Farbror

Farbror har man kallats på sistone, jag vet inte varför.

Kanske är det en tilltagande Liderfeltsk förvirring. Som idag när jag skulle ta foto till tjänsteID´t. Hej hej, jag skulle ta ett kort, okej, ställer mig här borta då. Två snabba kort och jag rycker bokstavligt till när jag ser mig på skärmen. En vitblank flint sånär som lite svarta halvlånga borst, ovårdat skägg och femdagarsstubb långt ned på halsen som om jag kom direkt ur något slags tvångsförvar.

Men, räddad av min egen tankspriddhet, frågade jag som för att dubbelkolla att de skulle skicka räkningen till stadsbyggnadskontoret, men någon sådan lista kunde de inte hitta. Telefonsamtal till jobbet, och mycket riktigt, fel fotoaffär. Tack i alla fall och hej då.

Och något farbroraktigt kände jag mig när jag förmiddagsfikadimmigt lät blicken glida över skivrecensionerna i VLT och, VA. Pearl Jam har släppt nytt!!

Herregud. Sina idolers nya skivor ska man inte bli varse om när de redan är släppta. Man ska ha koll i förväg, räkna ned veckorna. Farbror.

Men det finns saker som väger upp. Rockturné tex. Tre gig. I Stuttgart! Det är nästan klart.

Ska lämna in V70in på verkstan i morgon. Snart är det sportnytt. Sen regionala nyheter.

Krökta rullisar

Mycket riktigt. Det var inte bara jag som är krökt och vind. Det var rullskidorna. Det stod tydligt när brodern testade dom. Han rullade fram i som i halvmånar längs villagatan. Man skulle kunna hävda att vi kanske är krökta på samma sätt, eftersom vi har någotsånär liknande uppsättning DNA, men i affären kommer jag att hävda krökta rullskidor och kräva nya.


hits