78 miljarder, moral och medelklassmän
Det här är siffror ur budgetpropositionen för 2006:
26 miljarder går till bistånd.
7 miljarder går till invandrare och flyktingar.
22 miljarder till studiestöd.
4,5 miljarder till natur- och miljövård.
129 miljarder går till ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp.
Enligt skatteverket:
78 miljarder förlorar staten på svartjobb.
Hur kan detta var möjligt? Siffran ovan rapporterades av DN 21 november. I samma nummer rapporteras om en undersökning Demoskop har utfört på uppdrag av Skatteverket. Den typiska svartköparen är välbetald man, bor i villa och köper svart därför att personer i framträdande ställning bryter mot samhällets normer och att de tycker skatterna är för höga.
Höga skatter är naturligtvis en förklaring. Men det handlar om hur vi ser på samhället också.
Medelklassmän saknar tydligen insikten om att de är delaktiga i en kollektiv välfärd.
När jag ska gå till jobbet går jag ut på en asfalterad väg. På vägen dit släcks plötsligt gatljusen som lyst upp staden hela natten. Jag kommer till en korsning, trycker på en knapp och en grön gubbe talar om för mig att jag nu kan gå, för det kommer inga bilar för dem ser en röd måne som betyder att de inte får köra. På lunchen går jag ned till centrum, till vårdcentralen, där jag för 80 kronor får besöka en läkare som skriver ut penicillin till mig. När jag kommer hem ringer mormor och berättar att en jättetrevlig flicka har varit och städat hos henne och sedan ser jag på nyheterna om hur smittskyddsinstitutets experter upplyser om fågelinfluensan.
Hela tiden överöses jag med tjänster som vi tillsammans har betalt, beslutat av politikerna vi valt.
Ändå har vi närt en attityd där vi känner stolthet över att ha gjort ett klipp när vi köper en svart tjänst. De höga skatterna finns lägligt nog till hands att gömma bristande moral och trångsynthet bakom. Vilket självbedrägeri.
Vi har demokrati. Är vi missnöjda på skattenivån, eller fördelning av statsfinanserna, får vi påverka politiker med lobbying, val eller kanske själva vara aktiva inom politik. Förutsättning för att en demokrati ska fungera är att vi inrättar oss i den ram som folkvalda politiker har gett oss, även om vi har svårt att få plats ibland.
Min slutsats blir utifrån detta, att om man vill minska denna enorma förlust av pengar till det allmänna, så är det attityder hos välnärda villaägande män och dess ”sfär” man ska påverka. Lägenhetsboende lågavlönade kvinnor köper mycket sällan svarta tjänster. Vi ska börja smitta varandra med en stolthet över att tillsammans bygga upp alla dessa tjänster, en heder över att betala våran del för de tjänster som vi kan få möjlighet att använda, eller kanske en dag måste använda.
Jag tycker också att undersökningen signalerar att vi bör sänka skatten, åtminstone på vissa tjänster och varor. Förhoppningsvis blir vi då mer benägna att betala vita priser. Men jag tror inte detta räcker. Det är hela svartjobbskulturen hos vissa samhällsgrupper måste luckras upp. Vi behöver underblåsa en attityd där vi faktiskt accepterar att en viss del av våran inkomst går till det allmänna.
Det blir så fantastiskt korkat när medelklassen som lever i en föreställning att man måste fuska för att gå runt, och samtidigt har två nya bilar i garaget och en ny swimmingpool på baksidan av huset, försöker svära sig fria från ett eget ansvar genom att skylla på att vi har för höga skatter.
Förespråkande av dålig moral för egen vinnings skull smittar av sig som gäspningar. Istället ska vi smitta varandra med en vidsynthet och klarsynthet över att vi är här tillsammans, och gemensamt bidrar till varandras utveckling. Att vi är ett mer ihopkittat kollektiv än vi tror.
26 miljarder går till bistånd.
7 miljarder går till invandrare och flyktingar.
22 miljarder till studiestöd.
4,5 miljarder till natur- och miljövård.
129 miljarder går till ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp.
Enligt skatteverket:
78 miljarder förlorar staten på svartjobb.
Hur kan detta var möjligt? Siffran ovan rapporterades av DN 21 november. I samma nummer rapporteras om en undersökning Demoskop har utfört på uppdrag av Skatteverket. Den typiska svartköparen är välbetald man, bor i villa och köper svart därför att personer i framträdande ställning bryter mot samhällets normer och att de tycker skatterna är för höga.
Höga skatter är naturligtvis en förklaring. Men det handlar om hur vi ser på samhället också.
Medelklassmän saknar tydligen insikten om att de är delaktiga i en kollektiv välfärd.
När jag ska gå till jobbet går jag ut på en asfalterad väg. På vägen dit släcks plötsligt gatljusen som lyst upp staden hela natten. Jag kommer till en korsning, trycker på en knapp och en grön gubbe talar om för mig att jag nu kan gå, för det kommer inga bilar för dem ser en röd måne som betyder att de inte får köra. På lunchen går jag ned till centrum, till vårdcentralen, där jag för 80 kronor får besöka en läkare som skriver ut penicillin till mig. När jag kommer hem ringer mormor och berättar att en jättetrevlig flicka har varit och städat hos henne och sedan ser jag på nyheterna om hur smittskyddsinstitutets experter upplyser om fågelinfluensan.
Hela tiden överöses jag med tjänster som vi tillsammans har betalt, beslutat av politikerna vi valt.
Ändå har vi närt en attityd där vi känner stolthet över att ha gjort ett klipp när vi köper en svart tjänst. De höga skatterna finns lägligt nog till hands att gömma bristande moral och trångsynthet bakom. Vilket självbedrägeri.
Vi har demokrati. Är vi missnöjda på skattenivån, eller fördelning av statsfinanserna, får vi påverka politiker med lobbying, val eller kanske själva vara aktiva inom politik. Förutsättning för att en demokrati ska fungera är att vi inrättar oss i den ram som folkvalda politiker har gett oss, även om vi har svårt att få plats ibland.
Min slutsats blir utifrån detta, att om man vill minska denna enorma förlust av pengar till det allmänna, så är det attityder hos välnärda villaägande män och dess ”sfär” man ska påverka. Lägenhetsboende lågavlönade kvinnor köper mycket sällan svarta tjänster. Vi ska börja smitta varandra med en stolthet över att tillsammans bygga upp alla dessa tjänster, en heder över att betala våran del för de tjänster som vi kan få möjlighet att använda, eller kanske en dag måste använda.
Jag tycker också att undersökningen signalerar att vi bör sänka skatten, åtminstone på vissa tjänster och varor. Förhoppningsvis blir vi då mer benägna att betala vita priser. Men jag tror inte detta räcker. Det är hela svartjobbskulturen hos vissa samhällsgrupper måste luckras upp. Vi behöver underblåsa en attityd där vi faktiskt accepterar att en viss del av våran inkomst går till det allmänna.
Det blir så fantastiskt korkat när medelklassen som lever i en föreställning att man måste fuska för att gå runt, och samtidigt har två nya bilar i garaget och en ny swimmingpool på baksidan av huset, försöker svära sig fria från ett eget ansvar genom att skylla på att vi har för höga skatter.
Förespråkande av dålig moral för egen vinnings skull smittar av sig som gäspningar. Istället ska vi smitta varandra med en vidsynthet och klarsynthet över att vi är här tillsammans, och gemensamt bidrar till varandras utveckling. Att vi är ett mer ihopkittat kollektiv än vi tror.
Inlägg i 3G-debatten
Såg ett rörande inlägg i min 3G-debatt med mig själv – en ung pojke som pratade i telefon. Han höll den framför sig, tittade på skärmen och använde andra handen till teckenspråk. Han skrattade, vinkade mot skärmen och la på.
Malte Persson "Livet på den här planeten"
Högtravande lekfulla betraktelser över en tillvaros olika aspekter. Ett flöde jag känner igen, men jag kan inte minnas från var. Poetiska och mycket bildat bildrika tankeassociationer. Kanske, skulle jag också vilja påstå, intelligenta. Frågetecken. Kanske är han bara sällsynt beläst. Här finns i alla fall ett språk som kräver insikt och bildning i många ämnen, fysik, biologi, litteraturhistoria, historia mm. Eller är det bara en bluff, en yta bakom ett fint språk som jag bara nästan helt förstår?
Hur som helts ett skönt befriande kreativt utbrott och en inspirerande bok.
Hur som helts ett skönt befriande kreativt utbrott och en inspirerande bok.
Reaktioner på "Spelet om 3G"
Reaktioner på ”Spelet om 3G”
Reaktioner har kommit på boken "Spelet om 3G" (se även mitt tidigare inlägg). Mitt intryck efter att ha googlat bokens titel är att folk känner bestörtning över bristen på kunskap om hälsoeffekter, myndighetens försäkrande om strålningens ofarlighet, en medveten mörkning av påvisade hälsoeffekter och åsidosättande av miljöbalkens försiktighetsprincip.
Denna reaktion förutsätter att bilden som ges är korrekt. Det skulle vara mycket intressant att se en kritisk granskning av påståenden i boken.
I nr 3/2005 av Folkvett (http://www.physto.se/~vetfolk/Folkvett/), en tidning driven av föreningen Vetenskap och Folkbildning, publicerades en kritisk artikel. Författaren Björn Cedervall är docent i medicinsk strålningsbiologi vid Karolinska institutet och radiologspecialist vid Swedpower AB (konsultbolag inom energisektorn).
Cedervall vänder sig mot några enskilda punkter som tas upp i ”spelet om 3G”. Han menar på att professorerna Franz Adlkofer och Henri Lai som påtalat att mobiltelefonistrålning kan genotoxiska effekter (dvs. skada DNA) har fel bakgrund för att komma med dessa påståenden. Deras resultat har inte kunnat upprepas, snarare finns det studier som visar på motsatsen.
Neil Cherry:s (astrofysiker och docent i miljömedicin) påstående om att en viss nivå av strålning kan ge hälsoeffekter kommenteras. Den termiska effekten av ljuset från en fullmåne är ca 5 miljoner gånger högre, påpekar Cedervall. Andra synpunkter är att ”Lundagruppens” resultat om effekter av mobilstrålning på råtthjärnor har inte kunnat reproduceras, och att Uppdrag granskning mörkade förklaringar om att resultat som visade på risker var laboratorieartefakter.
Cedervall menar vidare att boken borde fokuserat på granskning av forskningskvaliteten i de mest inflytelserika studierna och den är fokuserad på personer snarare än vetenskap.
Cedervall kommenterar försiktighetsprincipen som något som kan innebära direkt bordkastade resurser utan också kan öka andra risker, och att principen använder utan förklaring av ved begreppet står för. Vad han tycker att det står för låter han dock stå osagt.
Cedervall kommenterar dock inte den studien som tas upp som den ända studien av 3G-strålning utförd på människor (den sk. TNO-rapporten). Studien visar upplevda hälsoeffekter redan vid kortvarig exponering.
Ny dom
Miljööverdomstolen kom nyligen med en intressant dom där det fastslogs att 3G-sändarna får klassas som miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken. Man hänvisade till att de påvisade effekternas orsak i sig inte spelade någon roll, utan att folks oro och psykiska välbefinnande är tillräcklig för att vara än hälsoeffekt. I praktiken innebär detta att kommunerna får bedriva tillsyn över 3G-sändarna och begära in uppgifter om alla antenners placering.
Reaktioner har kommit på boken "Spelet om 3G" (se även mitt tidigare inlägg). Mitt intryck efter att ha googlat bokens titel är att folk känner bestörtning över bristen på kunskap om hälsoeffekter, myndighetens försäkrande om strålningens ofarlighet, en medveten mörkning av påvisade hälsoeffekter och åsidosättande av miljöbalkens försiktighetsprincip.
Denna reaktion förutsätter att bilden som ges är korrekt. Det skulle vara mycket intressant att se en kritisk granskning av påståenden i boken.
I nr 3/2005 av Folkvett (http://www.physto.se/~vetfolk/Folkvett/), en tidning driven av föreningen Vetenskap och Folkbildning, publicerades en kritisk artikel. Författaren Björn Cedervall är docent i medicinsk strålningsbiologi vid Karolinska institutet och radiologspecialist vid Swedpower AB (konsultbolag inom energisektorn).
Cedervall vänder sig mot några enskilda punkter som tas upp i ”spelet om 3G”. Han menar på att professorerna Franz Adlkofer och Henri Lai som påtalat att mobiltelefonistrålning kan genotoxiska effekter (dvs. skada DNA) har fel bakgrund för att komma med dessa påståenden. Deras resultat har inte kunnat upprepas, snarare finns det studier som visar på motsatsen.
Neil Cherry:s (astrofysiker och docent i miljömedicin) påstående om att en viss nivå av strålning kan ge hälsoeffekter kommenteras. Den termiska effekten av ljuset från en fullmåne är ca 5 miljoner gånger högre, påpekar Cedervall. Andra synpunkter är att ”Lundagruppens” resultat om effekter av mobilstrålning på råtthjärnor har inte kunnat reproduceras, och att Uppdrag granskning mörkade förklaringar om att resultat som visade på risker var laboratorieartefakter.
Cedervall menar vidare att boken borde fokuserat på granskning av forskningskvaliteten i de mest inflytelserika studierna och den är fokuserad på personer snarare än vetenskap.
Cedervall kommenterar försiktighetsprincipen som något som kan innebära direkt bordkastade resurser utan också kan öka andra risker, och att principen använder utan förklaring av ved begreppet står för. Vad han tycker att det står för låter han dock stå osagt.
Cedervall kommenterar dock inte den studien som tas upp som den ända studien av 3G-strålning utförd på människor (den sk. TNO-rapporten). Studien visar upplevda hälsoeffekter redan vid kortvarig exponering.
Ny dom
Miljööverdomstolen kom nyligen med en intressant dom där det fastslogs att 3G-sändarna får klassas som miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken. Man hänvisade till att de påvisade effekternas orsak i sig inte spelade någon roll, utan att folks oro och psykiska välbefinnande är tillräcklig för att vara än hälsoeffekt. I praktiken innebär detta att kommunerna får bedriva tillsyn över 3G-sändarna och begära in uppgifter om alla antenners placering.