davlid

UPP OCH NICKA SOCKERDRICKA
KUKEN BALLEN AROSVALLEN
V S K

rungade det på Swedbank park när grönvitt fick sin första hörna i Derbyt mot Syrianska Kerburan. Jag hade nästa glömt bort att den fanns, den ramsan. Samma gamla visor och, tror jag, samma gamla fans. Och det dröjde inte länge förrän

HIMLEN ÄR GRÖNVIT
SYRIANSKA DE TITTAR SIG VILSET OMKRING
NÄR HIMLEN ÄR GRÖNVIT

Och när 3 - 0 målet satt efter jag vet inte hur många matcher utan seger och jag vet inte hur få mål på hur många matcher så var klacken förlöst VI ÄLSKAR GRÖNVITT åh åh åh VSK.

Och när jag satt på hojen bort mot Blåsboskolan hör jag jublet och inser att VSK satt 5 - 0 precis innan slutsignalen. Och nu är det uppsnack till matchen Barcelona - Sporting..

Fredag i Vås. Vässan. Och jag smuttar på en ekologisk 3,5:a och begrundar min första tur på rullskidor. Jag knäppte på mig dem och rullade försiktigt framåt, märkte att vänsterskidan drog betänkligt åt höger. Fortsatte, försökta staka så skidåkarlikt som möjligt, men fick ingen rytm. Mina rullskidor ville åt höger. Och vänsterskidan mer än högerskidan.
Jag började ana oråd, och bytte skidor. Till min förvåning drog vänsterskidan fortfarande mer åt höger än högerskidan.. fast mindre påtagligt.

Finns det någon som förstår sig på rullskideteknik? Är det de som är raka, och jag som är vind?

"TACK!!"

"OCH VARSÅGODA!"

Är något Nina Ramsby gjort till sin grej att säga mellan låtarna hon spelar.
Och det gjorde hon där vi, kanske 200 pers i en lada i Hallstammar, satt och lyssnade på henne. Det var hon med en gitarr. Inget annat.
Lika vackert allvarlig och melankolisk som hennes musik är, lika spralligt och lättsammt är hennes improviserade mellansnack. I alla fall ger det intrycket av att vara så. Och det är så befriande mitt all duktighet man omgärdas av. Hon står där och skapar magi och pratar sedan om hur hon tampas med sin låga självkänsla, för att sedan spontanbabbla iväg med hjälp av sina, som hon uttrycker det själv, associationsrubbningar.
Och vi gillar henne.
Och jag tror hon gillar oss.
I pausen köper jag en skiva och berättar att jag gillar jazzen, som fan, särskilt låten "du min vän".
Efter pausen inleder hon med just den.
Och det är magi.
Och när hon blir uppklappad för andra gången och avslutar med "innan klockan slagit tolv" från visorna - Magi.
När jag passerar människorna som står runt henne efter konserten får jag ögonkontakt och formuler läpparna till ett tyst tack. "Hoppas du gillar den" ropar hon, och jag vänder mig om och gör tummen upp.