davlid

I hans tredje roman (på svenska i alla fall) berättar Coetzee om en kvinna som berättar om hur hon gled ned i vattnet och hamnade på Robinson Crusoes ö, och om hur hon berättar historien för Mr Foe som sedan berättade om Robinson Crusoe. Detta är, som ni förstår, en rätt klurig roman, mycket diffus i sina kanter. Vad har substans och vad är fiktion? Det är berättande i absolut högsta klass. Hans typiska drag som jag gillar finns där; förmågan att sätta fingret på existentiella frågor, belysa mänskliga egenskaper och den ständiga strävan framåt. Likaså återfinns den ofta återkommande relation med den fattiga svarta vilden och den kultiverade vite personen, de omaka sexuella relationerna och kommunikationens essens. Tycka vad man vill om den, men en lysande roman är det.