davlid

4 347 000 000 kg.
Hur mycket är det egentligen.
Jag menar, tusen kilo är rätt mycket. Tusen gånger tusen kilo är också rätt mycket, typ en miljon kilo. Försöker tänka mig en hög med en miljon kilo. Och sedan 4000 högar av det. Och lite till.
Hur som helst så är det vikten av den mängd avfall vi slänger i Sverige. Varje år.
Mycket råvaror blir det.

Inäkningen och sedan introt. I morgon börjar första versen.
Första repet på nya året. Tre nya låtar. Inspelning till sommaren, och Bodog.
3 februari är det Sverigefinal i Bodog Battle. 10 band spelar. Ett band går vidare direkt (till Köpenhamn). Och ytterligare ett genom omröstning på nätet, där alla kan rösta. Vi har fått biljetter att sälja och kommer det mycket folk kommer det att betydelse för möjligheterna till vidareavancemang. 90 kronor om man köpar av oss och hundranågongtin om man köper vid dörren.

Vi hoppas på att kunna ordna med transport upp till Stockholm från Kalmar på söndagmorgonen, och sedan hem till Kalmar på natten. Tänk va kul om det kunde komma lite folk!!

Gick direkt från en konferens om revidering av miljömålsformuleringar till soundchecken inför kvällens spelning. Från vattenmiljöbyråkrat till nån slags rockbassist. Gillar kontrasten.

Swedisch for beginners (som damp ned från göteborg vid halv sju och åker tillbaks inatt för en gratisspelning - är det spelglädje så säg) är alltid sevärda och Tobias Alba ska gästa med en egen låt och sedan forever young (!!) tillsammans med oss.

Lite nervös är jag. Men mest ska det bli kul.

Dags att dra.

I morse på radio va den nån nyhetsröst som surrade om att det är mer och mer miljögifter i frukt och grönsaker.

Man kan fråga sig, lite sådär helgluddigt, vad det är för skillnad mellan ett gift och ett miljögift? Och för vem det där giftet är giftigt. Sånt framgår sällan och hur ska man då kunna reagera på den informationen om man inte vet vad det är man reagerar på, egentligen..

Skidor på tv och jag hoppas på en granne i min kamp för att förstå hur jag ska få mitt ljudkort att låta.

Barometern har återigen publicerat ett debattinlägg som vittnar om bristande kunskap och omdöme.

Finns det överhuvudtaget någon granskning av sanningshalten och rimligheten av ett påstående innan man publicerar något i en tidning?

Fabulerandet inleds redan i rubriken:  "Är det rimligt att ta ifrån enskilda markägare deras marker?"

Längre in i texten kommer det en harrang om statsmakternas övertagande av skogsägares marker och hur hjälplösa och kränkta och överkörda dom har blivit.

Hur fasen ska det gå att föra en vettig debatt om vad vi ska skydda och inte skydda när sånt här skit släpps igenom.

Markägarna blir inte ifråntagna sina marker. De blir erbjudna pengar för att sälja marken till staten för att bilda ett naturreservat och när markägare får pengar då nappar dom ganska ofta och särskilt eftersom många markägaren tycker det är kul att deras marker har höga värden.

Det här är inte första gången såna här typer av påstående förekommer i barran och det kan bara tyda på att viss typ av propaganda har en rejäl gräddfil ut på debattsidor och insändare.

Bendz oro utgår från hur vi ska kunna upprätthålla en industriell produktion. Det är där man ska börja diskussionen, vilka utgångspunkter man har för sina åsikter, vilka värderingar som finns bakom. 

Vilken värdegrund har Bendz utgår från när han kommer med sina påstående?

Här finns liksom ingen insikt om att våra naturresurser bör utnyttjas utifrån dess egna förutsättningar och de värderingar som finns och de konsekvenser på de olika värdena som nyttjandet får. För sådan här inlägg handlar inte om värderingar. Det är ren propagande för ökande lönsamhet i industrin och resonemanget utgår från att detta är det ända som bör vägas in när samhället gör sina val. Det är ett desperat letande efter argument som kan riva ned hinder för att fylla industrins (och i förlängningen människors fåfänga) gap lite lite till.

Och kom inte dragandes med att det handlar om att det måste till för att upprätthålla jobb, för industrin har aldrig varit större och skogen har aldrig utnyttjats hårdare.

Hur stor ska vi tillåta industrins behov bli och på bekostnad av vad? Det bör vara kärnan för diskussionen. Utgångspunkter bör INTE vara hur mycket ska artbevarande få kosta industrin. Utan hur mycket vårt utnyttjande av en resurs ska får påverka arters överlevnad.

Och inte heller på falsk mytbildning.

Och när snubben börjar antyda att vi kanske inte ska försöka skydda arter när klimatförändringarna ändå kommer att förändra flora och fauna tappar man ju helt lusten att ens bemöta all dynga som finns i texten så jag skiter i det och langar på Kents nya och Jocke goes "Stockholm vaknar långsamt på droger och på sorg.." och jag förbereder mig för det näst sista repet innan Sticky fingers spelningen i Göteborg om en vecka.

Man hör sånt som ens inre moraltant vill att man ska höra.

Igår på aktuellt va det vattenfall och klimatsnack och sedan väderper och klimatsnack. Marianne Rundström (heter hon så?) hade nästan inget annat att prata om än klimat. Det va: "staten måste ta sitt ansvar" och "slå näven i bordet och börja handla", "nu är det fastslaget att regnmängderna beror på mänsklig aktivitet och "framtiden och barnen och samhället och hur ska det gå när ska vi börja förändra vår livsstil".

Och när min brorsa ringde gick jag igång om miljöbilar och "fan, att det aldrig händer nåt" och så berättade jag om Marinne Rundström, hon på aktuellt, som efter väderpers presentation sa nåt om att "ta en charter", då nästan skrek jag i luren att det va ju själva fan att folk aldrig lär sig, det är ju chartrar och sånt vi INTE ska åka på ovh det sitter hon och säger efter att ha klimatsnackat en hel sändning. Och jag tänkte att jag skulle skriva om att hon sa just detta och moralisera lite på bloggen.

Men det är tur att internet finns. Jag tänkte att jag måste höra vad hon sa exakt. Men det enda jag hörde var att hon mumlade något om att det "börjar bli tjatigt", och menade då det kassa vädret.

Nu ska jag diska.

Vanu! Varit ute och lekt gambönder igen!

Undrar vad i våra liv efterkommande generationer kommer att romantisera över. Kommer våra barnbarn att restaurera internetcaféer och köpa gamla webläsare för att kunna säga "tänk att såhär gjorde de förr" och ännu längre tillbaks i tiden hade man SÅNAHÄR och visa upp en bok för sina barn. "Och mat skaffade man på såna här platser", och peka på ett foto av Ica Maxi.

---

Räddavärldengalan i bakgrunden. Answer the call!! Lördag. Semestern har halvtidsvila.

Igår kväll målade aktuellt upp södra Italien som en enda stor soptipp. Vägarna en bit bort från turiststråken omgärdades sopvallar. Fåren utanför industrin i inslaget födde missbildade lamm och va otjänliga som människoföda. Det går att säga mycket om detta.

Vad aktuelltredaktionen INTE sa i inslag var ordet miljö. Åtminstone inte vad jag hörde. Avsiktligt eller inte är det värt ett litet beröm. Istället för miljöproblem, pratades det om sopproblem. Om problem med gifter som kom ut i fabrikens omgivning. Och om alla giftiga sopor som bara eldas upp lite här och var där man måste bli av med dem.

Jag vill nämligen avveckla ordet miljö i dessa sammanhang. När det som går under kategorin miljöproblem ska kommuniceras uppstår ett pedagogiskt problem. Miljö betyder omgivning. Men allt är omgivning. Miljö är allt och därför inget. I ordet finns inga konkreta referenspunkter i vår vardag. Konkret börjar det bli när vi bestämmer oss vad som omges, eller vems miljö som avses och på vilket sätt "miljöproblemet" är ett problem.

Inslaget från södra Italien visade ett problem med sopor och gifterna som hanteringen av soporna medförde. Ett problem för människor och djur. Det är konkret.

Lokalare konsumtion. Det måste vara grejen. Konsekvenserna måste ligga i våra blickfång. Då påverkar de våra val.

---

Dessa tecken på död. Människor med tandlossning dör tidigt. Hjärnan ställer frågan, nervändarna till tandrötterna blir genast på helspänn. Rapporterar. Dunkar och ömmar det inte lite? Sitter de inte lite löst?

Jag hade tänkt att det här inte skulle bli en miljömoralistisk och politisk plats, men det går ju inte att låta bli.

Moderaterna, ett miljöparti.. Ni har hört snacket. Det är ju löjligt. Det är begreppsförvirring, där ordet miljö blandas ihop med ordet klimat. 

Ok, Fredrik har pratat klimat, och det är allvar nu och så vidare. Nåt annat hade varit politiskt självdestruktivt. Han är känslig för sånt. Och nu har hans näsa sniffat upp klimatvindarna och fortsatt ett arbete som drogs igång av förra regeringen. Klimathotet är för allmänt känt för att inte tas på allvar, politiskt. 

Och klimatfrågan är visserligen en miljöfråga. Men bara en av många. Bara för moderaterna inser (efter en under lång tid övertydlighet från forskarvärlden) att klimatfrågan är en viktigfråga, politiskt och praktiskt, har miljöfrågor inte plötsligt blivit viktiga för partiet. 

Att vara ett miljöparti handlar om ett förhållningssätt till användandet av jordens resurser. Det är ideologi.

Och inge mer klimat på ett tag. Nu är det vår.

Al Gores sanning är sannerligen obekväm, även om den inte är ny.

När jag såg filmen idag kan man konstatera att det är samma kurvor på temperatur och koldioxid, samma bilder på samma glaciärer, samma "drunken trees" och problematiserande av isar, oväder, torka och översvämningar. Det vill säga den fakta som klimatforskare och andra insett. För länge sedan.  

Filmen är också ett retoriskt mönsterexempel. Den börjar med att slå an naturromantiska strängar med vackra naturbilder där han berättar med inlevelse om det sköna i att uppleva naturen. Sedan avdramatiserar han sig själv och drar med sig skratt och  sympati med "I used to be the next president of united states". 

Sedan presenterar han gammal känd fakta, varvat med små inslag om hur hans livssyn förändrades när hans son blev inlagd, om hur hans far slutade med tobaksodlingen när - vem det nu var - dog, om hur han redan när han i hela sitt liv samlat på sig kunskap. Förtroendet och sympatin växer. Vi känner att Al Gore vet, och han gör detta för vårat eget bästa!

Och att det han säger inte är särskilt smickrande för den sittande makten i USA gör ju ingenting..

Så, vi vet det redan, men budskapet behöver ut, igen och igen och igen. Och Al Gore kan sitt jobb. Människan har en märklig förmåga att veta saker utan att bry sig om att hon vet. Som liknelsen med grodan som stoppas i kokande vatten, och genast hoppar upp. Men stoppar man grodan i kallt vatten som successivt värms upp sitter den kvar till den dör. 

Den här filmen är liksom alla opinionsbildning i samma riktning angelägen för alla, inte minst studenter i föreläsningsteknik. Här kan man troligtvis infoga de flesta gamla grekiska retorikbegreppen!

Det är vår. Sånglärkor, gåsplogar, tofsvipor och människor som gör helgutflykter på Öland. En Alfågel har somnat in i det nollgradiga vattnet. Den har olja på halsen och på buken. Vattnet tränger innanför fjäderskruden.  Folk besöker kusten. Det är varmt. Det är skönt.



På tal om gränsen mellan natur och människa (i den mån en sådan finns).

Barometern förvånar ofta med bristande omdöme och insikt. Jag frågar mig hur i helsickes namn en ledare med raden -

"Tänk så skönt om det åter
bleve lite varmare här i Norden så vi slapp
importera allt matgrönt under vintern."

- har kunnat kvalificera sig för publicering på ledarsidan i februari 2007.

Det är ungefär lika insiktsfullt som att påstå: "Tänk så skönt det skulle vara för kvinnorna att bara vara hemma och ta det lugnt, slippa arbeta och fundera på vilket parti de ska rösta på".

Hallå barren: Det är andra tider nu.

och bor på månen, jorden är platt och antropogen påverkan på klimatet är inget stort problem.

Hallå! Kan vi börja inse? Hur tydliga behöver forskarvärlden vara? Det här kund jag ha skrivit redan i början på 90-talet då vi diskuterade klimateffekter på en lektion i miljövetenskap på gymnasiet.

Och det är ingen annans ansvar, ingen annans fel. Ingen annan väljer åt dig. Inte staten, inte volvo och inte Kina. Det är bara du som väljer om du ska ta bilen idag eller cykla. Släcka eller inte släcka stand-by lampan. Flyga eller inte flyga. Köpa en massa grejer, eller inte köpa en massa grejer.

Och jag är så jädra trött på att höra argumentet om att skita i goda val, bara för någon annan skulle vara värre. Bara för att USA är värst.

Den ena drar med den andra. Det är så det fungerar. Om detta ska förändras måste alla förändras, oavsett vem som börjar.

Och hur tröttande är det inte att höra på alla som säger hur hemskt och skrämmande förändringarna är, men kan ändå inte se några argument varför han eller hon skulle börja göra andra livsval.

Så, som Svennis säger: Man ska bara lägga energi på det man faktiskt kan påverka. Och vi kan inte välja hur andra ska göra, vare sig amerikanare eller någon annan. Men vi kan fundera på vad vi själva gör, och kan göra annorlunda. Det är det ända som kan göra att någon annan vill göra likadant.

Sådär. Predikat och moraliserat för ett tag framöver. pusspuss.

Drar man i ena änden av en tråd, följer den andra med. Men är tråden för lång så kan man tro att den inte har någon ände.

Säger inte att det är klimatförändringarna. Men om det nu skulle vara det, så börjar pedagogiken bli övertydlig. Vi börjar se änden av tråden?

Meteorologer och andra vetenskapsmän har mumlat i sina lärda skägg om detta i flera decennier. Muppar har rökt jointar och spelat prog kring lägereldar med fältbiologernas tygemblem fastsydda på jeansen sedan 70-talet och sluddrat klimatförändringar.

Livstil som grundas på resurser som verkar va nästan helt gratis verkar visa sig inte vara så gratis. Det är inte en total oförmåga hos människor att se konsekvenserna längre bort än sitt eget eget potatisland, men det är mycket svårt.

Fler E6-or som rasar, Gudrunar som härjar, gråbruna jular och borttorkade skördar. Varken helt naturligt eller inte naturligt, utan både och. Hur som helst dyrt. Även för ett av de länderna som drabbas minst.

Effekterna har kanske kommit till våra egna odlingsplättar. Så då kanske det går upp lite ljus, även på andra ställen än tv-borden klockan tre på söndag.

Såg första av fyra avsnitt av planeten igår.

Lycka till, jorden.

Har redan innan haft mycket besvär med att rättfärdiga den planerade flygresan till Athen. Vad ger mig rätten? På bekostnad av vad? Löste det moraliska dilemmat med att köpa en utsläppsrätt, vad det nu må innebära.

Det innebär ju i alla fall att på något sätt betala för skiten man släpper ut, åtminstone symboliskt.

Skulle gärna vilja kunna blunda för de uppenbara konsekvenserna av vår livsstil och bara tänka att äsch, jag är en del av den här strömmen, jag kan inte påverka dess rikting. Man måste ju unna sig något ibland och det är viktigt och lärorikt att komma ut i världen och lära känna nya kulturer och det blir ett minne för livet och bla bla bla.

Men problemet med det resonemanget är ju att det inte stämmer. Jag KAN ju välja att påverka eller inte påverka. Lite lite lite.

Som Caj Karlsson sjuner: Bara döda fiskar flyter med strömmen.

Då och då får man väl lägga sig på rygg och flyta lite med strömmen då.