davlid

Sugen på poesi? Jag tyckte det var svårt att börja läsa dikter. Jag fattade dem inte. När vi kom till poesidelen av en skrivaskola jag gick för några år sedan började vi med Ekelöf. I dikten sov blommor i fönstret, fönster stirrade tanklöst coh flugorna står stilla och tänker.

För fyrkantiga typer som jag (som vet att blommor inte sover, att fönster inte stirrar och flugor inte tänker), underlättas upptäcksresan bland dikter och poeter av böcker som "Århundradets ordmusik. Från Anders Österling till Lars Forsell". Göran Hassler, författaren till antalogin, har valt ut dikter och poeter och kommenterat dem med små texter. På varje uppslag finns dessutom illustrationer som ytterligare hjälper hjärnan att träda in i dikterna.

Hassler har gjort ytterligar antalogier i samma serie. Förlaget är En bra bok för alla.

Rekommenteras!
D

Igår hade vi SPELNINGEN.
Tack för upplevelsen och bekräftelsen, ni som var där!

Tänkte lite på det där med idol igen. De där hånade, enligt juryn odugliga och patetiska människorna, som faktiskt tror att de kan.

Om de mest utskrattade auditions hade varit riktiga uppträdanden, så skulle det varit rent plågsamt att vara publik. Vi hade velat komma därifrån fortast möjligt för att slippa se. Men när vi kan ducka bakom en tv-ruta och en ”jury som ju bara säger sanningen” (precis som att de gör någon slags samhällsnytta!), då börjar vi dregla när människor förnedrar sig.

Det måste bero på att det hör till en av de saker vi själva är mest rädda att råka ut för. Det att vår omgivning öppet eller, ännu värre, när vi inte hör, skrattar åt eller hånar sånt som vi så gärna vill bli bekräftade för.

Så egentligen undrar jag vilka som är mest patetiska: de som vågar, eller de som kastar stenarna?

Hur kommer sig det faktum, att människors grad av girighet öker med deras tillgångar?

Vi var rätt nervösa när vi slussades in genom fängelseportarna. En liten, trång gård med murar, höga stängsel och taggtrådar. Åskådande interner längs ena långsidan. Vad hade de gjort?

Låga viochdom skämt. Nervöst överlägsna på ett sätt som man kan vara när man är utanför murarna.

Tack för en god match och bra spelat snyggt mål. Vad innebär orden ”förtjäna sitt straff”? Jag menar bortsett från demokrati bla bla bla, lagar bla bla bla, politik, rättssamhälle och rättegång bla bla.

Visste att de fanns där, men att de var människor…

Som någon som pratade om den stora mörka, han hade värvats till någon Stockholmsklubb, spelat elitfotboll, fyllefest och bråk knivar död. Dömd skyldig till fängelse. 10 år. Det sades så men jag vet inte om det var sant, men här spelar det mindre roll vad som är sant eller inte.

Hur hade de hamnat där, jag ville prata med dem allihopa. Förstå. Några enstaka pratade svenska.

De skrek, log, svor besvikna över missade skott, jublade över mål, ropade ”domarn” precis som vi.

Så definitivt. Skyldig. Ja, eller nej. Inte lite skyldig, eller visst det var ju ganska dumt. Antingen 10 år. Eller 0 år. Ett knivstick. Noll knivstick. Vad gjorde jag själv för 10 år sedan?

Vi vann. 4-3.

I ”Nya Författarskolan” upplyser Göran Hägg oss om vad som är bra böcker och inte, samt vilka personligheter som redan på ett tidigt stadium kan ge upp sina författarambitioner. Med mera.

Det är en intressant och tänkvärd bok för de som läser och/eller skriver. I slutet finns en lista på berättelser som, enligt Göran Hägg, uppvisar en teknisk fulländning. En av berättelserna är Eyvind Johnssons ”Drömmar om rosor och eld”.

Eftersom den fanns i min bokhylla började jag läsa den. När jag hade kommit 40 sidor frågade någon vad den handlade om. ”Jaadu”, sa jag, ”det vet jag faktiskt inte riktigt”. Efter 70 sidor tänkte jag att jag ska i alla fall läsa 100 sidor innan jag lägger av med den.

Efter 72 sidor gav jag upp. Säkert en tekniskt fulländad roman. Men vissa böcker är helt enkelt inte till för vissa personer.