davlid

Det kanske va min dagsform det hängde på.

Einar Heckscher såg ut lite som karlbertilpåjulafton´s farsa, när han skulle avsluta hela grejen med att läsa Bukowskidikter. Den lilla lokalen va proppfull med kanske 30 pers. Han fick varma applåder.

Han började med att snyta sig rakt in i micken.

Han torkade sig sedan i pannan. Med samma näsduk.

Luften hade försvunnit redan innan förlagsrepresentanten hunnit presentera sig och säga att han hade rampfeber och inte var så bra på att läsa.
Det va han inte. Han läste hela prologen.

Sedan kom en rätt klädd yngling upp på scenen. Han såg lidande ut när han sjöng sina tonsatta Bukowskis. Biografin som skulle marknadsföras sålde som smör.

Och sedan då Heckscher, som rapade upp dikt efter dikt. Snöt sig i micken. Harklade sig. Torkade sig i pannan.

Jag ville lägga mig på golvet, för jag va trött och för att kanske få i mig lite syre.

Hur länge höll han på? Jag vet inte. 45 minuter kanske.

Applåderna ville inte heller sluta. Folk ropade "fan va bra det va".

Det va nog nåt med dagsformen.