davlid

Hade en riktigt behaglig upplevelse idag. Efter den, nar jag kom tillbaks till Aten, blev det uppenbart hur trott jag ar pa greker. Jag skrev det redan efter forsta dagen i min anteckningsbok, men tankte att jag vanjer mig.

De valler over mig! Deras kulsprutesmattrande aldrig upphorande prat, alla deras svarta harstran jag far peta bort i baguetter och gyros, alla deras sopor jag hela tiden far kliva over och deras irritation over att jag inte vill ga in i deras affarer som anda bara ar fulla med dynga.

Deras gestikulerande, tutande och skrikande nar de kor bil, standigt sokandes efter nagon att skalla pa. I bilar blir de till livsfara for sin omgivning, i synnerhet nar de ar onyktra. Eftersom alla greker kedjeroker, ater mestadels skrapman och socker och eftersom de flesta (4 milj Atenbor) andas ren smogg dygnet runt ar det ett under att de inte utrotat sig sjalva vid det har lagt. De manga, manga, manga generationerna, tid av evolution, har gjort att dagens skrapkulturkonsumerande arbetsmissgynnande grekgener ar totalt urtvattade pa de genetiska uppsattningar som maste ha kannetecknat Sokrates, Platon och Aristoteles.

Pust, det va skont.

Jag har traffat manga behagliga greker. Det ar bara det att det ar sa forbaskat manga pa samma plats och samma tidpunkt hela tiden. Ikvall till exempel ska jag ut och ata med trevliga greker.

Efter en timma pa en stor farja hamnade jag pa en o. Etersom jag hade en tid att passa, hade jag bara tre kvart att tillbringa pa on. I en soffa pa en uteserveringen lutade jag mig tillbaks, smuttade pa en frappe. Solen varmde, en bit ut i havet va det vindsurfare, och bakom dem reste sig berg som kullisser, skuggor i olika graskalor. Dar fanns manniskor. I normala mangder.

De 45 minutrarna kanske va de behagligaste pa den har resan. Om jag ska gora det har fler ganger, ska jag boka ett hotell pa en o, vara dar en veckan, och mojligtvis ta en dagstripp till Aten for att se Akropolis igen.