Promenad

Jag var på väg ut på piren vid slottet. Hon satt i sanden, hon fotograferade. Jag frågade om det är okej att gå ut, om hon hade fotot färdigt.
Ja, absolut, jag bara sitter och tittar lite, sa hon. Stranden gjorde sig bra i hennes bakgrund där hon satt och letade motiv, ljus och vinklar. Den verkade njuta av att visa upp sig, av att ha henne där. Och hon verkade njuta av att vara där. Som att dom hade en tyst överenskommelse. Något privat jag kom och klampade in i.

image75


Jag fortsatte. Genom kyrkogården och in i Slottsparken. Det nya överklagade konstmuseet står där, snart färdigt antar jag. Det är snyggt. Det ger karaktär och slottsparken blir mer levande, åtminstone vintertid, då allt i övrigt mest är dött. Folket, åtminstone en fraktion, fick säga sitt. Och det bidde ingen skillnad, den här gången.

image76



I övrigt, söndag. Helgens låt har varit Ramsby-Hederos, du min vän.
Lyssna här.

07, jul och blogg

Vacklar om jag ska hålla på den här blogggrejen. kluven. Blir det inte lite freakshow?

Själv läser jag inte en enda blogg. Jag är inte intresserad av andras personliga dravel. Jag är bara intresserad av mitt eget personliga dravel. Och det kan jag ju lika gärna kladda med i ett vanligt gammalt block.

Äntligen lite hög luft och blå himmel och skuggor och bländande ljus. Tagit semester. Är igenom tunneln. Igenom jobbhösten och alla spelningar, igenom besluten som ska tas. Vi har gått till Sverigefinal i Bodog battle. Hoppas det kan komma en jävla massa folk den tredje. Röstning och antal sålda biljetter kommer att spela roll. Men konkurrensen... det blir svårt. Men kul. Jag har sålt en artikel. Och jag har jobbat på med vattenskyddsområden, krisberedskap och alla möjliga grejer i vatten som diken, kylvatten till kärnkraftverk och små bryggor. Balimötet gick hyfsat, KFF kom tvåa, H5N1 (viruset) är tillbaks och H5N1 (fotbollslaget) vann utesäsongen, Cubase är installerat, en diktsamling är skriven och jag går nu mot nya frågetecken.

Well. Hoppas julen blir fylld av sånt som ni tycker att jular ska fyllas av. Själv har jag julpyntat med mitt enda julpynt, en glastomte från kosta boda, som vaktar lägenheten när jag åker till Dullingsmålen (familjestället på småländska höglandet). Det blir mycket eldande, mycket promenderade och bokläsande och släktträngsel och lekande med Emma som snart är två.

Demokratins utpost

Några av byråkratskaran har fått möjlighet att göra en hälsoprofil. Det gav inte särskilt mycket, det va lite frågor typ: Äter du bra? Hur mycket motionerar du? Och sedan ett test på syreupptagningsförmågan. Jag cyklade ett tag med pulsmätare och grejer och kvinnan som vägledde mig genom testet påstådde efter lite miniräknande och tabellerande att jag var nära elitidrottsnivå.

I ren inspiration sprang jag 4 kilometer efter jobbet men få skulle nog förväxla mig med en elitidrottsman på slutet.

Har fått undan ett par ärenden, varav ett lite tråckligare och det känns skönt. Men högen är stor. Det är många planskisser på dikningar, muddringar och våtmarker som nu har fått liggsår i mina fack märkt med "pågående".

Jag har lite för lätt att leva mig i frustrationen de sökande måste känna, jag ser dom framför mig hur dom tänker att dom ju har gjort allt rätt hur dom förväntar sig ett snabbt besked och så sitter dom vid sina skrivbord och i sina grävmaskiner och trummar och den dom vänter på är MIG, nån snubbe på en kontorsstol med rätten att ha åsikter om vad dom ska göra och inte göra utan att ens komma dit och titta, utan att dom ska få visa att deras avsikter är goda och att dom tänkt igenom allt. och dom väntar och dom väntar och hela deras verksamhet sitter i knät på någon regel som dom egentligen inte vet bakgrund eller syfte med, ett maskineri som bara ska gås igenom bara för, bara för, att det ska det.

Och i de flesta fall säger myndigheten kör med några korta rader.

Dessa månader av väntan, och så bara ett neutralt godkännande i beskyddandet av de allmänna intressenas namn.


/Från en av demokratins utposter under uppfyllandet av lagstiftarnas, invånarrepresentanternas, önskan.

Sticky fingers och vatten

Om det gick bra?
Vi blir bättre och bättre live, men det känns ändå som en bit kvar. Låtarna är bra och vi spelar dom bra, men vi har stora möjligheter att bli ett bättre scenband. Men hur? Swedish for Beginners va kanon, de har kommit långt, bra låtar, energi, glädje. Vi får utvärdera, mobilisera om och förbereda oss för 5 dec, då vi bland annat ska spela en nationalteatercover med kamraten Kim Stranne på Kåren i Kalmar.


Annars har det varit mycket vattenskydd.. Vi håller på att knyta ihop saker, miljömålen, vattendirektivet, vattenråden, vattenförsörjningsplaner, översiktsplaner och vattenskyddsområden. PBL, miljöbalken och direktivet i samma båt. Vi lär oss lite om varandras verktyg, för att hitta en helhet, en verktygslåda till stöd för kommunerna.




Idag pratade jag med Emma i telefonen och hon sa att hon skulle cykla till mig och att hon åt ris och keso, sen sa hon att jag skulle prata med pappa istället.

Ett sånt där privat blogginlägg som man svär över när de är i andras bloggar

Man får välja vad man tar upp här. Jag valde att ta upp det självsmickrande omdömet från Bodogfolket. Jag väljer att inte ta med Granlunds rescension av Söderportspelningen.



Annars verkar det regionala förvaltningsuppdraget gå sin gilla gång. Högar skapas, högar kastas, konferenser åks på, konferensmat bantas bort och förbränns på korpfotbollsplan.



Pratade med Emma häromdagen. Hon berättade för mig att hon satt på en stol och åt macka och drack vatten och att hon ville läsa en bok.

Kroppshållning och tones-länkar

Halvsjuk och hemma idag, förutom på eftermiddagen då jag åkte förbi landshövdningarnas gåva till Kungen - ett seminarie om havsmiljfrågor. Intressanta föredrag, och kul att morsa på knugen (okej då, jag morsade inte direkt, men när jag kom dit så bara stod han där under bensträckaren, och jag försökte låtsas som att jag inte såg på honom på något annat sätt än som vem som helst som ska på ett vanligt seminarum).

Dagen avslutades med en paneldiskussion och jag roade med att notera panelens kroppshållning. Det var två män, generaldirektörer. Halvliggande i fåtöljerna med armarna hängande utanför armstöden, lite slött gestikulerande, lite ironiskt raljerande. Och två kvinnor. Sittandes upprätt med ryggvänlig svank, lutanden sig framåt med blicken mot publiken, serverandes lättbegripliga metaforer.


Kan inte låta bli att skicka med lite länkar till en artikel på
allears och sticky fingers.

Fack

Man vill inte bli placerad i ett fack. Hört det förut? Lycka till säger jag. En av människans mest överlevnadsgynnande drag är att placera folk i fack. Förutfattade meningar är livsnödvändiga. Till exempel om det kommer in en man med rånarluva på en bank. "Nej, jag vill inte placera in någon i nåt fack, jag vill ge alla en chans". Eller om man får ett fotografi på ett kvinnlig ansikte. "Nej, jag vill ha bevis på att det är en kvinna".

Jaja, jag vet, lite grovhuggna exempel, men det är ju intressande det där, hur vi med lite lite information vet en massa saker. Och kanske ska vi inte vara så rädda att placera folk i fack, så länge vi kan göra oss medvetna om att vi ibland drar lite FÖR stora växlar. Och man är ju aldrig bara ETT fack. Men kan kategoriseras i flera, ja en hel jädra massa fack.

Jag är nu inte bara bassist, byråkrat, man, biolog, korpfotbollspelare, storebror, farbror, heltidsanställd, före detta fågelskådare, lång. Nej, nu kan jag också kalla mig INFJ. Jag har nämligen gjort ett mbti-test, ett jungianskt sätt att beskriva en persons karaktäristika. Jag har fått en folder där min personlighet är beskriven. I stora drag är lite introvert, jag tar till stor del in information via "det sjätte sinnet" eller via intuition. Jag fattar beslut lite mer på känsla än på tanke och jag har en tydlig tendes att leva planerat och organiserat.  Jag har starka sidor och sidor med utvecklingsbehov (i såna här sammanhang har man lyckligtvis inga svaga sidor).

Så nu vet jag. Jag förstår intuitivt komplexa sammanhang, litar på mina insikter så att de nästan ter sig att bli vetskaper och jag förstår, intuitivt, andra människors motiv och känslor, ibland innan de själva är medvetna om dem.

Vi skiter i utvecklingsbehoven för tillfället :)



Det händer en massa roliga saker framöver. Jag ska iväg på utbildningar, konferanser och fester här och var, och inte minst har vi fått en del spelningar. Närmast är det Debaser 28 oktober.

Häktiskt men roligt.

Nu är det helg.

Ny spelning

I bakgrunden: idol.
I förgrunden: Sånt som "hoppas Gais kvitterar mot Göteborg", "nej, inte gå in på facebook igen" och lite om "är lönen något man förtjänar eller bara tjänar". (Tänkte väl då mest på Göran Persson arvode jämfört med mitt arvode. Det är ju lätt att legitimera en lön bara genom det faktum att han HAR den lönen. Göran tjänar det han tjänar, för att han tjänar det. Samma med mig. Men förtjänar jag mina en bit över tjugotusen? Jämfört med vad? Göran?)

Och ja, sånt där.

Ska på försäljningsjippot legitimerat av något så fint som LITTERATUR - bokmässan i Göteborg - i helgen. Ett måste för en wannabee.

2 november bokat. Tones of home spelar då på Söderport i Kalmar. Förhoppningsvis några nya låtar klara tills dess.

Idol och Martin B

Så var det det där med idol igen. Man sitter där och utbrister sånt som "vilket skitprogram", "de där själgoda uppblåsta töntarna som tycker saker ska knäcka och folka leverera tror de gör världen en tjänst men de stöper bara folk i samma form fast han den där med mustaschen  sjunger ju GRYMT bra" och så har en timma gått helt plötsligt och man inser att måste få se vilka som klarar sig och vilka som åker ut nu när de ska solosjunga.

20.00 i morgon.



Jag minns att jag fick samma känsla som när jag läste "Den allvarsamma leken" som när jag nu har läst "Martin Bircks ungdom". Den att det här skulle ju kunna handla om mig. Trots att den är skriven vid förra sekelskiftet. Det är samma ensamheter, samma längtan, samma sökande efter en plats och samma åtrå och samma en massa saker som det är att vara människa vara sig det är 2007 eller 1901.


Gemenskap, sammanhang och beroenden

På tal om facebook och beroenden

Amusement

En gissning är att Amusement, låten vi spelade in för sådär, eh, ett tag sen, kommer att ligga på myspace i morgon kväll. Världen väntar med spänning!



Undrar när den första specailkliniken för avgiftning av facebook-beroende individer inrättas?

Jag försöker hålla mitt bruk i schack.

Centern i Kalmar

Lördag kväll. Överdoserar oleum basileum och är inne på dagens tredje paket Lambi näsdukar. En videofilm någon?

Maud Olofsson och hennes centerkollegor i riksdagen stod och dansade på en scen på Stortorgen i Kalmar idag. Dansen var tydligen en del av en visning av "ekologiska" kläder. När hon sedan talade stod det klart att hon är en mycket bättre retoriker än dansare, om nu någon hade tvivlat på det. Överallt på torget minglade det centerpartister som enligt deras pins var klimatneutrala och fyllde i rask takt svarta sopsäckar med engångstallrikar, engångsbestick och engångsmuggar.

Det går alltid hitta nyanser av hyckleri.

Annars en fin och höstsval dag. Folk börjar prata "jag gillar hösten" och "hittade bra med svamp häromdagen" och är det inte dags att vrida om klockan snart" och "det ligger snö i norrland tydligen" och "man får väl ta upp morötterna ur landet nu kanske".

Bloggar är historia?

Helt plötsligt är det bara facebook överallt. Och bloggar känns bara såååå ute.

Håller på att plocka fram tält och trangiakök ur garderoben. För nu är det åter dags att riskera livet längs branta åbankar och brofästen, att kräla, kråla och klättra runt rötter och stenrösen, skita ner sig, bli blöt och få blåmärken, för komma åt alla tänkbara ställen för uttrar att bajsa på.

Och väderprognosen säger regn.

sju av sju

DÄR SATT DEN!!

Första fullpottaren i
dn:s nutidstest. w 32.

w 33 gav endast 4 av 7 dock..
D

Jag har ALLTID skrivit. Om jag sagt nåt annat har jag LJUGIT.

För säkerhets skull, om någon skulle tycka att det jag skriver är dyngigt, brukar jag alltid ta till utvägar som: Jag bara skrivit några år, det är nåt jag fått för mig är roligt plötsligt på äldre dar,  jag är fortfarande nybörjare eller äsch, det är bara en grej jag gör, som på kul."

Då går jag alltid fri och kan bli ursäktad eventuell dyngighet.

Men det är ren lögn. Det stod klart igår kväll. Mamma ringde och va rörd. Hon hade hittat två dikter jag skrivit:

Fredsdikt

Fred är livet och 
krig är döden.

Varför är det krig?

Jag tycker att man
ska vara snällare
mot varandra 

Dikt från David


Det är tillåtet

Det är tillåtet att
gråta för det
Minsta lilla. Det
är tillåtet att va
mörkrädd. Det
är tillåtet att
inte vilja vara
med.

SLUT





Klockan är kvart i nio. Det är mörkt. Jag torkar äpplen för vintern. Något kommer till mötes. Ett avsked?


I bakgrunden: Sverige - USA

db-festival i Oskarshamn

Det var inte det i vi underpresterade. Ljudet var bra och vi genomförde spelningen, tja, inte kanon direkt kanske, men inte dåligt heller. Men publiken var inte där. Och folk snarare gick än kom. Stod och pratade lite med Oskarshamnstidningens skribent och frågade "jaha, vad ska du skriva om oss i morgon då?" Hon svarade lika svalt som väderleken att det får jag väl läsa i morgon och fortsatte lyssna på ingenting. Bandet ingenting alltså.
Vi stod och huttrade kvar ett tag för att få se dragplåstret Promoe. Det va sent. Det va kallt. Två låtar fick han av oss innan vi lommade bort mot bilen.

Inga fler spelningar inbokade mer. Nu är det bara nya låtar som gäller. Och väntan på att Amusement ska mixas färdigt nere i Pama.

Helgen är inge vidare rock´n roll i övrigt. Det såg ut att kunna bli en stranddag, men i skrivande stund börjar det smattra på rutan. Och kanske är det något intressant att lyssna på på P1.

I samhällets tjänst

Jag brukar ju normalt företräda myndigheten. Men i lördagskväll företrädde jag allmänheten när jag ringde 112 och blev kopplad till polisens sambandscentral.

Vi var på väg hem från Janne Bark´s release i Kristianopel. Vi satt och nynnade på kvällens höjdpunkt - Lundells oh la la jag vill ha dig - när vi fick bromsa in till förti på en femtiväg. "Shit" utbrast Johan när bilen frmför va på väg ut i vägrenen, för att sedan vingla över mot mittlinjen. Plötsligt accade bilen upp till säkert åttio, fortfarande på femtiväg. När det blev sjuttiväg bromsades det igen, till 50. Vägen övergick i 90 och 110, men hastigheten översteg nu endast försumbart över 60. I mil efter mil. Och vinglande fortsatte. Så vi tog vårt samhälleliga ansvar och ringde
numret man aldrig ringer.

Efter att ha legat en bit bakom ringde polisen upp min mobil. Vi beskrev var vi var och ombads ligga kvar bakom. Vid Rinkabyholm låg dom och lurpassade, och svängde ut framför oss och stoppade bilen. Efter ett tag ringde dom igen.

"Det va ingen rattfylla." "Han var bara lite trött".

Jojo, vinglar man fram i 60 på en hundratioväg som om man försöker åka slalom mellan osynliga koner för att man är lite trött, då är det dags att knoppa.

Poliserna tackade oss för att vi hade hjälpt dom i kampen mot buset (fast uttryckt något annorlunda) och vi tackade för att de faktiskt tog sig tid att ringa upp igen.

Och vi var också ganska trötta. Och nyktra. Releasfesten var kul. Vi kände oss utvalda som blivit särskilt inbjudna och slapp betala de 180 kronorna som förvånandsvärt många ändå pungade ut med. Tyvärr va inte Lundell himself där (Janne B är ju alltså Lundells trogna gitarrist). Hans vitala gubbrock var stundtals riktigt bra. Höjdpunkten var dock covers: Keep on rockin in the free world (Neilan), Var är vargen (Thåström) och så då Oh la la som va så man fick lite gåshud och villigt klappade och sjöng med som en rödrosig afterskiungdom.

Nu är lunchen slut (och jag får troligtvis tillbaks min dator ikväll!)

följetången..

När detta hände tänkte jag "för helvete David, säg inte detta till någon".

Previously on
förtjäna sina ägodelar. Skrolla ned till (rubriken förtjäna sina ägodelar).

Jag va trött igår. Det var nog det hela. Eller kan man få alzheimers vid 30? Efter repet somnade jag som ett barn. Jag drömde en massa konstigt. Bland annat drömde jag att någon ringde på dörren. Jag började vakna till. Jag insåg att det faktiskt kunde ha varit någon som ringde på dörren, på riktigt. Så jag gick upp. Öppnade. Min nya granne stod där med min bas. Han bad om ursäkt, men han tänkte den stod ju bara där i trappuppgången och att jag nog ville ha den. "Va eh klockan?" frågade jag och den var halv tre. "Vafan gör du uppe nu?" frågade jag. Han hade varit på Öland. Jag försökte tacka   och visa självförebråelse och att han hade gjort rätt som väckte mig,så vaket jag kunde.

Det tog ett tag innan jag somnade igen. Sedan vaknade jag till och tänkte att det va rätt skönt att vakna innan klockan ringer. Så jag somnade om och vaknade några gånger. Efter ett tag undrade jag va klockan va egentligen.

HALV NIO!!

Inser att jag nog behövde vilan.

Och som en personligutväcklingskonsult sa till mig: "du är nog lite av en konstnärssjäl". Charmigt va!?

Nu ska jag gå och äta lunch och fortsätta att försöka klara av min vardag.



Nyhetstorka

Jag förstår att ni förstår. Jag bloggar på arbetstid. Till mitt försvar kan jag säga att det är på lunchrasten. Jag spiller inte skattemedel i onödan.

Egentligen har jag inget särskilt att skriva om. Men man vill ju uppdatera lite då och då. Skulle kunna skriva om någon intressent nyhet som att KFF fått en ny brasse, att Borgholmsborna har bättre munhugien än Mörbyålångaborna eller att jag nyligen slog rekord i antal rätt på dn:s nyhetstest (sex av sju). Eller att jag kanske ska på Janne Barks releasefest i helgen.

Men nej, jag skiter i det. Jag knappar "rast in" och fortsätter jobba.

Datorkrasch igen

Så har det hänt. Igen. Datorn har kraschat. Punkteringar på cykeln kan jag hantera närsomhelst. Men trasiga operativsystem..

Inspelningen blev klar till slut. Bara trummorna och basen tog nästan två hela dagar på grund av diverse strul. Men det kommer att låta bra. Det kan jag garantera.

Åter till arbete.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
hits