Slav, tjänare eller riddare.

Ytterligare en dag som allmänhetens slav, statens tjänare, demokratins riddare eller kittet mellan stat och enskild.

Kalla det vad du vill. Känner mig lite klämd ibland. Som tjänsteman på en länsstyrelse har man rättigheter och skyldigheter. Lagar styr hur staten ska förvaltas.

Ett annat rättesnöre: Att hela tiden sköta sitt jobb på ett sätt som gör att en journalist, hur mycket fantasi denne än har, inte ska kunna få någon anledning att prångla ut en säljande rubrik. Journalister blir liksom lite knäsvaga av tanken att få förlöjliga en länsstyrelsetjänsteman (mmm, eller ja vissa, i alla fall, och det räcker).

Har dessutom en inre kritiskt röst som strävar efter att hänga ut mig själv. Den är väl troligtvis ännu mer energikrävande att tillfredsställa.

Med tanke på detta kan man fundera på den senaste
kommentaren jag fått. Hmm filtrera eller godkänna? Skulle någon kunna använda detta mot mig? Vad skulle landshövdingen säga? Skulle det kunna påverka min trovärdighet när kommer till att ta beslut om sådant som rör andra människors liv?

Jag chansar och låter det stå kvar! Kanske någon vänlig själ kan svara på den första delen av kommentaren.

EMMA!
Välkommen till världen.
Konstigt att Emma helt plötsligt är världens vackraste namn, bara för att det är namnet på min brors dotter.

Och ovädret la sig

Och ovädret la sig. Övergick i något helt annat.

Kalmar har vissa fördelar. Bland annat att man inom en kort promenads räckhåll har Östersjön vid sin sida, med Öland vilandes ute i vattnet.

060122



Är det jag som inbillar mig, eller har Anja Pearson blivit en smula dryg?

Konstigt det där, att jag låter en idrottare representera mig själv. Varför får jag annars en mild hjärtklappning när det är en blå-gul dress i skidbacken, istället för en rödvit. På något sätt känns det ju som att jag har lyckats när hon eller någon annan svensk, som jag överhuvudtaget inte har med att göra, vinner. Eller är jag, som svensk, som delaktig i Sverige, faktiskt lite delaktig till hennes framgång?

Svenskar är bortskämda gnällspikar

Svenskarna har blivit bortskämda snorvalpar. Efter många decennier av välstånd har förväntningarna ökat på materiell standard och på vad vi ska få tillbaks från staten. Vi har blivet tillbakalutade, feta och välnärda gnällspikar. Å ena sidan. Å andra sidan har vi en underklass som aldrig skulle kunna drömma om skidsemestrar och kulturkonsumtion. Det är inte dom som gnäller mest.

På ett sätt är det väl sossarnas förtjänst och fel. Å ena sidan har vi skämts bort med välstånd, å andra sidan har det gjort oss passiva, förlitande på statens omsorg. Staten har varit som en modern curling-förälder. Med resultatet att vi blivit som en samling vilt pipande fågelungar.

Hur ska vi kunna bli självständiga individer som tar ansvar för sina egna liv, samtidigt som vi ska nära känslan av att vi bygger det här samhället TILLSAMMANS.

Bengt Ohlsson belyser ämnet i en lysande krönika i DN:s På Stan (i fredags).

Det kan bli en bra TV-kväll. På spåret och P3 Guld. Där Laleh som bekant är nominerad…
:)

Fredag, Laleh och Graham Greene

Som sagt. Fredag. Börjar öppna ögonen. Dags för återhämtning.

Laleh: I know we could live tomorrow! Om du skulle känna att du skulle typ, tänka dig, att, gifta dig med mig, eller nåt, så slå en signal.

Läste min andra roman av Graham Greene i veckan – ”Doktor Fischer, Genéve eller Bombpartyt”. Den handlar om en snubbe som träffar en kvinna som har ett rikt psycho till pappa, vars galenskaper vi får betrakta genom huvudpersonens (snubbens) ögon.

Det jag har läst hittills av honom är väl inget som får mig på fall direkt, men han är en grym berättare. Allt i texten är direkt kopplat till berättelsen han berättar. Genomtänkt och medvetet. Eller som min kompis Daniel marknadsförde honom för mig: ”Han är en jävligt bra stilist.” Och det kan ju faktiskt räcka för att få behållning av en författare.

Tunn trängselopinion

Läste marknadsfundamentalisten och trängselfetischisten Thomas Idergard på SvD:s ledarsida idag. Snacka om att argumentationen börjar bli tunn. Stockholm ska efterlikna de verkliga storstäderna genom att adoptera deras baksidor. Stockholm ska leka storstad genom att sträva efter trängsel som inte skulle behövas. Jisses!!

Missar tyvärr konserten på KB med popgenierna Death cab for cutie. Hade grymt gärna gått, men biljetterna var slut. Typiskt.

Tog fram en gammal Hemingway bok förra veckan. Boken bestod av ”Den gamle och havet” plus ett antal noveller från samlingen ”Snön på Kilimandjaro”. Blev som vanligt totalt uppslukad av att läsa honom. Särskilt novellen med namnet ”Snön på Kilimandjaro” bör läsas.

Söndag...

Tones of Home hade releaseparty för demon igår. Vi drack groggar och dunkade varandra välförtjänt i ryggen. Demon kan köpas för 20 spänn.

Frågan är om det inte är skönare att låtsas att man är musiker, än att verkligen vara det?

Annars har helgen mest varit återhämtning efter en arbetsvecka, som snart övergår i en ny. Vi blundar kör ned huvudet och öppnar ögonen på fredag eftermiddag, för lite ny återhämtning.

Så, skål. (Höjer min mugg med koffeinfritt kaffe, och knaprar i mig några jordnötter).

Böcker jag läst 2005

En överambitiös lista på böcker jag läst under året..

Sverre Sjölander ”Vårt djuriska arv”
Intressant översittarbok om beteendets biologiska aspekter.

Hjalmar Söderberg ”Doktor Glas”
Klassiker helt enkelt, bör läsas.

Judith Hermann ”Sommarhus, senare”
Kritikerrosad novellsamling som säljer. Jag tycker de flesta novellerna i boken är händelsefattiga och tråkiga.

Torgny Lindgren ”Ormens väg på Hälleberget”
En mästerligt författad berättelse.

Ernest Hemingway ”Och solen har sin gång”
Den är grym, även denna tredje läsning av boken.

Stig Larsson ”Avklädda på ett fält”
Högtravande intellektuella betraktelser om konst och annat, handlar egentligen inte om någonting, men språket är grymt juste ibland, men ofta också mycket tråkig.

Ernest Hemingway ”Farväl till vapnen”
Krig, kärlek och död. En lyckad Hemingway:sk kombination

Lisa Jonasson och Andreas Eriksson ”Texten”
Två unga författare som kommunicerar genom en text. Förvånar mig hur svårt det var att skilja dem åt. Det var som att en person hade skrivit. Högtravande akademiskt och ett intressant koncept.

Juha Vuorinen ”Dilledagboken”
Kultaktig knull- och äckelromantik. Jädrig rolig i all sin billiga låghet.

J.M. Coetzee ”Elisabeth Costello”
Högtravande, symbolisk och litterär. Sista novellen är lysande. I övrigt rätt tråkig bok.

Björn Ranelid ”Kvinnan är första könet”
Om systrarna Ribe och Björns? kärlekshistoria med en av dem. Storvulet idealiserande gör den kanske inte trovärdig. Men det är ändå en läsvärd roman.

Christina Claesson ”Djuriska sagor”
Lite ojämn novellsamling. Vrickade, lekfulla och surrealistiska berättelser.

Stewe Claesson ”Rönndruvan glöder”
En ganska avancerad roman om Tegnér. Bildande och nästan väldigt gripande.. Tegnérs existentiella grubblerier och formen är behållningen.

Bengt Ohlsson ”Gregorius”
I utkanten av ”Doktor Glas” skymtar prästen Gregorius´ personlighet. Här är han huvudperson. Mycket bra bok.

Sigge Eklund ”Det var 1988 och hade precis börjat snöa”
Utelämnande roman om en frigörelse från en dominant och fåfäng farsa. Bra.

Imre Kertész ”Mannen utan öde”
Bör läsas.

Per Olof Enquist ”Nedstörtad ängel”
Säker storslagen, men jag hajar inte riktigt…

Per Ariansen ”Miljöfilosofi”
Ett mycket intressant ämne i en mycket tråkigt skriven bok. Läste inte ut den.

Graham Greene ”Den mänskliga faktorn”
En välskriven historia.

”Debut 2005”
En person som gjorde intryck: Ulf Krook. En egen karismatisk och enhetlig berättarröst.

Malte Person ”Livet på den här planeten”
Högtravande lekfulla betraktelser över en tillvaros olika aspekter. Befriande kreativt utbrott och en inspirerande bok.

Viktor Rydberg ”Singoalla”
En utomordentligt tråkig bok.

Peter Høeg ”Fröken Smillas känsla för snö”
Ett intellektuellt språk i en kriminalromanskostym. Spännande och bra.

Daniel Sjölin ”Personliga pronomen”
En kreativ språklek med utgångspunkt från en känslomässigt mer eller mindre störd överklassfamilj. Läste den två gånger på raken i ren fascination.

Lars Gustafsson ”Strövtåg i hembygden”
Det är kul att höra om betraktelser kring platser och personer som pratar om MINA platser. Det är som att vi har en liten nyupptäckt gemenskap. Lite provocerande är dock hans högervridna besserwissriga undervisande.

Lena Andersson ”Var det bra så?”
Koncentrat av eländen förknippade med förorten. En motreaktion mot romantiserandet av den svenska underklassen. En mörk, arg, intensiv och snabbläst bok. Viktig.

Olof Lagercrantz ”Om konsten att läsa och skriva”
Gav mig inget att läsa denna. Den är välskriven och tråkig, utan smittande kreativitet.

Niklas Rådström ”Skuggan”
Jag känner mig snarare språkligt och intellektuellt otillräcklig. Det är hoppigt. Det är mycket natt, jord och mörker och folkmassor och meningar utan punkt och brutna trådar.
Sådär helt enkel.

Hermann Hesse ”Dikter”
En samling av hans poesi. Tråkiga existentiella dikter i någon typ av bundna versmått. Jag läste inte de sista dikterna.

Malte Persson ”Apolloprojektet”
Goja, eller konst. Hårfin skillnad, men han ordleker med en viss auktoritet, med stora språkkunskaper och känsla av medvetenhet.

Kim Hiorthöj ”Man kan inte svika sin bästa vän och bli bra på att sjunga samtidigt”
Det här är en rätt lättläst diktsamling, även om den är rätt vrickad och surrealistiskt. men det är som korta meningar, små små prosatexter. De är medvetna, och det känns självklara. De är som promenad en ljummen sommarförmiddag och människor har semester och tar varje timma som den råkar komma.
Eller nåt.

Jörgen Lind ”Här kommer de varma strömmarna”
Det är en mycket innehållsrik diktsamling. Varje mening känns tung av symbolik och referenser. Men samma meningar kan även upplevas som ordbajseri och rappakalja. Jag växlar mellan att dels uppleva att det finns en massa saker under orden och dels att det bara är ett skal polerat med en massa betydelse lösa ord. Jag vet fortfarande inte vilket av det är.

Magnus Ringgren ”Det är inte som det var att gå längs stranden. En guide till Tomas Tranströmers Östersjöar”
Lyssnar på Tomas Tranströmers inläsning av sin egen ”Östersjöar - en dikt i sex avsnitt. Och läser Magnus Ringgrens guide till dikten ”Det är inte som det var att gå längs stranden”. Gång på gång…

hits