar fulla med dynga.

Deras gestikulerande, tutande och skrikande nar de kor bil, standigt sokandes efter nagon att skalla pa. I bilar blir de till livsfara for sin omgivning, i synnerhet nar de ar onyktra. Eftersom alla greker kedjeroker, ater mestadels skrapman och socker och eftersom de flesta (4 milj Atenbor) andas ren smogg dygnet runt ar det ett under att de inte utrotat sig sjalva vid det har lagt. De manga, manga, manga generationerna, tid av evolution, har gjort att dagens skrapkulturkonsumerande arbetsmissgynnande grekgener ar totalt urtvattade pa de genetiska uppsattningar som maste ha kannetecknat Sokrates, Platon och Aristoteles.

Pust, det va skont.

Jag har traffat manga behagliga greker. Det ar bara det att det ar sa forbaskat manga pa samma plats och samma tidpunkt hela tiden. Ikvall till exempel ska jag ut och ata med trevliga greker.

Efter en timma pa en stor farja hamnade jag pa en o. Etersom jag hade en tid att passa, hade jag bara tre kvart att tillbringa pa on. I en soffa pa en uteserveringen lutade jag mig tillbaks, smuttade pa en frappe. Solen varmde, en bit ut i havet va det vindsurfare, och bakom dem reste sig berg som kullisser, skuggor i olika graskalor. Dar fanns manniskor. I normala mangder.

De 45 minutrarna kanske va de behagligaste pa den har resan. Om jag ska gora det har fler ganger, ska jag boka ett hotell pa en o, vara dar en veckan, och mojligtvis ta en dagstripp till Aten for att se Akropolis igen.

Korinthkanalen. 11 ska det ha tagit att spranga sig ned och forsla bort allt material. 21 m bred, 90 meter djup. Projektet paborjades dock redan 67 AC! 1893 invigdes den. Vilket projekt! Vad gjorde de av allt??






Svindeln va varre an fran lange jan..

Saker ar inte sa huggna i sten som man tanker sig. Standig nedbrytning ar ett naturtillstand.(De gamla grekerna hade ju inte tillgang till juste svensk granit och porfyr, utan fick noja sig med porost konglomerat, kalksten och marmor.

Men inget ar ju bestandigt i ordets mest uttdragna betydelse. Inte ens svensk grasten. Akropolis stenminnnen ar under standig konservering, renovering och renoveringar av renoveringar.

Och 2000 ar ur en stens perspektiv ar som en blinkning.

Skulle de kanske behova en djurskyddsmyndighet har ocksa?

Gronfink:




Steglits:




Kanner igen denna, men kommer inte pa vad den heter:




Hundvalp:




Har inte riktigt fattat vilka de ska kaka och vilka som ar sallskap..

Vad skulle lansstyrelsernas kulturmiljofunktioner haft for erinran i samband med en san har exploatering tro?


/>



Eller vattengruppen, om detta vara Emans mynning?




Kara slakt: Det ar kanske hit ni skulle akt istallet? :)




De firar jul har ocksa, men inte riktigt pa samma satt. Igar, juldagen, var det knokfullt med folk, och stan var mer som en gigantisk marknad. Det ar helgdag idag, annandagen, ocksa och det kommer nog vara likadant. Har firar man julen ute pa cafen och resatauranger, bland folk.

Och de har en och en annan gran, tomte och mangder med smaklos, blinkande belysning.

Raschid. Hoppas du och din barn hittade terminal2 i Milano. Jag hittade er inte nar vi hade landat, och kunde inte visa er. Hoppas du nadde fram over gransen till Irak fran Teheran, och hann fram till din sjuka mor. Tur att du hade Hassan med som tolk. Som det anda du sa pa svenska: tet ar inte klakt.

Och tack for kaffet!!

**

En Tunisisk man pa flyget mellan Aten och Milano sa att Aten var sa tryggt. Han har inte last bilen under sina 4 ar har.
"Min fru, mina tva dottrar, jag kan lamna dem ensamma i Aten. Jag ar inte orolig".

Men jag vet inte. Har hamnat i en ruffig del, vad det verkar. Gick forbi klungor av prostituerade i natt nar jag letade efter hotellet. Vid ett horn stod en man med laderrock, guldsmycken och svarta solglas, liksom bevakade..

Efter nagra tack men nej tack var jag framme vid hotellet.

**

Det brukar sta att man antingen alskar eller hatar aten. Jag har inte bestamt mig. Har difinitv inte fallit for stan. Det ar skitigt (i mitt kvarter i alla fall..). Som larmtorget en sondagmorgon, fast hela tiden. Kanner mycket som en total framling.

Det var nog bara valda delar av aten som shapades upp vid OS.

Utsikt fran hotellet:




God jul.

Sådärja. Färdigpyntat för i år.

Vi vet så mycket. Man kan inte annat än förundras.

Om hjärnan till exempel, hur den fungerar, vad som sker var. Vad som händer i Hypothalamus och vad i Amygdala.

Vi har tagit reda på så mycket, om hjärnan till exempel . Vi har observerat.

Vi har observerat hypothalamus roll, till exempel.

Om man tar en katt, och skär ett snitt i hjärnan, under hypothalamus, kunde katten fortfarande tugga, morra, skjuta ragg! Reflexerna verkade funka. Men de kunde inte lära sig nåt.

Man har skurit och observerat. Tills antalet medgett att observationerna kunna säkerställas statistiskt, och bli vetenskap.

Många katter blir det.

Men oftast använder man ju bara råttor förstås.

Vetenskapen lär oss så mycket nya saker hela tiden.

Länsstyrelsens julfest ägde rum igår. Jag såg varken förbjudet eller tillåtet hångel. Trots detta va det lyckat. Jag lämnade efterfesten kvart i fyra.

19.00 Solo om Laleh, vars nya skiva jag köpt. 20.00 På spåret.

Tack SVT. Och den delen av befolkningen som faktiskt pyntar licensen.



Plus ett
är exakt samma som
minus ett

fast på olika ställen.

En beskrivning av Afrika på tv häromdagen:

Där lever de flesta av det som jorden ger.

Överskriften till nästa kapitel i boken jag läser:

Decentrerad autonomi
Den moderna subjektkritikens
moralfilosofiska konsekvenser

Pust.

Kommer hem sent efter ett dygn i stockholm. Slänger packningen i ett hörn, snabborstar tänderna, stänger av datorn, och går och lägger mig.

Om man inte lyckas få någon som kan ta hand om datorn när man är borta, bara mata den lite med el någon gång, ja, då har man ju inget val.