davlid

Hade en riktigt behaglig upplevelse idag. Efter den, nar jag kom tillbaks till Aten, blev det uppenbart hur trott jag ar pa greker. Jag skrev det redan efter forsta dagen i min anteckningsbok, men tankte att jag vanjer mig.

De valler over mig! Deras kulsprutesmattrande aldrig upphorande prat, alla deras svarta harstran jag far peta bort i baguetter och gyros, alla deras sopor jag hela tiden far kliva over och deras irritation over att jag inte vill ga in i deras affarer som anda bara ar fulla med dynga.

Deras gestikulerande, tutande och skrikande nar de kor bil, standigt sokandes efter nagon att skalla pa. I bilar blir de till livsfara for sin omgivning, i synnerhet nar de ar onyktra. Eftersom alla greker kedjeroker, ater mestadels skrapman och socker och eftersom de flesta (4 milj Atenbor) andas ren smogg dygnet runt ar det ett under att de inte utrotat sig sjalva vid det har lagt. De manga, manga, manga generationerna, tid av evolution, har gjort att dagens skrapkulturkonsumerande arbetsmissgynnande grekgener ar totalt urtvattade pa de genetiska uppsattningar som maste ha kannetecknat Sokrates, Platon och Aristoteles.

Pust, det va skont.

Jag har traffat manga behagliga greker. Det ar bara det att det ar sa forbaskat manga pa samma plats och samma tidpunkt hela tiden. Ikvall till exempel ska jag ut och ata med trevliga greker.

Efter en timma pa en stor farja hamnade jag pa en o. Etersom jag hade en tid att passa, hade jag bara tre kvart att tillbringa pa on. I en soffa pa en uteserveringen lutade jag mig tillbaks, smuttade pa en frappe. Solen varmde, en bit ut i havet va det vindsurfare, och bakom dem reste sig berg som kullisser, skuggor i olika graskalor. Dar fanns manniskor. I normala mangder.

De 45 minutrarna kanske va de behagligaste pa den har resan. Om jag ska gora det har fler ganger, ska jag boka ett hotell pa en o, vara dar en veckan, och mojligtvis ta en dagstripp till Aten for att se Akropolis igen.

Korinthkanalen. 11 ska det ha tagit att spranga sig ned och forsla bort allt material. 21 m bred, 90 meter djup. Projektet paborjades dock redan 67 AC! 1893 invigdes den. Vilket projekt! Vad gjorde de av allt??






Svindeln va varre an fran lange jan..

Saker ar inte sa huggna i sten som man tanker sig. Standig nedbrytning ar ett naturtillstand.(De gamla grekerna hade ju inte tillgang till juste svensk granit och porfyr, utan fick noja sig med porost konglomerat, kalksten och marmor.

Men inget ar ju bestandigt i ordets mest uttdragna betydelse. Inte ens svensk grasten. Akropolis stenminnnen ar under standig konservering, renovering och renoveringar av renoveringar.

Och 2000 ar ur en stens perspektiv ar som en blinkning.

Skulle de kanske behova en djurskyddsmyndighet har ocksa?

Gronfink:




Steglits:




Kanner igen denna, men kommer inte pa vad den heter:




Hundvalp:




Har inte riktigt fattat vilka de ska kaka och vilka som ar sallskap..

Vad skulle lansstyrelsernas kulturmiljofunktioner haft for erinran i samband med en san har exploatering tro?


/>



Eller vattengruppen, om detta vara Emans mynning?




Kara slakt: Det ar kanske hit ni skulle akt istallet? :)




De firar jul har ocksa, men inte riktigt pa samma satt. Igar, juldagen, var det knokfullt med folk, och stan var mer som en gigantisk marknad. Det ar helgdag idag, annandagen, ocksa och det kommer nog vara likadant. Har firar man julen ute pa cafen och resatauranger, bland folk.

Och de har en och en annan gran, tomte och mangder med smaklos, blinkande belysning.

Raschid. Hoppas du och din barn hittade terminal2 i Milano. Jag hittade er inte nar vi hade landat, och kunde inte visa er. Hoppas du nadde fram over gransen till Irak fran Teheran, och hann fram till din sjuka mor. Tur att du hade Hassan med som tolk. Som det anda du sa pa svenska: tet ar inte klakt.

Och tack for kaffet!!

**

En Tunisisk man pa flyget mellan Aten och Milano sa att Aten var sa tryggt. Han har inte last bilen under sina 4 ar har.
"Min fru, mina tva dottrar, jag kan lamna dem ensamma i Aten. Jag ar inte orolig".

Men jag vet inte. Har hamnat i en ruffig del, vad det verkar. Gick forbi klungor av prostituerade i natt nar jag letade efter hotellet. Vid ett horn stod en man med laderrock, guldsmycken och svarta solglas, liksom bevakade..

Efter nagra tack men nej tack var jag framme vid hotellet.

**

Det brukar sta att man antingen alskar eller hatar aten. Jag har inte bestamt mig. Har difinitv inte fallit for stan. Det ar skitigt (i mitt kvarter i alla fall..). Som larmtorget en sondagmorgon, fast hela tiden. Kanner mycket som en total framling.

Det var nog bara valda delar av aten som shapades upp vid OS.

Utsikt fran hotellet:




God jul.

Drar man i ena änden av en tråd, följer den andra med. Men är tråden för lång så kan man tro att den inte har någon ände.

Säger inte att det är klimatförändringarna. Men om det nu skulle vara det, så börjar pedagogiken bli övertydlig. Vi börjar se änden av tråden?

Meteorologer och andra vetenskapsmän har mumlat i sina lärda skägg om detta i flera decennier. Muppar har rökt jointar och spelat prog kring lägereldar med fältbiologernas tygemblem fastsydda på jeansen sedan 70-talet och sluddrat klimatförändringar.

Livstil som grundas på resurser som verkar va nästan helt gratis verkar visa sig inte vara så gratis. Det är inte en total oförmåga hos människor att se konsekvenserna längre bort än sitt eget eget potatisland, men det är mycket svårt.

Fler E6-or som rasar, Gudrunar som härjar, gråbruna jular och borttorkade skördar. Varken helt naturligt eller inte naturligt, utan både och. Hur som helst dyrt. Även för ett av de länderna som drabbas minst.

Effekterna har kanske kommit till våra egna odlingsplättar. Så då kanske det går upp lite ljus, även på andra ställen än tv-borden klockan tre på söndag.

Sådärja. Färdigpyntat för i år.

Vi vet så mycket. Man kan inte annat än förundras.

Om hjärnan till exempel, hur den fungerar, vad som sker var. Vad som händer i Hypothalamus och vad i Amygdala.

Vi har tagit reda på så mycket, om hjärnan till exempel . Vi har observerat.

Vi har observerat hypothalamus roll, till exempel.

Om man tar en katt, och skär ett snitt i hjärnan, under hypothalamus, kunde katten fortfarande tugga, morra, skjuta ragg! Reflexerna verkade funka. Men de kunde inte lära sig nåt.

Man har skurit och observerat. Tills antalet medgett att observationerna kunna säkerställas statistiskt, och bli vetenskap.

Många katter blir det.

Men oftast använder man ju bara råttor förstås.

Vetenskapen lär oss så mycket nya saker hela tiden.

Länsstyrelsens julfest ägde rum igår. Jag såg varken förbjudet eller tillåtet hångel. Trots detta va det lyckat. Jag lämnade efterfesten kvart i fyra.

19.00 Solo om Laleh, vars nya skiva jag köpt. 20.00 På spåret.

Tack SVT. Och den delen av befolkningen som faktiskt pyntar licensen.



Plus ett
är exakt samma som
minus ett

fast på olika ställen.

Det kanske va min dagsform det hängde på.

Einar Heckscher såg ut lite som karlbertilpåjulafton´s farsa, när han skulle avsluta hela grejen med att läsa Bukowskidikter. Den lilla lokalen va proppfull med kanske 30 pers. Han fick varma applåder.

Han började med att snyta sig rakt in i micken.

Han torkade sig sedan i pannan. Med samma näsduk.

Luften hade försvunnit redan innan förlagsrepresentanten hunnit presentera sig och säga att han hade rampfeber och inte var så bra på att läsa.
Det va han inte. Han läste hela prologen.

Sedan kom en rätt klädd yngling upp på scenen. Han såg lidande ut när han sjöng sina tonsatta Bukowskis. Biografin som skulle marknadsföras sålde som smör.

Och sedan då Heckscher, som rapade upp dikt efter dikt. Snöt sig i micken. Harklade sig. Torkade sig i pannan.

Jag ville lägga mig på golvet, för jag va trött och för att kanske få i mig lite syre.

Hur länge höll han på? Jag vet inte. 45 minuter kanske.

Applåderna ville inte heller sluta. Folk ropade "fan va bra det va".

Det va nog nåt med dagsformen.