davlid

”Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom.” Detta är en utsnitt ur Johannesevangeliets 11:e kapitel.

Boken ”Den som vandrar om natten” handlar om Markus. När hans fostermoder dog slutade Markus att se. Kaldéern Anjalis, tog sig an pojken, och fick hans ögon att börja se igen. Detta skedde genom att ge pojken inre bilder och trygghet. Men Markus saknade livsvilja och bar på mycket hat och självförakt. Han blev lämnad av Anjalis, som begav sig ut på det uppdrag som var hans öde, att följa Jesus.

Detta är en mycket komplex roman. Historien är invävd i romarnas, grekernas och judarnas historier och myter kring tiden för Jesu födelse. De bibliska referenserna är många. Romanfigurer som förekommer är Johannes, Pontius Pilatus, Balzar (Anjalis far och en av de tre vise männen), Martha, Lazaros, Herodes m.fl. Boken är en berättelse om inre skeenden, kärlek och rädsla. Bibliska myter och historiska skeenden varvas med fiktion.

Berättelsen i sig är berörande. Språket är ganska rakt och enkelt, fokuserad på dialog och berättande och gestalternas tankar och känslor. Miljöbeskrivningarna är mycket sparsamma, vilket gör att det ibland är svårt att känna sig närvarande i skeendet.

Det är en mycket bra berättelse i sig, men kan troligtvis höjas ytterligare genom en kunskap om historien och myterna från den här tiden. Dessa har jag inte.

Än.

I våras, efter att Kalmar energi hade läst av min elmätare, fick jag en korrigering för det senaste halvåret: 6000 spänn extra.

Jag förbrukar nästan 10 000 kWh på ett år. Som en mindre villa.

Jag tänkte att jag får börja spara. Jag har köpt energilampor, jag snålar med varmvattnet coh stänger av apparater som står i stand-by läge.

Bakslag får man tåla. Igår kom jag hem från ett och ett halvt dygns bortavaro. Jag hörde brummandet direkt. Med en svordom gick jag in i köket och stängde kylskåpsdörren.

Gick in på muggen. Kollade mig i spegeln. Hm, ser inte den där sömmen lite konstig ut?

Vände mig om, och såg tvättlappen. Som det vore ett märkestryck.

Bara att vända ut och in på tröjan, och fortsätta med livet.

På något sätt räcker det med att veta att Hizbollah är resursmässigt underlägsen och att Israel har en trygg, faderlig stöttning från USA, för att ta spontanställning i kriget. Hizbollah är de små människorna som "Goliat" själv planterat sitt hat i.

Sen får Hizbollah vara hur hänsynslöst terroristiga som helst.

Vem som är värsta kålsuparen krävs mer vetskap än jag kan uppbringa. Men valutan just nu räknas främst i antal Libanesers liv. På något sätt är det dem som gör Hizbollah till "David". Att Hizbollah gömmer sig i vanliga byar är, antar jag, en av huvudanledningarna till att kriget drar in vanligt folks vardagsrum. Och den spontana vurmen för "David", den spelar roll i människors ställningstagande.

Men varför gillar vi den stores fall över den lilles ben så mycket?