SJÓN "dina ögon såg mig"
Hade äntligen tagit plats framför datorn och manusutkastet. Telefonen ringde. Det va pappa.
"Ni åker idag ja, just det, lite ändrade planer, jo då det går bra med festen, nej skit i att ta ned vinterdäcken till stugan, översvämning i Eksjö ju, kanske inte så bra för brunnen, jaja vi får se,
Tårta, ska ni äta tårta? Vem är det då som fyller år?
Pappa svarar "ja, vem är det då som fyller år".
FFFAAAAAEEEENN. Jag satt ju och tänkte nyss att jag ska ringa och gratulera. jaja, grattis på 66årsdan!
(jag förtjänar inga julklappar i år.)
Läst islänningen SJÓN´s roman "dina ögon såg mig". Sjon har skrivet en hel hög med romaner och diktsamlingar och är också känd som låtskrivare åt Björk. Är lite lite kluven till den här prisbelönta romanen. Varför? För att den är lite hoppig och spretig tror jag, ofta surrealistisk. Ordet burlesk dyker upp. Jag blir ofta osäker på var i handlingen jag är och vilket som är sammanhanget.
Det är ingen bok man bara ströläser, men jag skulle inte vilja säga att den är direkt svår heller. Men formen är inte självklar, eller med ett annat ord, nyskapande. Hela berättelsen är inom citationstecken. Det är författarjaget själv som berättar om sin egen tillkomst. Och den han berättar berättelsen för kommer då och då med kommentarer, ofta kritiska. Ibland skenar berättandet iväg i surrealistiska små historier som inte direkt (åtminstone inte uppenbart) har med huvudberättelsen att göra. Boken handlar om en anställd flicka på ett världshus om får i uppdrag att ta hand om en sjukling. De två är författarjagets mor respektive far.
En stor behållning är språket. Det märks direkt när man börja läsa att det är stor ordkonstnär bakom texten.
Såg honom i höstas i samband med 00-tals poesifestival. Hans utflippade, surealistiska, direkta, oväntade - letar bland orden utan att hitta någon bra beskrivning - dikter drog ned skrattsalva eller skrattsalva på ett nästan fullsatt dramaten.
Men, för att få ut som mest av den här boken måste jag nog börja från början igen. Vilket nog inte kommer att ske.
"Ni åker idag ja, just det, lite ändrade planer, jo då det går bra med festen, nej skit i att ta ned vinterdäcken till stugan, översvämning i Eksjö ju, kanske inte så bra för brunnen, jaja vi får se,
Tårta, ska ni äta tårta? Vem är det då som fyller år?
Pappa svarar "ja, vem är det då som fyller år".
FFFAAAAAEEEENN. Jag satt ju och tänkte nyss att jag ska ringa och gratulera. jaja, grattis på 66årsdan!
(jag förtjänar inga julklappar i år.)
Läst islänningen SJÓN´s roman "dina ögon såg mig". Sjon har skrivet en hel hög med romaner och diktsamlingar och är också känd som låtskrivare åt Björk. Är lite lite kluven till den här prisbelönta romanen. Varför? För att den är lite hoppig och spretig tror jag, ofta surrealistisk. Ordet burlesk dyker upp. Jag blir ofta osäker på var i handlingen jag är och vilket som är sammanhanget.
Det är ingen bok man bara ströläser, men jag skulle inte vilja säga att den är direkt svår heller. Men formen är inte självklar, eller med ett annat ord, nyskapande. Hela berättelsen är inom citationstecken. Det är författarjaget själv som berättar om sin egen tillkomst. Och den han berättar berättelsen för kommer då och då med kommentarer, ofta kritiska. Ibland skenar berättandet iväg i surrealistiska små historier som inte direkt (åtminstone inte uppenbart) har med huvudberättelsen att göra. Boken handlar om en anställd flicka på ett världshus om får i uppdrag att ta hand om en sjukling. De två är författarjagets mor respektive far.
En stor behållning är språket. Det märks direkt när man börja läsa att det är stor ordkonstnär bakom texten.
Såg honom i höstas i samband med 00-tals poesifestival. Hans utflippade, surealistiska, direkta, oväntade - letar bland orden utan att hitta någon bra beskrivning - dikter drog ned skrattsalva eller skrattsalva på ett nästan fullsatt dramaten.
Men, för att få ut som mest av den här boken måste jag nog börja från början igen. Vilket nog inte kommer att ske.
missade liten katastrof
Översvämning i Eksjö. Typiskt att jag är här i Kalmar, när jag kunde vara i stugan, mitt i en liten naturkatastrof. Både Gudrun och Per svepte förbi det gamla huset och lämnade spår.
Det kommer mer regn inatt har jag hört..
Undrar hur dom har det på jobbet, om de har mycket med översvämningarna? I Jönköping har tydligen krisberedskapsorganisationen dragits igång, vad jag kunde förstå på nyheterna. Vattnet kommer ju ner hit förr eller senare.
Föreberedelserna inför sommarfesten har börjat. Så här såg det ut förra året (scrolla ned en bit..). Som vanligt betalar nästan ingen i tid. Som vanligt vet vi inte hur många det blir. 140 hot dogs? räcker det? Vi får se. Förhoppningsvis kan vi säga "som vanligt blev det kul" på söndag. Må fullmånen stå oss bi.
På tal om söndag. Spelning i Timmernabben. Bara att försöka tagga igång.
Det kommer mer regn inatt har jag hört..
Undrar hur dom har det på jobbet, om de har mycket med översvämningarna? I Jönköping har tydligen krisberedskapsorganisationen dragits igång, vad jag kunde förstå på nyheterna. Vattnet kommer ju ner hit förr eller senare.
Föreberedelserna inför sommarfesten har börjat. Så här såg det ut förra året (scrolla ned en bit..). Som vanligt betalar nästan ingen i tid. Som vanligt vet vi inte hur många det blir. 140 hot dogs? räcker det? Vi får se. Förhoppningsvis kan vi säga "som vanligt blev det kul" på söndag. Må fullmånen stå oss bi.
På tal om söndag. Spelning i Timmernabben. Bara att försöka tagga igång.
Ola Klippvik "Sportsmän"
Tidigare på dagen hade jag slunkit in i bokhandeln i Eksjö. På en mindre hylla vid entrén fanns skylten: 30 kr/styck. Jag tog fyra diktsamlingar och betalade.
Sent denna ljusa sommarnatt, efter att mina vänner (en vän och hans tjejkompis) anlänt och vi kom tillbaks till stugan i sommarnatten för att dricka vin, låg böckerna på soffbordet. Jag hällde upp i glasen och sa: "Kolla, jag har fyndat". Tjejkompisen tog en av böckerna och utbrast. "Honom va jag tillsammans med ett tag"!
Det var Ola Klippviks debut "Sportsmän". När jag nu läser den, såhär som förstabokendenhärsemestern, inser jag fördelarna med att ha en tydlig form. En ram. Formen i sig kan vara det intressanta, vilket innehållet än är. Så tänker jag, 40 sidor in i boken. Jag tänker också att formatet är behagligt. Hårdpärm. Kanske 13 gånger 8 centimeter (jag hittar inte den satans tumstocken). Den är bekväm att hålla i, och typsnittet är behagligt att läsa. Läsvänligt. Den är upplagd som en ordlista. Eller så kan man säga att det helt enkelt ÄR en ordlista. En liten text för varje ord. Med hänvisningar, ursprung och fonetik. Det ger en känsla av en massa underliggande kunskap.
Det om formen. Om innehållet har jag inte så mycket att säga. Än.
Sent denna ljusa sommarnatt, efter att mina vänner (en vän och hans tjejkompis) anlänt och vi kom tillbaks till stugan i sommarnatten för att dricka vin, låg böckerna på soffbordet. Jag hällde upp i glasen och sa: "Kolla, jag har fyndat". Tjejkompisen tog en av böckerna och utbrast. "Honom va jag tillsammans med ett tag"!
Det var Ola Klippviks debut "Sportsmän". När jag nu läser den, såhär som förstabokendenhärsemestern, inser jag fördelarna med att ha en tydlig form. En ram. Formen i sig kan vara det intressanta, vilket innehållet än är. Så tänker jag, 40 sidor in i boken. Jag tänker också att formatet är behagligt. Hårdpärm. Kanske 13 gånger 8 centimeter (jag hittar inte den satans tumstocken). Den är bekväm att hålla i, och typsnittet är behagligt att läsa. Läsvänligt. Den är upplagd som en ordlista. Eller så kan man säga att det helt enkelt ÄR en ordlista. En liten text för varje ord. Med hänvisningar, ursprung och fonetik. Det ger en känsla av en massa underliggande kunskap.
Det om formen. Om innehållet har jag inte så mycket att säga. Än.
gula eller blå?
Från och med nu. Och fyra veckor framåt. SEMESTER! Kan den inledas bättre än med en fet midsommarfest på landet vid havet? Ja, kanske det. Men det blir bra nog
Är det inte så att det är de gula man INTE får ta med?
Är det inte så att det är de gula man INTE får ta med?
poesi
Tankarna
svävade iväg
över tvätten jag höll på att hänga.
Väl uppe
över hustaken
viskade de sånt som
"de intressanta skavankerna"
"dispenser till förbjudna saker" och
"fastklamrande växter kommer inte längre än sitt underlag"
Tankarna
måste ha lösts upp i sommarregnet,
för jag kände lukten av dem
när jag hängde kläderna i köket.
Och, tror jag,
de kommer att tas upp av mina lungor inatt.
När vi nu har poesi på bordet:
Dåligt ljus, dåligt ljud och halvtrist inramning gjorde poesifestivalen (va nu ordet festival hade med det hela att göra) i Nässjö till en liten liten besvikelse, även om mycket var sevärt.
Bland annat fick jag tillfälle att face to face tala om för Johannes Anyuru hur mycket jag gillar hans Omega. "Grymt" sa han och tog mig i hand.
"Tack så mycket, grymt!".
Men jag är klart kluven till arrangemang där man använder scenen till sånt som inte är avsett för scen. Dikter är dikter, och scen framträdanden är scenframträdanden. Det krävs lite ansträngning av uppläsare och estradörer för att det ska bli intressant för andra människor.
Missade tyvärr Birro, men han skrev lite om festivalen. Liksom Malte P. Liksom vem det nu är
svävade iväg
över tvätten jag höll på att hänga.
Väl uppe
över hustaken
viskade de sånt som
"de intressanta skavankerna"
"dispenser till förbjudna saker" och
"fastklamrande växter kommer inte längre än sitt underlag"
Tankarna
måste ha lösts upp i sommarregnet,
för jag kände lukten av dem
när jag hängde kläderna i köket.
Och, tror jag,
de kommer att tas upp av mina lungor inatt.
När vi nu har poesi på bordet:
Dåligt ljus, dåligt ljud och halvtrist inramning gjorde poesifestivalen (va nu ordet festival hade med det hela att göra) i Nässjö till en liten liten besvikelse, även om mycket var sevärt.
Bland annat fick jag tillfälle att face to face tala om för Johannes Anyuru hur mycket jag gillar hans Omega. "Grymt" sa han och tog mig i hand.
"Tack så mycket, grymt!".
Men jag är klart kluven till arrangemang där man använder scenen till sånt som inte är avsett för scen. Dikter är dikter, och scen framträdanden är scenframträdanden. Det krävs lite ansträngning av uppläsare och estradörer för att det ska bli intressant för andra människor.
Missade tyvärr Birro, men han skrev lite om festivalen. Liksom Malte P. Liksom vem det nu är
Öde
Visst, kanske finns det något slags öde, eller mening, men det verkar i inte ensamt. Men man måste hjälpa till själv också. Förvalta. Eller välja bort.
En dörr åt gången.
Avspark 20.00. Kanske håller jag på att bli KFF:are, nu när VSK sprattlar i botten på 1:an. Hjärtat kommer nog alltid vara grönvitt dock.
Ska bli kul att se Henke L..
Kolla gärna in Rydströms blogg om matchen i morgon.
I helgen ska jag på - för den raljante något så lättstämplat som - en poesifestival i Nässjö. Det ni. Ser särskilt fram mot att lyssna på Johannes Anyuru. Även Nikolaj Dunger ska bli kul. Ser även fram mot att tillbringa några dar i stugan. Nån som vill haka? Det är mycket idylliskt.
En dörr åt gången.
Avspark 20.00. Kanske håller jag på att bli KFF:are, nu när VSK sprattlar i botten på 1:an. Hjärtat kommer nog alltid vara grönvitt dock.
Ska bli kul att se Henke L..
Kolla gärna in Rydströms blogg om matchen i morgon.
I helgen ska jag på - för den raljante något så lättstämplat som - en poesifestival i Nässjö. Det ni. Ser särskilt fram mot att lyssna på Johannes Anyuru. Även Nikolaj Dunger ska bli kul. Ser även fram mot att tillbringa några dar i stugan. Nån som vill haka? Det är mycket idylliskt.
Form och innehåll
Börjar tycka att vissa skrivsätt överutnyttjas. Tänker på vissa krönikor. Ni vet superkorta meningar, ofta ofullständiga, och ständiga radbrytningar. Mats Olsson och Lars Anrell har försett oss med detta tillräckligt länga nu. Det ska var så spontant, personligt och jordnära. Det behövs inga fler i den genren. Ändå så ploppar efterhärmare upp hela tiden. Antingar är de nöjeskrönikörer, sportkrönikörer eller både och, och de tar varje tillfälle i akt att få skriva korta meningar och bryta rader. Innehållet kvittar.
Paradoxen är att krönikorna på detta sett närmar sig poesin, där man läser lika mycket uppifrån och ned, som från vänster till höger.
Och detta eviga yada yada:nde. Överallt, i varje hot krönika, ska det in ett yada yada.
Och detta, min favoritkrönikör Bengt Ohlsson inräknad.
Solen skiner, ni vet, yada yada
Går ut. Sätter mig i skuggan.
För att läsa en bok.
Paradoxen är att krönikorna på detta sett närmar sig poesin, där man läser lika mycket uppifrån och ned, som från vänster till höger.
Och detta eviga yada yada:nde. Överallt, i varje hot krönika, ska det in ett yada yada.
Och detta, min favoritkrönikör Bengt Ohlsson inräknad.
Solen skiner, ni vet, yada yada
Går ut. Sätter mig i skuggan.
För att läsa en bok.
Y E A H
Vad gör folk på nationaldan egentligen?
I min lägenhet är saker precis som vilken dag som helst. Bortsett från att pearl jam fyller ljudrummet för första gången på länge.
"I have faced it, .... A life wasted,...
I´m never going back again..
yeah.
Fint väder där ute i alla fall verkar det som. Kanske går ut och kollar. Ut går jag hur som helst ikväll när jag ska ta mig ned till stan för att kriga till mig ett bord på o´learys. Go sweden go.
Skönt att vara vuxen. Om jag vill, så får jag stanna inomhus, fast det är fint väder.
"medals on a wooden mantle. next to a handsome face."
that the president took for granted.
writing checks that others pay.."
checkarna vi betalar efter härjningarna i irak.. kanske.
I said yeah!
I see the sounds in waves.
Disk.
I min lägenhet är saker precis som vilken dag som helst. Bortsett från att pearl jam fyller ljudrummet för första gången på länge.
"I have faced it, .... A life wasted,...
I´m never going back again..
yeah.
Fint väder där ute i alla fall verkar det som. Kanske går ut och kollar. Ut går jag hur som helst ikväll när jag ska ta mig ned till stan för att kriga till mig ett bord på o´learys. Go sweden go.
Skönt att vara vuxen. Om jag vill, så får jag stanna inomhus, fast det är fint väder.
"medals on a wooden mantle. next to a handsome face."
that the president took for granted.
writing checks that others pay.."
checkarna vi betalar efter härjningarna i irak.. kanske.
I said yeah!
I see the sounds in waves.
Disk.
Willy G, levande och dött.
Jag tror att den här boken handlar om vad som är levande och vad som är dött. Och gränsen där emellan, i den mån det överhuvud taget finns en gräns. Mina tankar fortsätter: Man borde kunna hävda att enkaliumatom är död när den är en del av tex det småländska urberget. Men är den levande när den är en byggsten i något organ i min kropp? Levande och dött. Saker hör ihop.
Om sådant tror jag att den här boken handlar. Det är en abstrakt jäkel. Man måste liksom brottas lite med den. Men vad som slår an direkt är rytmen. Man vaggas in i den, och sedan är det liksom lite klurigt att ta sig ut, vad den än nu må handla om. Den handlar troligtvis om en hel massa saker. Som de ju ofta gör, dikter. Annars skulle det ju inte vara stor mening i att förmedla det hela som dikter. Eller?
Och Willy G lever ju på sitt sätt trots att han är död.
Snart dags att börja rådda inför kvällens spelning på Söderport. Först Desario. Sedan vi. Kul.