Jag har ALLTID skrivit. Om jag sagt nåt annat har jag LJUGIT.

För säkerhets skull, om någon skulle tycka att det jag skriver är dyngigt, brukar jag alltid ta till utvägar som: Jag bara skrivit några år, det är nåt jag fått för mig är roligt plötsligt på äldre dar,  jag är fortfarande nybörjare eller äsch, det är bara en grej jag gör, som på kul."

Då går jag alltid fri och kan bli ursäktad eventuell dyngighet.

Men det är ren lögn. Det stod klart igår kväll. Mamma ringde och va rörd. Hon hade hittat två dikter jag skrivit:

Fredsdikt

Fred är livet och 
krig är döden.

Varför är det krig?

Jag tycker att man
ska vara snällare
mot varandra 

Dikt från David


Det är tillåtet

Det är tillåtet att
gråta för det
Minsta lilla. Det
är tillåtet att va
mörkrädd. Det
är tillåtet att
inte vilja vara
med.

SLUT





Klockan är kvart i nio. Det är mörkt. Jag torkar äpplen för vintern. Något kommer till mötes. Ett avsked?


I bakgrunden: Sverige - USA

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits