Resemoraliserande predikan.

Såg för ett tag sedan en figur som visade hur mycket koldioxid en typisk familj (om denna nu finns) ger. Minns inte exakt nu och jag hittade den inte på nätet. Den största delen koldioxid stod familjens uppvärmning för (med oljepanna, hur typiskt det nu är..). Stapeln för familjens bilåkande (1500 mil per år) var också hög.

Ytterligare ett rejält bidrag stod flygresan fram och tillbaks till kanarieöarna för(typ en tredjedel av bilåkandet).

Vi behöver transportera oss, värma upp hus, ha en fungerande industri och andra saker i samhället som har stor allmän nytta. Men det är jävulskt provocerande - för de som försöker - att merparten av en trots allt mycket upplyst befolkning, ser det som sin självklara rättighet att få bidra med sådana mängder koldioxid för att få en eller några veckors förströelse.

Trångsynta lyxfasoner som världen inte har råd med om mellan 5 och 10 miljarder människor ska försöka leva på jorderns resurser på ett hållbart sätt.

Trist med moralpredikningar kanske. Säkert kommer jag också kunna falla för frestelsen om tillfället kommer över mig att genomföra en resa. För några år sedan åkte jag tre veckor till Rio. Hängde, njöt, slappade. Det var inte svårt att blunda för de orimliga mängderna koldioxid en sådan flygresa ger. Vi hade kul, dansade samba på copacabana i halvtidsvilan av VM-finalen mellan Brasilien och Tyskland, småfulla på Caiprinia!! Samtidigt förbrukade jag mer energi än vad genomsnittsmänniskan i världen gör under en hel livstid.

Återstår väl att se om jag lyckas leva som jag lär. Om jag nu ska flyga i framtiden hoppas jag att det finns bra skäl till detta, och att det inte är något jävla okynnesresande.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits