Och solen har sin gång

Inga vettigt nu, bara personligt dravel.

Som sagt något ska man skriva:
Knollbark i skrevträdet. Himmelsmoln mellan krondaggen hitom sjön. Trollpackan kliar sig mellan tårna och luktar på fingret som en sexdebutant. En annan tant går med handväskan dinglande. Hon går inte, hon mer förs framåt, som en papptant i en klippfilm. Snubblar och välter stelt framåt. Symboliskt. Det är långt ner. Hunger frågetecken. Eller något annat.
Ett knä..

**

Okej, en reflektion då:
Hur kommer det sig att
lite sorg gör en
så utmattad?

**

Semestern firar halvlek.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits