Västerås
I veckan lät jag cykeln stå och gick till jobbet. Jag kunde konstatera hur mycket man missar när man far fram i bil eller cykel. Hjärnan sållar i brådskan. Ned från Viksängs centrum mot Björnövägen öppnade sig vyn över Mälaren omgiven brinnande träd. Byggnader som jag bara sett som vilka hus som helst blev plötsligt vackra i morgonljuset. Och Pilgatan som slussar in människorna i stadskärnan mot skrapan och längs de gamla Aseabyggnaderna i tegel tedde sig plötsligt riktigt riktigt ståtliga, där de banade väg mot Skrapan.
Tänker Västerås som på Pearl Jam och deras skivor. Vid första lyssningarna är de mest lite aviga, skramliga och inte särskilt inbjudande. Inte förrän man lyssnat in sig ordentligt.
Tänker Västerås som på Pearl Jam och deras skivor. Vid första lyssningarna är de mest lite aviga, skramliga och inte särskilt inbjudande. Inte förrän man lyssnat in sig ordentligt.
tankspridd..
Eftersom jag har fått ett erbjudande om att träna gratis en vecka på ett gym tränar jag mycket just nu. Det är typ stans flashigaste. Dockor i disken och dinosaurier vid handlarna och skivstängerna.
Igår - ja, jag har tränat två dar i rad - glömde jag mitt hänglås på gymet. Därför var jag tvungen att be och få låna ett lås idag. Detta stod jag och tänkte på när jag rafsade efter mitt gymkort i alla möjliga fickor. Det fanns bara inte där. Dockan i disken såg lite skeptisk ut när jag bad om att få träna ändå, och sedan förklara att jag hade glömt mitt hänglås där igår. Jodå, det gick bra för den här gången sa dockan överseende och jag kunde få låna ett lås.
Irriterad på mig själv gick jag och bytte om. Och upptäckte att jag bara hade en sko med mig. Som tur var såg ingen att jag tränade i bara strumplästen trots att det är förbjudet.
well, slutet gott... jag öppnar dörren till min lägenhet efter en afterworkrunda, och på golvet vid dörren ligger kortet, och på stolen vid skrivbordet ligger en ensam sko.
Undrar var hänglåset ska dyka upp?
Igår - ja, jag har tränat två dar i rad - glömde jag mitt hänglås på gymet. Därför var jag tvungen att be och få låna ett lås idag. Detta stod jag och tänkte på när jag rafsade efter mitt gymkort i alla möjliga fickor. Det fanns bara inte där. Dockan i disken såg lite skeptisk ut när jag bad om att få träna ändå, och sedan förklara att jag hade glömt mitt hänglås där igår. Jodå, det gick bra för den här gången sa dockan överseende och jag kunde få låna ett lås.
Irriterad på mig själv gick jag och bytte om. Och upptäckte att jag bara hade en sko med mig. Som tur var såg ingen att jag tränade i bara strumplästen trots att det är förbjudet.
well, slutet gott... jag öppnar dörren till min lägenhet efter en afterworkrunda, och på golvet vid dörren ligger kortet, och på stolen vid skrivbordet ligger en ensam sko.
Undrar var hänglåset ska dyka upp?
Höst
Glider in i Västerås via Dingtuna och det är höst. Nickande säger vi till varandra att det är fint med höstar, fina färger och årstider är ganska bra osv. Som för att ta med en så positiv känsla inför mörkret som möjligt. En påse torkad frukt inför en tuff marsch.
Från stadens ganska imponerade kraftverkssiluett ser jag rökplymer både från den nya biopannan och den gamla skorstenen. Utan att veta tänker jag att koleldningssäsongen har inletts. Vinterhalvåret 2009/2010. Längre än så har samhället inte kommit med klimatarbetet.
Mina armar och ben har blivit skönt stela under resan Kalmar - Västerås, en föraning om träningsverken jag kommer att vakna med i morgon.
Från stadens ganska imponerade kraftverkssiluett ser jag rökplymer både från den nya biopannan och den gamla skorstenen. Utan att veta tänker jag att koleldningssäsongen har inletts. Vinterhalvåret 2009/2010. Längre än så har samhället inte kommit med klimatarbetet.
Mina armar och ben har blivit skönt stela under resan Kalmar - Västerås, en föraning om träningsverken jag kommer att vakna med i morgon.
Balans
Slår på Babel och där sitter Östergren, Claes. Fick tag på en gammal begagnat pocket med klassikern Gentlemen. Jag började läsa den. I somras. Jag låg ute på gräsmattor i bar överkropp och läste. Nu kommer jag hem, tar av mig mössa, handskar och långkallingar, käkar och lita andra vardagsgrejer, och läser.
Men fortfarande har jag 150 sidor kvar.
Ska den aldrig ta slut.
Annars en sorg det där, att det är så svårt att ta sig tid att läsa. Hjärnan är fullproppad med input om miljökvalitetsnormer, uppföljningsindikatorer och dagvattenmodelleringar. Det är stopp. Inget kommer in, inget kommer ut. Hur ska man nå den där balansen mellan försörjning, kreativitet och upprätthållande av någon slags minimal fysisk fitness?
Men fortfarande har jag 150 sidor kvar.
Ska den aldrig ta slut.
Annars en sorg det där, att det är så svårt att ta sig tid att läsa. Hjärnan är fullproppad med input om miljökvalitetsnormer, uppföljningsindikatorer och dagvattenmodelleringar. Det är stopp. Inget kommer in, inget kommer ut. Hur ska man nå den där balansen mellan försörjning, kreativitet och upprätthållande av någon slags minimal fysisk fitness?