davlid

På kontoret där jag jobbar görs det planer. Översiktsplaner, detaljplaner, vattenplaner och younameitplaner. En av planerna som görs nu är en detaljplan. Det ska byggas vid kvarteret Strykjärnet. Man ritar och skriver, beskriver och reglerar i kartor och text. Och så ställer man ut dom, man låter allmänheten kolla in, och säga vad de tycker.

Min kollega hade varit och hämtat planen över kvarteret Strykjärnet som varit utställd en tid. Hon bläddrade förstrött i bibban av papper. Och längst bak landade hennes ögon, till sin stora förvåning, på ett recept på SURKÅL..

Ett nyttigt och milt olycksfall i arbetet.

Vi var väl egentligen beredda på att det skulle bli rätt kasst ljud. Redan inför spelning fanns frågetecken när ljudfirman  - de förtjänar egentligen inte att INTE nämnas vid namn i sammanhanget - spydigt vägrat att ta med den "riktiga" riggen. Och soundchecken bekräftade farhågorna.

"Inte micka trummorna?" undrade vi. "Nej det behövs inte". Det ända han gjorde var att peta in en bastrummemic I bastrumman..

Vän av ljudordning börjar skruva sig redan här. Han la den I kaggen.

Polaren Nilsson tittade förbi inför spelningen och skakade på huvudet. "Han har ju micat stärkarna med trummicar!". Och basen är ju inte ens linad. Och micen hänger framför diskanten! Ojojoj.

Och ljudet under soundchecken var, vi kan säga inte ett rätt. Ständig rundgång (på grund av att micen låg I kaggen antar jag) och byte av sångmicar som bara överstyrde pga för mycket gain och bas antar jag. Tyvärr begriper jag mig inte på de här prylarna. Men jag hörde att ljudet distade när Johan pratade mellan låtarna och så fort Selle stampade på sin bastrummepedal ruoouunngade det i basmicen där inne i trumman.

Vi tog ett snack inför spelningen och jag poängterade att vi måste skita i det här med ljudet och göra vårt yttersta. Men efter två låtar inför en gedigen skara och  många vänner hörde jag överhuvudtaget inget från basen. Jag böjde mig ned min kompis progtranceproducenten och frågade "Går basen ut nåt", och fick till svar ett onödigt uppriktigt: Det låter FÖR JÄVLIGT. Ljudkunniga vänner sprang hos den stackars ljudkillen och började instruera, vilket ledde till att han snäste av dom, och bad dom låta honom sköta sitt jobb.

Så mycket för mitt snusförnuftiga snack innan spelningen. Om att göra vårt bästa. För jag led. Jag villet att det skulle vara över. Låtlistan ville liksom inte ta slut. Jag skämdes att jag lurat hit vänner och M och andra för att lyssna på det här eländet.

Men spelningen fortsatte och eloger till Johan och Oskar som höll lågan upp. Vi blev inropade och extranumret blev faktiskt bra. Riktigt bra. Det kändes fint att avsluta med den känslan och sen fortsatte kvällen. Jag skålade med alla goa människor som var där och som jag gillar och som inte längre är min vardag. Jag insåg att jag saknade dom. Vi dansade och skålade lite till och det var en fin kväll som inte tog slut förrän dom tände lamporna i taket på byttan.

Kollade in MMA på uppdrag granskning. En kampsport där det mesta är tillåtet. Det finns proffs som håller på med det här. Och föreningar som får pengar för att kunna utöva de här sporterna. Av skattepengar. Pengar var och en betalar in för gemensamma angelägenheter som vård och skola. Miljö och infrastruktur. Kultur och social nät.

Och MMA.

Man kan väl moralisera om laglighet eller inte. Inte för att jag gråter om det blir olagligt, men okej då, vill folk hålla på, stäng in dom i en ring då coh låt dom banka skiten ur varann. Men att finansiera det med bidrag från staten.. Nej, det kanske inte är miljarder det handlar om, men om de gick till mig istället, så skulle jag nog kunna ge staten mer samhällsnyttig valuta för pengarna.

Det skulle vara bättre för oss alla.