Petter Bergman
"Det finns i arkivet." säger bibliotikarien på frågan om de inte har några böcker av Petter Bergman.
I arkivet.
Undanstoppade i en källare.
Bland andra böcker som får för lite uppmärksamhet.
Åtta stycken fanns det att låna och där de stod gapar nu ett hål, som en glugg efter en tand.
Det är inte svårt att konstatera att det här är en författare som förtjänar att stå upp i bibliotekslokalen. Inte i ett skyddsrum.
Det blir lätt att inse saker.
Det finns ting.
Det finns orden som benämner tingen.
Och allt det som tingen symboliserar.
Och det som orden på tingen symboliserar.
Och slutligen den inre upplevelsen av
ordet.
En dikt i samlingen "Så länge krampen släpper" har bäring på Igelkottshistorien, dvs det förra inlägget i denna blogg. Den heter "Att tiga är att dö en smula" och går såhär:
Tystnaden dödar. Att tiga är att samtycka.
Vi har att välja mellan tystnaden coh döden.
Det meningslösa valet dödar.
Innan vi väljer stillnar allt omkring oss.
Inte en vindfläkt rister löven.
Att tiga är att dö en smula, och vi tiger.
Att tiga är att samtycka. Vi tiger.
Vi väljer mellan trädstammen och löven.
Stiltjen är tung. Tystnaden tynger löven.
I arkivet.
Undanstoppade i en källare.
Bland andra böcker som får för lite uppmärksamhet.
Åtta stycken fanns det att låna och där de stod gapar nu ett hål, som en glugg efter en tand.
Det är inte svårt att konstatera att det här är en författare som förtjänar att stå upp i bibliotekslokalen. Inte i ett skyddsrum.
Det blir lätt att inse saker.
Det finns ting.
Det finns orden som benämner tingen.
Och allt det som tingen symboliserar.
Och det som orden på tingen symboliserar.
Och slutligen den inre upplevelsen av
ordet.
En dikt i samlingen "Så länge krampen släpper" har bäring på Igelkottshistorien, dvs det förra inlägget i denna blogg. Den heter "Att tiga är att dö en smula" och går såhär:
Tystnaden dödar. Att tiga är att samtycka.
Vi har att välja mellan tystnaden coh döden.
Det meningslösa valet dödar.
Innan vi väljer stillnar allt omkring oss.
Inte en vindfläkt rister löven.
Att tiga är att dö en smula, och vi tiger.
Att tiga är att samtycka. Vi tiger.
Vi väljer mellan trädstammen och löven.
Stiltjen är tung. Tystnaden tynger löven.
Igelkotten
Det var precis uppehåll. Tre pojkar skränade utanför fönstret. De hade hittat två igelkottar. Det framgick inte om djuren levde när de hittades. En pojke tog sats och måttade en spark mot fotbollen. Djurkroppen rutschade över asfalten. Pojkarna skrattade. En pojke gick fram och petade lite. Vände på liket, som för att se om det levde. Sedan tryckte han lätt med fotsulan. Ville han undersöka hur denna materia betedde sig under tryck, som ett barn vrider, känner och luktar i sin utforskande lek?
Han tryckte lite hårdare. De andra två pojkarna fortsatte att spela fotboll med den andra igelkotten. Hårdare och hårdare pressade han nedåt. Hur hårt kunde han trycka. Hur hårt vågade han trycka? Sakta och vårdande genomförda han sitt experiment. Till slut la han över sin tyngd på foten som pressade ned den lilla kroppen mot den våta gatan. De andra två pojkarna ställde sig nu och tittade på och såg hur tarmarna trycktes ut och la sig som en hög bredvid skalet. Det hördes inget ljud in i lägenheten.
De skrattade och skränade iväg och passade på att mosa även den andra kotten innan de glatt rumlade vidare och jag tänkte lite på lagen om skyldigheten att alltid ingripa vid brott? Var det egentligen ett brott de hade begått. Jag visste inte och fortsatte leta efter min mobiltelefon för att gå och köpa lite bröd.
Han tryckte lite hårdare. De andra två pojkarna fortsatte att spela fotboll med den andra igelkotten. Hårdare och hårdare pressade han nedåt. Hur hårt kunde han trycka. Hur hårt vågade han trycka? Sakta och vårdande genomförda han sitt experiment. Till slut la han över sin tyngd på foten som pressade ned den lilla kroppen mot den våta gatan. De andra två pojkarna ställde sig nu och tittade på och såg hur tarmarna trycktes ut och la sig som en hög bredvid skalet. Det hördes inget ljud in i lägenheten.
De skrattade och skränade iväg och passade på att mosa även den andra kotten innan de glatt rumlade vidare och jag tänkte lite på lagen om skyldigheten att alltid ingripa vid brott? Var det egentligen ett brott de hade begått. Jag visste inte och fortsatte leta efter min mobiltelefon för att gå och köpa lite bröd.