davlid

Per Dahl konstaterar i en ledare i Barometern att vi upprörs av alger. Han frågar sig om vi har något ansvar för dem.

Vissa frågor är intressanta att fråga sig, i existentiell, filosofisk och livsåskådningsmässig mening. Till exempel Pers undran om vi har något ansvar för algerna, och i förlängningen – miljön. Det är en berättigad fråga. Vem som i så fall skulle ha gett oss det ansvaret kan man också fråga sig. Jag tänker inte gå in på det här.

Jag tolkar Per Dahl i hans ledare som att han menar:

-att det i det långa loppet inte har någon betydelse vad vi gör med Östersjön eftersom den ständigt förändras och kommer att förändras och så småningom försvinna,

-att våran rädsla för att har förorenat Östersjön bygger på en känsla av arvsynd gentemot Naturen,

-att de positiva konsekvenserna som ett rationellt jordbruk ger oss överstiger en ”trist men oviktig” konsekvens och

-att en naturmiljö inte har något inneboende bevarandevärde eftersom bevarandevärde är ett mänskligt påfund.

Tidsperspektivleken är klassisk. Miljöer förändras, jordskorpan höjs och sänks, tempereaturen varierar, Östersjön kommer inte alltid vara Östersjön, och har inte varit det särskilt länge. Ur ett geologiskt perspektiv. Med eller utan människans påverkan. Men miljöarbetet är inte avsedd för geologiska tidsperspektiv. Det handlar om generationsperspektiv. Vilka förutsättningar vill vi ge våran kommande generation?

Jag håller med om det finns någon slags allmän vanföreställning av att naturen är något som man kan synda eller göra orätt mot, som man syndar mot gud eller är elak mot en annan människa. Naturen är något som innefattar en massa saker, och förändrar man något där får det konsekvenser, var sig det är rätt eller fel. Och ser man naturen som en resurs som vi är beroende av, och om vi genom vårat sätt att göra anspråk på den snabbt förändrar förutsättningarna att bibehålla den resursen, och det dessutom slår tillbaks på våra barns möjligheter att använda sig av den resursen – ja, okej, låt oss säga att vi har syndat lite då då..

Har vi något ansvar för algerna? Per Dahl svarar inte på det, men ledaren antyder att han i alla fall inte vill vara med att ta något ansvar. För ansvar är något vi kan välja om vi som samhälle vill ta eller inte, snarare än något vi fått tilldelat oss.

Jag tycker såhär: Jag vill bo i ett samhälle där vi försöker fundera på vilka effekter vår livsföring har. Vilka konsekvenser det har för oss och för andra arter. Uppenbarligen får det konsekvenser, och det är konsekvenser som rimligen hotar vår välfärd. Konsekvenserna kostar en inte obetydlig mängd pengar. Enligt den senaste miljömålsproposition kostar miljöproblemen 20 miljarder (vad denna beräkning nu innefattar…).

Säg att värdet med ett rationellt jordbruk överstiger skadan av förändringarna av Östersjön som algblomningarna är symptom på. Är det ett skäl att inte försöka motverka denna konsekvens som på många sätt är ett potentiellt stort problem oss (både ekonomiskt och för den miljö som vi har tillmätt ett egenvärde)?.

Jag är stolt över att leva i ett samhälla där vi gett naturen ett eget bevarandevärde, även om jordens atmosfär, vad vi än gör åt saken, en vacker dag kommer att sugas in i något svart hål.

Om vi nu kan visa, vilket vi verkar kunna, att algblomningarna i sig är ett problem, men också symptom på en storskalig förändring av hela Östersjö - som bevarandevärd miljö och som resurs - så finns det väl all anledning att samhället försöker motverka den förändringen?

Per verkar försöka rättfärdiga att han inte tycker att vi ska välja att ta ett sådant ansvar.

Välkommen till min nya blogg!