SM-guld

Jodå.
De vann, Västerås, i Uppsala.
Och tiden går, och allt är som vanligt. Mesta mästarna, va de nånsin borta från tronen?
I sju år?!
Ja, tiden går.
De som alltid dominerat.
Och alltid skulle dominera.

Saker blir, men inte alltid som man tänkt.

Vår

Det har gått upp några tiotal gäddor i Oknöbäcken och Kronobäck.

Vi, vi väntar. Snart har det gått upp hundratals.

Och snart har det gått upp tusentals.

För att leka i vikar och vass och då vet vi vad det är.

Och efter det, har nya gäddor kläckts

i tiotusentals.

För en kostnad på hundratusentals

kronor.

Beslut

Besluten, försöken till förutsägelser. Magkänslor och förnuft. Livsmål. Spontanitet och eftertanke. Försakelser och möjliga vinster. Vågskålar. Spika igen kistor och lärdomar. Plusminuslistor. Gamla vänner. Nya upplevelser.

På håret, men till final: VÄSTERÅS

No trespassing

En våtmark vid Svartö norr om Mönsterås har spärrats av med nät, finmaskigt Tobisgarn. Från två håll har området förbindelse med havet. I norr och i söder. Förbindelserna är grävda kanaler. Här ska havet ta sig in, och det som havet innehåller.

Fisk.

Men nu har våtmarken spärrats av. Havet ska ta sig in, men inte fisken. Eller rättare sagt, inte spiggen. Forskare ska ta reda på om gäddromen blir gäddor och om abborrromen blir abborrar i större utsträckningen om spiggen tas bort ur systemet.

Näten är "no trespassing" för spiggen.

De spändes upp för några veckor sedan och de hängde kvar igår. De hängde där och väntade på att får göra sitt jobb.

Mota spigg.

Vattnet är klart och några spiggar har tagit sig förbi ändå. Några ligger döda på botten och i kanten. Oklart varför. Det är en hinna på vattnet. Det är svårt att få näten täta. Mer sten och tältpinnar kanske bättrar på barriären. Nätena är egentligen no tresspassing endast för stora spiggar. Små tar sig igenom. Tyvärr. Snart kommer mängderna.

Storskrakarna har följt med maten in till stränderna. I kanalerna där vattnet är i ständig rörelse, ibland mot havet och ibland från, har isen gått upp. En Kungsfiskare svävar som en grönblå målsökande missil bort över våtmarken.

Väntandes på spiggen?

Strax senare flyger en skrämd sparvuggla iväg med en liten brun boll med en lång svans i klorna och en havsörn överaskas när den entrar scenen från skogsridån. Den verkar inte kunna välja åt vilket håll den ska fly. Det är en ungfågel och ska inte häcka än.

Snart är vi upptinade.

Ge allt

Vasaloppsstarten är igång i Berga by och där startade Länsstyrelsens lag i stafettvasan i fredags.

Första sträckan och 2,4 mil från Sälen till Mångsbodarna och man sa "ta det lugnt i backen, tre kilometer bara uppför", "bränn dig inte i början".  Och rösterna höll tillbaks farten. "Ta det lugnt, spara på krafterna, det är långt till Mångsbodarna".

Och det gick sakta. Backen var lång och pulsen pulserade lugnt och tryggt och "ta det lugnt det är långt kvar".

Uppförsbacken tar slut, krönet kommer och det är långt kvar. "Ta det lugnt. Inte halvvägs än. Inte bränna sig."


Plötsligt är det halvvägs. Plötsligt är det inte långt kvar.


Och vid Mångsbodarna ska det inte finnas några krafter kvar. Loppet ska vara utfört. Från start till mål. Från födsel till död. Plötsligt måste man rusa. Man måste börja ta i. Hämta in sparat krut.


På dödsbädden ska man ha gett allt.

hits