Tones of Home´s spelning
Igår hade vi SPELNINGEN.
Tack för upplevelsen och bekräftelsen, ni som var där!
Tänkte lite på det där med idol igen. De där hånade, enligt juryn odugliga och patetiska människorna, som faktiskt tror att de kan.
Om de mest utskrattade auditions hade varit riktiga uppträdanden, så skulle det varit rent plågsamt att vara publik. Vi hade velat komma därifrån fortast möjligt för att slippa se. Men när vi kan ducka bakom en tv-ruta och en ”jury som ju bara säger sanningen” (precis som att de gör någon slags samhällsnytta!), då börjar vi dregla när människor förnedrar sig.
Det måste bero på att det hör till en av de saker vi själva är mest rädda att råka ut för. Det att vår omgivning öppet eller, ännu värre, när vi inte hör, skrattar åt eller hånar sånt som vi så gärna vill bli bekräftade för.
Så egentligen undrar jag vilka som är mest patetiska: de som vågar, eller de som kastar stenarna?
Tack för upplevelsen och bekräftelsen, ni som var där!
Tänkte lite på det där med idol igen. De där hånade, enligt juryn odugliga och patetiska människorna, som faktiskt tror att de kan.
Om de mest utskrattade auditions hade varit riktiga uppträdanden, så skulle det varit rent plågsamt att vara publik. Vi hade velat komma därifrån fortast möjligt för att slippa se. Men när vi kan ducka bakom en tv-ruta och en ”jury som ju bara säger sanningen” (precis som att de gör någon slags samhällsnytta!), då börjar vi dregla när människor förnedrar sig.
Det måste bero på att det hör till en av de saker vi själva är mest rädda att råka ut för. Det att vår omgivning öppet eller, ännu värre, när vi inte hör, skrattar åt eller hånar sånt som vi så gärna vill bli bekräftade för.
Så egentligen undrar jag vilka som är mest patetiska: de som vågar, eller de som kastar stenarna?
Kommentarer:
Trackback