davlid

Jag läser några tiotal sidor. Med lite stolthet tänker jag att det finns en liten möjlighet att jag kommer att gilla den här boken. Det är min största anledning att läsa vidare – ren fåfänga. För egentligen förstår jag inte vad den handlar om. Jag har ingen uppfattning om vilka personerna är. Men om jag bara koncentrera mig kommer jag att inse storheten med den här berättelsen. Men det gör jag aldrig. Jag tänker att jag ska läsa den om igen, då kommer allt att falla på plats, men när jag börjar om stör jag mig för mycket på de alltför sparsmakade presentationerna av sammanhanget och karaktärerna. Mina hjärna räcker helt enkelt till. Handlingen klarnar bara delvis när boken är klar. Det är säkert en storslagen bok, jag fattar bara inte varför.