VM och energi
Det såg ju så lovande ut inför VM. UtförsVM är ju inte färdigt, men det ser ju inte så lovande ut längre. Men anja är anja och bollen är rund. Det kommer ju slättförs också väl, så än ger vi svenska vikingar inte upp hoppet på att få förenas i framgång.
Och man hajar ju vår nations lobbyisters vurm för kärnkraft, men det känns bara så mossigt. Det känns som en regression rakt ned i energiutvinningens barndom. Och det har ironiskt nog kommit som ett slag i miljörörelsens och växthuseffektens namn. Miljöfrågor har blivit likställt klimatfrågor. Men klimatfrågor är bara en av många miljöfrågor. Men plötsligt är det skygglappar på för allt annat än klimat. Och jag hajar ju argumenten men det finns annat, det finns smartare, det finns skonsammare sätt att utvinna energi, men det krävs investeringar och satsningar och teknikutveckling och den kommer att bromsas upp nu. Tyvärr.
Nu, ny vecka.
Och man hajar ju vår nations lobbyisters vurm för kärnkraft, men det känns bara så mossigt. Det känns som en regression rakt ned i energiutvinningens barndom. Och det har ironiskt nog kommit som ett slag i miljörörelsens och växthuseffektens namn. Miljöfrågor har blivit likställt klimatfrågor. Men klimatfrågor är bara en av många miljöfrågor. Men plötsligt är det skygglappar på för allt annat än klimat. Och jag hajar ju argumenten men det finns annat, det finns smartare, det finns skonsammare sätt att utvinna energi, men det krävs investeringar och satsningar och teknikutveckling och den kommer att bromsas upp nu. Tyvärr.
Nu, ny vecka.
Bekräftelser
Varför skriver man? Den ständiga frågan för de som skriver. Och det svaras sånt som "för att jag måste" eller "jag älskar språk" eller kanske "för jag vill bli läst".
Och det finns många skäl till att skriva, och sällan bara ett ända. Men den där längtan att bli sedd - eller läst - är kanske en smula simpel, men fundamental. Varje skrivet ord är en fråga till en läsare. Finns ingen läsare blir ordet i någon mening meningslöst.
Diktsamlingen bekräftelser är läst och besvarad. Frågorna har fått ett slags svar, de har fått ett liv. Någon annastans än i författarens hjärnvindlingar. Den har blivit läst och gett upphov till en ny text, en recension i dagens Barometern.
Känslan går åt en viss stolthet. Bekräftelse.
Och det finns många skäl till att skriva, och sällan bara ett ända. Men den där längtan att bli sedd - eller läst - är kanske en smula simpel, men fundamental. Varje skrivet ord är en fråga till en läsare. Finns ingen läsare blir ordet i någon mening meningslöst.
Diktsamlingen bekräftelser är läst och besvarad. Frågorna har fått ett slags svar, de har fått ett liv. Någon annastans än i författarens hjärnvindlingar. Den har blivit läst och gett upphov till en ny text, en recension i dagens Barometern.
Känslan går åt en viss stolthet. Bekräftelse.
Handbollsundret
Några minuter kvar på matchen mot Kroatien och det är kul att kolla på handboll igen. Sveriga ser ut att torska.Tusentals visslande kroater i varje svenskt anfall och lika hyllande i varje kroatiskt. Och Sverige har målvakter som man kan skrika ut sina JJAAAA åt när de får ut en fot eller arm och motar bollen och kontring och mål och då står man upp och skriker JAA igen. Svenskarna står pall och med några undantag domarna.
Trodde någon att det svenska handbollsundret inte bara hade slumrat, utan dött. Hur som helst så lever det och frodas och Staffan Olsson står nu på sidan av planen och lägger sitt hår bakom öron. Det finns en Olsson, en Lindgren och en Carlén fast nu på skånska och kanske är det det arvet som har väckt undret.
Och Guantanamo läggs ned, en förändring med stark symbolik. Från Busch till Obama.
Trodde någon att det svenska handbollsundret inte bara hade slumrat, utan dött. Hur som helst så lever det och frodas och Staffan Olsson står nu på sidan av planen och lägger sitt hår bakom öron. Det finns en Olsson, en Lindgren och en Carlén fast nu på skånska och kanske är det det arvet som har väckt undret.
Och Guantanamo läggs ned, en förändring med stark symbolik. Från Busch till Obama.
jul kalender E och P.
Är det någon, förutom jag, som tycker att året julkalender är kul? Det verkar inte så..
På lördag kommer EP:n (Tones of Home alltså, inte oasis nästa). Bara att beställa av mig, så fixar jag ett ex efter helgerna. 80 kr tror jag det är sagt.
Så blev det ok ändå från länsstyrelsen, för en dämning i Applerumsån. Följ på www.barometern.se, Torsåssidorna. Annars bara att önska god jul. Kanske jobbas det på en och en annan överklagan i jul? Min jultomte från Kosta Boda, som stått i garderoben sedan påsk, står nu åter på högtalare och sprider julkänsla.
På lördag kommer EP:n (Tones of Home alltså, inte oasis nästa). Bara att beställa av mig, så fixar jag ett ex efter helgerna. 80 kr tror jag det är sagt.
Så blev det ok ändå från länsstyrelsen, för en dämning i Applerumsån. Följ på www.barometern.se, Torsåssidorna. Annars bara att önska god jul. Kanske jobbas det på en och en annan överklagan i jul? Min jultomte från Kosta Boda, som stått i garderoben sedan påsk, står nu åter på högtalare och sprider julkänsla.
Vetskaper
Mina gener har förbindelser in i Bloc Party.
Det sorgliga med begravningar är också det vackra. De symboliserar livet självt, dess mest grundläggande och ofrånkomliga förutsättning.
Mitt liv är ett resultat av en kärlekssaga. Av min mormors offer.
Det verkar vara svårt att blogga utan att använda orden jag, min och mitt.
Söndag.
Och en sak till.
Ny biogasfabrik i Örebro. Ett "JAAA", fejdar ut till ett "men vafasen" när tvapparatetn i nästa mening upplyser om gröda ska användas som råvara.
Det är ju själva... här har våra gigantiska mängder avfall att använda.
Vi slänger ju för fasen den mesta (jaja, mycket i alla fall) maten vi köper. Vi har alger och vass och allt vad det kan va som finns som vi vill bli av med. Och all denna avföring. Från människor, från grisar och kor och höns och alla skitande djur som kan tänkas.
Och så ska vi odla mat. För att göra drivmedel till bilarna av.
Man blir ju..
hungrig.
Det är ju själva... här har våra gigantiska mängder avfall att använda.
Vi slänger ju för fasen den mesta (jaja, mycket i alla fall) maten vi köper. Vi har alger och vass och allt vad det kan va som finns som vi vill bli av med. Och all denna avföring. Från människor, från grisar och kor och höns och alla skitande djur som kan tänkas.
Och så ska vi odla mat. För att göra drivmedel till bilarna av.
Man blir ju..
hungrig.
Stockholmsfixering
Tidiga tevefyrasporten ikväll: Först ett inslag om AIK:s tränarbyte. Sedan, ett nästan lika långt inslag om Kalmars guldfest.
Prövningar, segrar och förluster
Kalmar vann SM-guld och Pat, Yam och Badou får rött kort från Sverige. Margit, vår kära mormor/farmor/mor/syster/vän tog förlusten alla måste ta och lämnade oss i söndags kväll. Applerumsärendet löper på som en följetong på Barometern.se, okänt vilka som blir vinnare och förlorare. Musen i replokalen är i underläge mot två musfällor, och där börjar allt från början på onsdag. På bordet ligger en stapel bokex till försäljning och snart börjar den sista veckan på länsstyrelsen innan 3,5 månader i Mönsterås tar vid.
Nu ska det firas.
Nu ska det firas.
Spelning
Det är Halloween. Den första snön har kommit till höglandet. Men här vid kusten är vägarna torra, med undantag för fuktiga höstlöv. Folk klär ut sig ikväll. En del kommer till Byttan för att kolla på Tones of Home. Äntligen kommer känslan av spänning och nervositet. Kanske ska man damma av de gamla vampyrtänderna? Förhoppningsvis går spelningen bra.
Och förhoppningsvis kommer P och Y, vänner från Senegal, klara sig bra efter att utvisningen verkställts.
Och kanske lever mormor tills i morgon, så att jag kan berätta att det gick bra.
Men nu, springtur.
Och förhoppningsvis kommer P och Y, vänner från Senegal, klara sig bra efter att utvisningen verkställts.
Och kanske lever mormor tills i morgon, så att jag kan berätta att det gick bra.
Men nu, springtur.
Svart som silver, Bruno K Öijer
Ett ärende maler i huvudet på lediga dagen, och den får göra det, det är ett svårt läge. Det får konsekvenser för de berörda. Som tur var knäppte Bruna K Öijers senaste - svart som silver -med fingrarna och hindrade självkritiken att bli annat än sund, än ett sätt att lära, utvecklas.
Det finns en massa diktsamlingar, och vissa är bra. Vissa tycker man säger något. Vissa innehåller någon bra dikt, och annat som bara passerar.
Svart som silver är klockren från början till slut. Alla dikter är femmor. Ingen är sämre än någon annan. Den är bildrik och lättillgänglig och rycker tag i platser i hjärnan, tvingar den att göra allt tydligt.
Den handlar om livet, och det som är viktigt. Det som är viktigt, EGENTLIGEN. I motsats från all skit vi går och drivs av idag, i alla fall som jag tolkar Öijer, fåfänga och konsumtion och hela den där medelklassvälfärdskapatalismgrejen långt från all andlighet.
Så får det vara ett tag, en stunds insikt om vad som är värt att lägga kraften på.
Och det är inte, såhär på lediga dagen, ärenden som maler på ändå.
Det finns en massa diktsamlingar, och vissa är bra. Vissa tycker man säger något. Vissa innehåller någon bra dikt, och annat som bara passerar.
Svart som silver är klockren från början till slut. Alla dikter är femmor. Ingen är sämre än någon annan. Den är bildrik och lättillgänglig och rycker tag i platser i hjärnan, tvingar den att göra allt tydligt.
Den handlar om livet, och det som är viktigt. Det som är viktigt, EGENTLIGEN. I motsats från all skit vi går och drivs av idag, i alla fall som jag tolkar Öijer, fåfänga och konsumtion och hela den där medelklassvälfärdskapatalismgrejen långt från all andlighet.
Så får det vara ett tag, en stunds insikt om vad som är värt att lägga kraften på.
Och det är inte, såhär på lediga dagen, ärenden som maler på ändå.
Bekräftelser publicerad.
Äntligen :)
Ett målsnöre bröts i eftermiddag.
Nu kan min diktsamling, bekräftelser, köpas som pdf el som pocket, via www.vulkan.se (sök efter titeln bekräftelser).
Ett målsnöre bröts i eftermiddag.
Nu kan min diktsamling, bekräftelser, köpas som pdf el som pocket, via www.vulkan.se (sök efter titeln bekräftelser).
99 kronor per månad
Fick ni dåligt samvete?
Nanne Bergstrand brukar säga att man alltid ska sträva efter utveckling.
Ingen mening att se tillbaks. Men man kan alltid göra ny bättre val.
Tycker man till exempel att en minimilön på 99 kronor i månaden är rimligt för att vi ska få billiga kläder, då behöver man inte gå in på renaklader.org och delta i protest mot det .
Nanne Bergstrand brukar säga att man alltid ska sträva efter utveckling.
Ingen mening att se tillbaks. Men man kan alltid göra ny bättre val.
Tycker man till exempel att en minimilön på 99 kronor i månaden är rimligt för att vi ska få billiga kläder, då behöver man inte gå in på renaklader.org och delta i protest mot det .
t-shirt 1000 spänn
Det är inte lätt när man står där i affären och man skulle behöva en ny t-shirt för de man hör börjar bli lite trista, vilka konsekvenser handlingarna får.
För hur sjutton gör man en t-shirt?
En sak är säker i alla fall. Om t-shirten kostar 49 kronor, då kan man vara alldeles säker på att framtagningen av tröjan - från att bomullsfälten ska vattnas, gödas och besprutas, bomullen plockas och transporteras, bli tyg och tröjan ska stickas och färjas och transporteras - har inneburit att det är miljön och arbetarna som betalat det högsta priset för att du ska få den för nästan inget.
Bara ett kilo bomull odlad med konstbevattning krävs 10 000 - 17 000 liter. Som jämförelsen använder vi i Sverige mellan 50 och 150 liter per person och dygn. Det krävs mängder med energi och dessutom en hel radda kemikalier. Färgningen ska vi inte snacka om.
Det mesta går orenat ut i ekosystemen.
Hade produktionen skett i Sverige, med våra krav på hur mycket man kan kräva att arbetare jobbar och till vilka löner, och krav på miljöpåverkan hade tröjan kostat en tusenlapp.
Det snackas en hel del märkning och vissa klädföretag ställer krav på sina fabriker. En framgång är att barnarbet i klädfabriker nu är ovanligt. Men arbetsförhållandena är ofta katastrofala och mycket mycket mer behövs göras. Konsumenterna är den kanske viktigaste påtryckningsmedlet vi har.
Hörrni, så här kan vi ju faktiskt inte ha det.
Vår fåfänga är inte värd mängden kläder vi köper, och den påverkan det har på människor och på miljön. Köp inte de där tre tröjorna för 150 spänn. Köp en enda kvalitetströja som håller och som ni kan använda mycket. Köp second hand. Kolla och fråga efter märkningar. På Camino finns tips på ekologiska kläder på nätet.
Det kan det faktiskt vara värt.
För hur sjutton gör man en t-shirt?
En sak är säker i alla fall. Om t-shirten kostar 49 kronor, då kan man vara alldeles säker på att framtagningen av tröjan - från att bomullsfälten ska vattnas, gödas och besprutas, bomullen plockas och transporteras, bli tyg och tröjan ska stickas och färjas och transporteras - har inneburit att det är miljön och arbetarna som betalat det högsta priset för att du ska få den för nästan inget.
Bara ett kilo bomull odlad med konstbevattning krävs 10 000 - 17 000 liter. Som jämförelsen använder vi i Sverige mellan 50 och 150 liter per person och dygn. Det krävs mängder med energi och dessutom en hel radda kemikalier. Färgningen ska vi inte snacka om.
Det mesta går orenat ut i ekosystemen.
Hade produktionen skett i Sverige, med våra krav på hur mycket man kan kräva att arbetare jobbar och till vilka löner, och krav på miljöpåverkan hade tröjan kostat en tusenlapp.
Det snackas en hel del märkning och vissa klädföretag ställer krav på sina fabriker. En framgång är att barnarbet i klädfabriker nu är ovanligt. Men arbetsförhållandena är ofta katastrofala och mycket mycket mer behövs göras. Konsumenterna är den kanske viktigaste påtryckningsmedlet vi har.
Hörrni, så här kan vi ju faktiskt inte ha det.
Vår fåfänga är inte värd mängden kläder vi köper, och den påverkan det har på människor och på miljön. Köp inte de där tre tröjorna för 150 spänn. Köp en enda kvalitetströja som håller och som ni kan använda mycket. Köp second hand. Kolla och fråga efter märkningar. På Camino finns tips på ekologiska kläder på nätet.
Det kan det faktiskt vara värt.
Petter Bergman
"Det finns i arkivet." säger bibliotikarien på frågan om de inte har några böcker av Petter Bergman.
I arkivet.
Undanstoppade i en källare.
Bland andra böcker som får för lite uppmärksamhet.
Åtta stycken fanns det att låna och där de stod gapar nu ett hål, som en glugg efter en tand.
Det är inte svårt att konstatera att det här är en författare som förtjänar att stå upp i bibliotekslokalen. Inte i ett skyddsrum.
Det blir lätt att inse saker.
Det finns ting.
Det finns orden som benämner tingen.
Och allt det som tingen symboliserar.
Och det som orden på tingen symboliserar.
Och slutligen den inre upplevelsen av
ordet.
En dikt i samlingen "Så länge krampen släpper" har bäring på Igelkottshistorien, dvs det förra inlägget i denna blogg. Den heter "Att tiga är att dö en smula" och går såhär:
Tystnaden dödar. Att tiga är att samtycka.
Vi har att välja mellan tystnaden coh döden.
Det meningslösa valet dödar.
Innan vi väljer stillnar allt omkring oss.
Inte en vindfläkt rister löven.
Att tiga är att dö en smula, och vi tiger.
Att tiga är att samtycka. Vi tiger.
Vi väljer mellan trädstammen och löven.
Stiltjen är tung. Tystnaden tynger löven.
I arkivet.
Undanstoppade i en källare.
Bland andra böcker som får för lite uppmärksamhet.
Åtta stycken fanns det att låna och där de stod gapar nu ett hål, som en glugg efter en tand.
Det är inte svårt att konstatera att det här är en författare som förtjänar att stå upp i bibliotekslokalen. Inte i ett skyddsrum.
Det blir lätt att inse saker.
Det finns ting.
Det finns orden som benämner tingen.
Och allt det som tingen symboliserar.
Och det som orden på tingen symboliserar.
Och slutligen den inre upplevelsen av
ordet.
En dikt i samlingen "Så länge krampen släpper" har bäring på Igelkottshistorien, dvs det förra inlägget i denna blogg. Den heter "Att tiga är att dö en smula" och går såhär:
Tystnaden dödar. Att tiga är att samtycka.
Vi har att välja mellan tystnaden coh döden.
Det meningslösa valet dödar.
Innan vi väljer stillnar allt omkring oss.
Inte en vindfläkt rister löven.
Att tiga är att dö en smula, och vi tiger.
Att tiga är att samtycka. Vi tiger.
Vi väljer mellan trädstammen och löven.
Stiltjen är tung. Tystnaden tynger löven.
Zommar och Zlatan
Semesterliknande dagar i Målen där vi haft vattenkrig, sprungit in och ut barfota fast det blir skitit inomhus, grillat och varit försiktiga på grund av brandrisken i torkan och vi har haft fest på en loge och sovet för lite. Och precis har matchen mellan Nadal och Federer börjat, det vill säga finalen i franska öppna. Kan han inte äntligen få den där titeln också, Federer? Att slutligen få fullända.
Lite mer sport: Folk försvarar Zlatans snack, på en presskonferens om vilka han tycker ska spela. Han flinar lite Zlatancharmigt. Men det betyder inte att det är okej. Han må vara sveriges bästa fotbollspelare, charmigt osvensk och med kan med ett leende på rätt ställe vända alla mot pressen. Men det legitimerar inte korkade handlingar.
Sverige är ett lag. Med ledare. Och Zlatan spelare. Han är stjärna och kommer att vara det oavsett grodor. Han behöver inte fjäska för någon träningsoverallklädd mellanmjölkstränare. Men man kan kräva att han ska göra det som är bäst för laget. Att börja göra egna egna rangordningar om vilka som ska spela, och sedan prata om detta på en presskonferens är en dålig sak att göra för laget. Och därför gjorde Lagerbäck rätt som markerade detta.
Lite mer sport: Folk försvarar Zlatans snack, på en presskonferens om vilka han tycker ska spela. Han flinar lite Zlatancharmigt. Men det betyder inte att det är okej. Han må vara sveriges bästa fotbollspelare, charmigt osvensk och med kan med ett leende på rätt ställe vända alla mot pressen. Men det legitimerar inte korkade handlingar.
Sverige är ett lag. Med ledare. Och Zlatan spelare. Han är stjärna och kommer att vara det oavsett grodor. Han behöver inte fjäska för någon träningsoverallklädd mellanmjölkstränare. Men man kan kräva att han ska göra det som är bäst för laget. Att börja göra egna egna rangordningar om vilka som ska spela, och sedan prata om detta på en presskonferens är en dålig sak att göra för laget. Och därför gjorde Lagerbäck rätt som markerade detta.
Smakprov
Ok, här är ett smakprov. Det är den inledande dikten till den där diktsamlingen ni vet som jag skrivit.
Det finns en historia att följa in till ögonblicketdå VI glömde Insiktenom beroendets ömsesidighet.
Ursprunget.Då allt varETT.
Ögonblicket innan delningen.
Om hur det måste finnas ett svar. Hur det måste finnas en fråga. Det måste finnas en gräns.måste finnas två. FINNAS
skal som kan öppnas.
Det finns en historia att följa in till ögonblicketdå VI glömde Insiktenom beroendets ömsesidighet.
Ursprunget.Då allt varETT.
Ögonblicket innan delningen.
Om hur det måste finnas ett svar. Hur det måste finnas en fråga. Det måste finnas en gräns.måste finnas två. FINNAS
skal som kan öppnas.
Saker i brand
Jag slår på radion
Nina Simone goes
You don´t know what its like
Baby, you don´t know what its like
to love somebody
to love somebody
the way I love you.
Och alldeles lite senare
Monika Zetterlund goes
You love me
like no one´s loved me.
Som att något talar till mig.
Jag slår över till p3
Markolio goes
Ingen sommar utan ragga
och jag försöker, verkligen
försöker, gunga med.
Vi fick en halv dags brandutbildning på jobbet för en tid sen. En grymt bra att kunna grej även om det nästan aldrig kommer att hända mig - dag. Igår hände det. Skulle koka lite grejer, tänkte: bra, jag passar på att lägga mig lite, läsa i boken. En smäll.
Jag la boken på magen, överlade med mig själv. Är det något jag behöver gå upp och kolla? Jag gick upp och kollade. Och lågorna slog upp över spisen. Jag såg bilderna framför mig på filmen av hur snabbt brandförloppet går om den farliga röken etc.
Och jag överlade med mig själv. Okej D. Vad ska vi göra nu?? Det var el i sladden som brann. För mitt inre såg jag fettet i fläkten antändas. Tänkte, hm, el och vatten.. Jag sprang till hallen stängde av huvudströmbrytaren. Lågorna va ganska höga nu. Jag tog en handduk. Dränkte den i vatten under kranen. Kastade den över lågorna. De dog med en fräsning.
Frågan är om man ska vila på känsla av att vara nöjd att man handlade rationellt inför eldslågor i köket, eller av att vara korkad som placerar en sladd så att den ramlar ned på spisplattan som man satt på full effekt..
Nina Simone goes
You don´t know what its like
Baby, you don´t know what its like
to love somebody
to love somebody
the way I love you.
Och alldeles lite senare
Monika Zetterlund goes
You love me
like no one´s loved me.
Som att något talar till mig.
Jag slår över till p3
Markolio goes
Ingen sommar utan ragga
och jag försöker, verkligen
försöker, gunga med.
Vi fick en halv dags brandutbildning på jobbet för en tid sen. En grymt bra att kunna grej även om det nästan aldrig kommer att hända mig - dag. Igår hände det. Skulle koka lite grejer, tänkte: bra, jag passar på att lägga mig lite, läsa i boken. En smäll.
Jag la boken på magen, överlade med mig själv. Är det något jag behöver gå upp och kolla? Jag gick upp och kollade. Och lågorna slog upp över spisen. Jag såg bilderna framför mig på filmen av hur snabbt brandförloppet går om den farliga röken etc.
Och jag överlade med mig själv. Okej D. Vad ska vi göra nu?? Det var el i sladden som brann. För mitt inre såg jag fettet i fläkten antändas. Tänkte, hm, el och vatten.. Jag sprang till hallen stängde av huvudströmbrytaren. Lågorna va ganska höga nu. Jag tog en handduk. Dränkte den i vatten under kranen. Kastade den över lågorna. De dog med en fräsning.
Frågan är om man ska vila på känsla av att vara nöjd att man handlade rationellt inför eldslågor i köket, eller av att vara korkad som placerar en sladd så att den ramlar ned på spisplattan som man satt på full effekt..
va man kan hitta på..
Jag tar acceptansen av textens vänstercentrering under armen, som en ihoprullad trasmatta, öppnar luckan och hoppar ut.
Här i rymden finns det ingen nytta med att vara fågel. Inga bärande luftströmmar. Inte ens vindsus.
Ordmassan rör sig åt höger. Den gapar och stänger, med ojämn högermarginal. Den visar gaddar mellan glupska rader. Taggar. Kilar. Orden som sjalar runt själar, värmande tyger runt innersta kärnor. Jag tumlar.
Här i rymden finns det ingen nytta med att vara fågel. Inga bärande luftströmmar. Inte ens vindsus.
Ordmassan rör sig åt höger. Den gapar och stänger, med ojämn högermarginal. Den visar gaddar mellan glupska rader. Taggar. Kilar. Orden som sjalar runt själar, värmande tyger runt innersta kärnor. Jag tumlar.
I förgrunden till Bloc Party
Det är förmiddag.
Allt ska komma igång.
Det finns en melankoli,
men det ska komma igång.
Ut på motorvägen. De glider fram.
Fram mot det oväsentliga.
Dom har varit i det lyckliga vemodet.
Dom skrider
bort från ordens begränsning.
In
i ett landskap
som omsluter dom.
Han blundar. Tystnar ett tag.
Följer skeppet
in i framtiden. Nickar.
Han är på rätt väg nu.
Han vet var han varit nu. Säker nu.
Han fortsätter
in i tystnaden.
Självständiga lager hand i hand. Går.
Samarbetar
mot samma punkt,
omringar mitt liv, blir en rymd,
ett omslutande.
Komponenter behöver varandra,
som ett samhälle.
Refrängen önskar lycka till,
blir mina hjärtslag. I taktarter.
Det pulserar. På ett lovande sätt.
Tillsammans.
Allt börjar, och i allt,
de finstilta frekvenserna,
kontrollerade disharmonierna,
dom som gör livet intressant,
i vågor.
Värme, vassa kanter.
Producenten talar, bandet går på lunch,
fortsätter,
åker hem, så är allt klart.
Elektronik, halvtakter och psykotiska baslinor.
Det är i ljudens försvinnande de får sina avtryck,
i tystnaden de får sin mening.
Dom andra omgärdar honom.
Dansar runt, utökar honom.
Dom lyfter honom,
han svävar på en matta vävda av deras uttryck,
av lager.
Och så halvtakterna.
Dom sätter sakta ned honom. Varsamt.
Dom är hans kuliss,
han är till för att låta sig bäras.
Teknik, talang och själ
i ett stort beroende.
Deras synergistiska enhet,
hjälper var och en
till fullbordan. Inget annat syfte.
Och han
lutar sig mot nätet som tonerna binder ihop.
Mjukt håller det upp hans vackra huvud,
sången är en filt,
dom är tillsammans.
Och så ett minne,
det skramlar av verktyg,
frågor.
Dom behöver varandra.
han blundar så.
Han har irrat sig in i en dimma av orgel och tiltade foton.
Han kan ropa, skrika, fråga,
men han får inga svar.
Dimman tjocknar till en bas, omgärdad av rytm.
Dom fångar honom i buren
han har ändå ingenstans att ta vägen,
och dom lyfts upp,
svävar
på en slinga över landskapet
och han skiner plötsligt,
lyser upp orgeln.
En påle genom massan.
Han rör sig runt den.
Den är varm av friktion och han kan inte lämna den.
Han är ingen utan den.
Han får hjälp
och är självsäkrare nu.
Han blir massan.
Det är dom som följer honom nu. Han går.
Dom följer.
Fler och fler
ansluter sig till
detta minne.
Och under jorden är han.
Elementen.
Jorden är han.
Fallande jorden i en oregelbunden fyrtakt.
Plötsligt, ett ljus, en uppenbarelse.
Det visar inte vägen, det konstaterar.
Inte hemma.
Inte hemma.
Dimman är i honom,
den har trätt in i hans medvetande,
blivit rytmen.
Slutligen är
endast rytmen
och jag
Allt ska komma igång.
Det finns en melankoli,
men det ska komma igång.
Ut på motorvägen. De glider fram.
Fram mot det oväsentliga.
Dom har varit i det lyckliga vemodet.
Dom skrider
bort från ordens begränsning.
In
i ett landskap
som omsluter dom.
Han blundar. Tystnar ett tag.
Följer skeppet
in i framtiden. Nickar.
Han är på rätt väg nu.
Han vet var han varit nu. Säker nu.
Han fortsätter
in i tystnaden.
Självständiga lager hand i hand. Går.
Samarbetar
mot samma punkt,
omringar mitt liv, blir en rymd,
ett omslutande.
Komponenter behöver varandra,
som ett samhälle.
Refrängen önskar lycka till,
blir mina hjärtslag. I taktarter.
Det pulserar. På ett lovande sätt.
Tillsammans.
Allt börjar, och i allt,
de finstilta frekvenserna,
kontrollerade disharmonierna,
dom som gör livet intressant,
i vågor.
Värme, vassa kanter.
Producenten talar, bandet går på lunch,
fortsätter,
åker hem, så är allt klart.
Elektronik, halvtakter och psykotiska baslinor.
Det är i ljudens försvinnande de får sina avtryck,
i tystnaden de får sin mening.
Dom andra omgärdar honom.
Dansar runt, utökar honom.
Dom lyfter honom,
han svävar på en matta vävda av deras uttryck,
av lager.
Och så halvtakterna.
Dom sätter sakta ned honom. Varsamt.
Dom är hans kuliss,
han är till för att låta sig bäras.
Teknik, talang och själ
i ett stort beroende.
Deras synergistiska enhet,
hjälper var och en
till fullbordan. Inget annat syfte.
Och han
lutar sig mot nätet som tonerna binder ihop.
Mjukt håller det upp hans vackra huvud,
sången är en filt,
dom är tillsammans.
Och så ett minne,
det skramlar av verktyg,
frågor.
Dom behöver varandra.
han blundar så.
Han har irrat sig in i en dimma av orgel och tiltade foton.
Han kan ropa, skrika, fråga,
men han får inga svar.
Dimman tjocknar till en bas, omgärdad av rytm.
Dom fångar honom i buren
han har ändå ingenstans att ta vägen,
och dom lyfts upp,
svävar
på en slinga över landskapet
och han skiner plötsligt,
lyser upp orgeln.
En påle genom massan.
Han rör sig runt den.
Den är varm av friktion och han kan inte lämna den.
Han är ingen utan den.
Han får hjälp
och är självsäkrare nu.
Han blir massan.
Det är dom som följer honom nu. Han går.
Dom följer.
Fler och fler
ansluter sig till
detta minne.
Och under jorden är han.
Elementen.
Jorden är han.
Fallande jorden i en oregelbunden fyrtakt.
Plötsligt, ett ljus, en uppenbarelse.
Det visar inte vägen, det konstaterar.
Inte hemma.
Inte hemma.
Dimman är i honom,
den har trätt in i hans medvetande,
blivit rytmen.
Slutligen är
endast rytmen
och jag
Gengångare
Ett neuronät
nätar nätt
och jämnt
förståbart
Solen ropar
YES! det är
vår flagga i vinden
poetiska befruktningar
av fragment framgent går
med ryggraden uppstoppad i röven
en skalle spetsad går
genom solen allt
tillbaka och i gen.
nätar nätt
och jämnt
förståbart
Solen ropar
YES! det är
vår flagga i vinden
poetiska befruktningar
av fragment framgent går
med ryggraden uppstoppad i röven
en skalle spetsad går
genom solen allt
tillbaka och i gen.