Efter nio månader..
Det där märkliga som jag inledde för en sådär nio månader sen nu är snart slut. Jag besparar eventuella läsare att dra paralleller, men det skulle annars ligga nära till hands att säga att jag nu snart har fött en diktsamling.
Semestern får gå till att lägga en sista hand över den. (För att sedan försöka adoptera bort den till nåt förlag).
På fredag jobbar jag heltid.
Stötte häromdagen på en person med en hybrid-Toyota, ni vet, batterier och bensin. Den va från 2001. Kom inte dragandes med något "det finns ju inga alternativ"-snack.
Vad är en konferens i Storforsen...? Det får jag inte veta. Men kabinpersonalen fick väl sin lunchpaus.
Semestern får gå till att lägga en sista hand över den. (För att sedan försöka adoptera bort den till nåt förlag).
På fredag jobbar jag heltid.
Stötte häromdagen på en person med en hybrid-Toyota, ni vet, batterier och bensin. Den va från 2001. Kom inte dragandes med något "det finns ju inga alternativ"-snack.
Vad är en konferens i Storforsen...? Det får jag inte veta. Men kabinpersonalen fick väl sin lunchpaus.
Stay down
4 dagars strejk. 70 000 resenärer drabbade. Det är uppenbart att folk flyger åt h-e för mycket.
Tyvärr dock är även jag en av de drabbade. En av de som flyger. Konferens i Storforsen utanför Luleå tisdag till onsdag. Vi skulle åka i morgon. Biljetterna är nu ombokade till tisdag morgon. Blir det ingen lösning till dess, blir det ingen konferens.
Tyvärr dock är även jag en av de drabbade. En av de som flyger. Konferens i Storforsen utanför Luleå tisdag till onsdag. Vi skulle åka i morgon. Biljetterna är nu ombokade till tisdag morgon. Blir det ingen lösning till dess, blir det ingen konferens.
Vad är en kväll på springbreak?
Just nu sitter jag och lyssnar på musik från palace springbreak. Här vid min dator. Genom husets tjocka betongväggar. Det kunde varit vi.
Men vad är en kväll på springbreak och 15 000 spänn. Verkar stökigt. En massa folk. En massa ljud.
Jag drar ned rullgardinen.
Gonatt.
Men vad är en kväll på springbreak och 15 000 spänn. Verkar stökigt. En massa folk. En massa ljud.
Jag drar ned rullgardinen.
Gonatt.
Avveckla miljön
Igår kväll målade aktuellt upp södra Italien som en enda stor soptipp. Vägarna en bit bort från turiststråken omgärdades sopvallar. Fåren utanför industrin i inslaget födde missbildade lamm och va otjänliga som människoföda. Det går att säga mycket om detta.
Vad aktuelltredaktionen INTE sa i inslag var ordet miljö. Åtminstone inte vad jag hörde. Avsiktligt eller inte är det värt ett litet beröm. Istället för miljöproblem, pratades det om sopproblem. Om problem med gifter som kom ut i fabrikens omgivning. Och om alla giftiga sopor som bara eldas upp lite här och var där man måste bli av med dem.
Jag vill nämligen avveckla ordet miljö i dessa sammanhang. När det som går under kategorin miljöproblem ska kommuniceras uppstår ett pedagogiskt problem. Miljö betyder omgivning. Men allt är omgivning. Miljö är allt och därför inget. I ordet finns inga konkreta referenspunkter i vår vardag. Konkret börjar det bli när vi bestämmer oss vad som omges, eller vems miljö som avses och på vilket sätt "miljöproblemet" är ett problem.
Inslaget från södra Italien visade ett problem med sopor och gifterna som hanteringen av soporna medförde. Ett problem för människor och djur. Det är konkret.
Vad aktuelltredaktionen INTE sa i inslag var ordet miljö. Åtminstone inte vad jag hörde. Avsiktligt eller inte är det värt ett litet beröm. Istället för miljöproblem, pratades det om sopproblem. Om problem med gifter som kom ut i fabrikens omgivning. Och om alla giftiga sopor som bara eldas upp lite här och var där man måste bli av med dem.
Jag vill nämligen avveckla ordet miljö i dessa sammanhang. När det som går under kategorin miljöproblem ska kommuniceras uppstår ett pedagogiskt problem. Miljö betyder omgivning. Men allt är omgivning. Miljö är allt och därför inget. I ordet finns inga konkreta referenspunkter i vår vardag. Konkret börjar det bli när vi bestämmer oss vad som omges, eller vems miljö som avses och på vilket sätt "miljöproblemet" är ett problem.
Inslaget från södra Italien visade ett problem med sopor och gifterna som hanteringen av soporna medförde. Ett problem för människor och djur. Det är konkret.
För trånga städer
"Staden va för liten, människorna för små", säger dom. "Folk var för trångsynta, för jaktintresserade, för sportintresserade, för shoppingintresserade, för ointressanta, och jag va inte som dom", koketterar de med sitt utanförskap. Jag blir lite "jasså, det här duger minsann inte åt dig". Så jag bestämmer mig för att det aldrig är stan det handlar om. Det är deras självkänsla. Istället för att odla förmåga att stå upp för vilka de är och vad de vill, måste de omge sig med folk som exakt likadana. Umgås och dwella runt i ett kollektivt utanförskap, där de kan gnälla på att samhället är ditt och samhället är datt, och så spelar de gitarr och röker på, äter falaflar och mumlar nåt om de där Svennarna som lever sitt torftiga liv i sina små låtsasvärldar i sina avskärmade radhusträdgårdar och inte har hajat.
Inte det att jag inte förstår dem. Inte heller att jag inte inser att man i vissa sammanhang bara funkar och hur man i andra sammanhang bara inte funkar. Själv drog jag från Växjö av en massa påhittade orsaker som att det regnade för mycket, det fanns för mycket granskog, för bruna sjöar, för lite hav och för mycket si och för lite så. När det bara va en diffus känsla av brist på sammanhang. Ibland måste man ut och leta efter det där. Bryta med saker och börja bygga från noll. Som en stavhoppar som kommit fel de första stegen i ansatsen. Bara att backa, börja från början.
Men ändå, det stör mig lite det där.
Och för min egen del undrar jag om inte den här stan börja duga lite i alla fall.
Inte det att jag inte förstår dem. Inte heller att jag inte inser att man i vissa sammanhang bara funkar och hur man i andra sammanhang bara inte funkar. Själv drog jag från Växjö av en massa påhittade orsaker som att det regnade för mycket, det fanns för mycket granskog, för bruna sjöar, för lite hav och för mycket si och för lite så. När det bara va en diffus känsla av brist på sammanhang. Ibland måste man ut och leta efter det där. Bryta med saker och börja bygga från noll. Som en stavhoppar som kommit fel de första stegen i ansatsen. Bara att backa, börja från början.
Men ändå, det stör mig lite det där.
Och för min egen del undrar jag om inte den här stan börja duga lite i alla fall.
Ståltråd eller gransenor
Vi ska bygga en gärdesgård. Vi har huggt enar och granar som ska bli stolpar och trinn. Vi ska koka grangrenar som vi ska binda med.
Ståltråd hade varit mycket enklare. Men sånt som urspunglighet och naturliget är något med. Varför? Kanske är det något nedärvt som har med kretslopp och resurser att göra. Hela kittet med att vårda marken, ta hand om träden, använda träden. Att själv knyta ihop cirkeln mellan resurs och nytta.
Vet inte hur man gör ståltråd ändå.
En kommunledning, länsrådet, jag och några till. Vi sitter runt ett stort bord. I ena endan ligger en stor ordförandeklubba. Till exempel; vattenskydd en kommunfråga anser vi. Vattenskydd en länsstyrelsefråga anser kommunen. Sådant och andra frågor som divergerar mellan oss. Spelet spelas, ryggar skyddas, flin flinas, schabblighet påpekas. Det allmänna ska värnas och lagen tolkas. Steg för steg.
Hur blev det med gruvstrejken egentligen?
Ståltråd hade varit mycket enklare. Men sånt som urspunglighet och naturliget är något med. Varför? Kanske är det något nedärvt som har med kretslopp och resurser att göra. Hela kittet med att vårda marken, ta hand om träden, använda träden. Att själv knyta ihop cirkeln mellan resurs och nytta.
Vet inte hur man gör ståltråd ändå.
En kommunledning, länsrådet, jag och några till. Vi sitter runt ett stort bord. I ena endan ligger en stor ordförandeklubba. Till exempel; vattenskydd en kommunfråga anser vi. Vattenskydd en länsstyrelsefråga anser kommunen. Sådant och andra frågor som divergerar mellan oss. Spelet spelas, ryggar skyddas, flin flinas, schabblighet påpekas. Det allmänna ska värnas och lagen tolkas. Steg för steg.
Hur blev det med gruvstrejken egentligen?
Mina dumsnåla föräldrar
Man säger "jag ska aldrig bli som mina föräldrar". Sen säger man förfärat "jag håller på att bli som mina föräldrar" och plötsligt så inser man. Det man trodde var ens egna val, var bara rena efterhärmningar.
Det finns ju goda och dåliga saker med detta. För min egen del har jag alltid hårdnackat ifrågasatt mina föräldrars ibland löjeväckande dumsnålhet. Detta småländskt gnetiga sparande på allting. Aldrig bara unna sig något utan att tänka på vad saker kostar. Jag har aldrig någonsin hört att deras torkskåp varit igång. Tvätt- och diskmaskinen är aldrig annat än proppfull innan den körs och aldrig en tänd lampa i onödan. Och alla bassningar man fått om man på något sätt uppvisat en tendens till slösaktighet med tid och resurser.
Men plötsligt börjar vi inse att vi inte kan använda resurserna som vi gjort hittills. Deras gammelbondska sätt att se på sina tillgångar har blivit en modern och användbar - kanske till och med nödvändig - lärdom!!
Har vi ingen anledning att vara sparsamma med en resurs så är det frågan om den inte är för billig. Eller så har vi för mycket pengar.
Numera lyser aldrig en enda stand-by lampa hos mig i onödan. Jag hänger tvätten ute om jag kan, och har jag en halv potatis kvar efter middagen så lägger jag den i en liten burk och sparar den till dan efter.
Så tack m och p för er dumma snålhet.
Det finns ju goda och dåliga saker med detta. För min egen del har jag alltid hårdnackat ifrågasatt mina föräldrars ibland löjeväckande dumsnålhet. Detta småländskt gnetiga sparande på allting. Aldrig bara unna sig något utan att tänka på vad saker kostar. Jag har aldrig någonsin hört att deras torkskåp varit igång. Tvätt- och diskmaskinen är aldrig annat än proppfull innan den körs och aldrig en tänd lampa i onödan. Och alla bassningar man fått om man på något sätt uppvisat en tendens till slösaktighet med tid och resurser.
Men plötsligt börjar vi inse att vi inte kan använda resurserna som vi gjort hittills. Deras gammelbondska sätt att se på sina tillgångar har blivit en modern och användbar - kanske till och med nödvändig - lärdom!!
Har vi ingen anledning att vara sparsamma med en resurs så är det frågan om den inte är för billig. Eller så har vi för mycket pengar.
Numera lyser aldrig en enda stand-by lampa hos mig i onödan. Jag hänger tvätten ute om jag kan, och har jag en halv potatis kvar efter middagen så lägger jag den i en liten burk och sparar den till dan efter.
Så tack m och p för er dumma snålhet.
J.M. Coetzee "Skymningsmarker"
Ofta när jag läser Coetzee slås jag av hur närliggande det är att en text är småtråkig och fullständigt lysande. Har det med texten att göra eller är det min sinnesstämning? Hur som helst så va det likadant med Skymningsmarker, som egentligen är två berättelser. Tror att detta är hans tidigaste bok på svenska. Berättelsen maler på lite halvlångsamt, och så plötsligt blir det enormt dramatiskt. Stilistiskt är den också skitbra. Eller vad sägs om den inledande meningen "Coetzee har uppmanat mig att omarbeta min studie.". Berättarjaget är doktorand, och handledaren är Coetzee..
Det är mycket svårt att läsa en bok med Coetzee och bli besviken. Det är liksom som att till och med det småtrista texterna blir stora bara för att de är så välskrivna.
Alltså, jag vet inte. Det där med strejken. De stackars underbetalda arbetarna som bara tjänar 27 000 per månad. (med OB i och för sig). Efter fem års studielån och uteblivna inkomster har jag fått upp min till 22 900.
Och vad tjänar undersköterskor idag?
Det är inte helt lätt att uppbåda sympati för gruvarbetarna, även om det säkert är dom väl unt.
I förgrunden till Bloc Party
Det är förmiddag.
Allt ska komma igång.
Det finns en melankoli,
men det ska komma igång.
Ut på motorvägen. De glider fram.
Fram mot det oväsentliga.
Dom har varit i det lyckliga vemodet.
Dom skrider
bort från ordens begränsning.
In
i ett landskap
som omsluter dom.
Han blundar. Tystnar ett tag.
Följer skeppet
in i framtiden. Nickar.
Han är på rätt väg nu.
Han vet var han varit nu. Säker nu.
Han fortsätter
in i tystnaden.
Självständiga lager hand i hand. Går.
Samarbetar
mot samma punkt,
omringar mitt liv, blir en rymd,
ett omslutande.
Komponenter behöver varandra,
som ett samhälle.
Refrängen önskar lycka till,
blir mina hjärtslag. I taktarter.
Det pulserar. På ett lovande sätt.
Tillsammans.
Allt börjar, och i allt,
de finstilta frekvenserna,
kontrollerade disharmonierna,
dom som gör livet intressant,
i vågor.
Värme, vassa kanter.
Producenten talar, bandet går på lunch,
fortsätter,
åker hem, så är allt klart.
Elektronik, halvtakter och psykotiska baslinor.
Det är i ljudens försvinnande de får sina avtryck,
i tystnaden de får sin mening.
Dom andra omgärdar honom.
Dansar runt, utökar honom.
Dom lyfter honom,
han svävar på en matta vävda av deras uttryck,
av lager.
Och så halvtakterna.
Dom sätter sakta ned honom. Varsamt.
Dom är hans kuliss,
han är till för att låta sig bäras.
Teknik, talang och själ
i ett stort beroende.
Deras synergistiska enhet,
hjälper var och en
till fullbordan. Inget annat syfte.
Och han
lutar sig mot nätet som tonerna binder ihop.
Mjukt håller det upp hans vackra huvud,
sången är en filt,
dom är tillsammans.
Och så ett minne,
det skramlar av verktyg,
frågor.
Dom behöver varandra.
han blundar så.
Han har irrat sig in i en dimma av orgel och tiltade foton.
Han kan ropa, skrika, fråga,
men han får inga svar.
Dimman tjocknar till en bas, omgärdad av rytm.
Dom fångar honom i buren
han har ändå ingenstans att ta vägen,
och dom lyfts upp,
svävar
på en slinga över landskapet
och han skiner plötsligt,
lyser upp orgeln.
En påle genom massan.
Han rör sig runt den.
Den är varm av friktion och han kan inte lämna den.
Han är ingen utan den.
Han får hjälp
och är självsäkrare nu.
Han blir massan.
Det är dom som följer honom nu. Han går.
Dom följer.
Fler och fler
ansluter sig till
detta minne.
Och under jorden är han.
Elementen.
Jorden är han.
Fallande jorden i en oregelbunden fyrtakt.
Plötsligt, ett ljus, en uppenbarelse.
Det visar inte vägen, det konstaterar.
Inte hemma.
Inte hemma.
Dimman är i honom,
den har trätt in i hans medvetande,
blivit rytmen.
Slutligen är
endast rytmen
och jag
Allt ska komma igång.
Det finns en melankoli,
men det ska komma igång.
Ut på motorvägen. De glider fram.
Fram mot det oväsentliga.
Dom har varit i det lyckliga vemodet.
Dom skrider
bort från ordens begränsning.
In
i ett landskap
som omsluter dom.
Han blundar. Tystnar ett tag.
Följer skeppet
in i framtiden. Nickar.
Han är på rätt väg nu.
Han vet var han varit nu. Säker nu.
Han fortsätter
in i tystnaden.
Självständiga lager hand i hand. Går.
Samarbetar
mot samma punkt,
omringar mitt liv, blir en rymd,
ett omslutande.
Komponenter behöver varandra,
som ett samhälle.
Refrängen önskar lycka till,
blir mina hjärtslag. I taktarter.
Det pulserar. På ett lovande sätt.
Tillsammans.
Allt börjar, och i allt,
de finstilta frekvenserna,
kontrollerade disharmonierna,
dom som gör livet intressant,
i vågor.
Värme, vassa kanter.
Producenten talar, bandet går på lunch,
fortsätter,
åker hem, så är allt klart.
Elektronik, halvtakter och psykotiska baslinor.
Det är i ljudens försvinnande de får sina avtryck,
i tystnaden de får sin mening.
Dom andra omgärdar honom.
Dansar runt, utökar honom.
Dom lyfter honom,
han svävar på en matta vävda av deras uttryck,
av lager.
Och så halvtakterna.
Dom sätter sakta ned honom. Varsamt.
Dom är hans kuliss,
han är till för att låta sig bäras.
Teknik, talang och själ
i ett stort beroende.
Deras synergistiska enhet,
hjälper var och en
till fullbordan. Inget annat syfte.
Och han
lutar sig mot nätet som tonerna binder ihop.
Mjukt håller det upp hans vackra huvud,
sången är en filt,
dom är tillsammans.
Och så ett minne,
det skramlar av verktyg,
frågor.
Dom behöver varandra.
han blundar så.
Han har irrat sig in i en dimma av orgel och tiltade foton.
Han kan ropa, skrika, fråga,
men han får inga svar.
Dimman tjocknar till en bas, omgärdad av rytm.
Dom fångar honom i buren
han har ändå ingenstans att ta vägen,
och dom lyfts upp,
svävar
på en slinga över landskapet
och han skiner plötsligt,
lyser upp orgeln.
En påle genom massan.
Han rör sig runt den.
Den är varm av friktion och han kan inte lämna den.
Han är ingen utan den.
Han får hjälp
och är självsäkrare nu.
Han blir massan.
Det är dom som följer honom nu. Han går.
Dom följer.
Fler och fler
ansluter sig till
detta minne.
Och under jorden är han.
Elementen.
Jorden är han.
Fallande jorden i en oregelbunden fyrtakt.
Plötsligt, ett ljus, en uppenbarelse.
Det visar inte vägen, det konstaterar.
Inte hemma.
Inte hemma.
Dimman är i honom,
den har trätt in i hans medvetande,
blivit rytmen.
Slutligen är
endast rytmen
och jag
fredag
Nej, det blev inte vi. Det blev täbyrockarna Skiller. Och kanske Desario. Som får tävla om priserna i the break. I stunden besvikelse. Men det fanns saker att lära sig. Som att vi kanske ska fundera på vad vi vill med bandet. Vinna tävlingar eller göra musik VI gillar. Desario spelar förband till oss på Söderport 2 juni. Välkomna.
Ni glömmer väl inte bort Benkes krönikor på dn "på stan".
Idag ska jag till Öland och jaga miljöbusar.
Ni glömmer väl inte bort Benkes krönikor på dn "på stan".
Idag ska jag till Öland och jaga miljöbusar.