davlid

20 januari. För första gången denna vinter ser jag snö. Men det var fyra timmar sedan. Nu ösregnar det.

Så det är just nu de håller på alltså. Fyller det där uppdämda behovet av samvaro, som i vanliga fall hindras av stirrande glödlampor, TV och datorer.

Om nio månader ploppar de ut.

Efter ett kärleksmöte ber den blinda älskarinnan författaren Rozanov att improvisera en berättelse för henne. Han sätter sig tillrätta i fåtöljen, och berättar tre berättelser, om berättare som berättar.

En stilistiskt snygg berättelse. Men det är lite svårt att följa om texten man läser för tillfället är berättad av berättarjaget, Rozanov, eller av improvisatören i en av berättelserna, eller av författaren i en annan berättelse..

Men klart läsvärd.

Har mina föräldrar på besök. I två dygn..

3.00 lämnade jag nyårsfesten för att ta mig till flygplatsen. Ganska vemodiga avsked.

Har inte mycket mer att säga om detta. Jag har landat i Köpenhamn. Väntar på tåget till Kalmar. Allt är som vanligt.

I den här delen av världen verkar allt verkligen gå sin gilla gång. Utan dramatik, på gått och ont.


Syns snart.