bedriva konst eller vara konst
"För ett år sedan, för ett halvår sedan trodde jag att jag var konstnär. Jag tror det inte längre, jag är. Allt det litterära har fallit av mig. Det finns gudskelov inte fler böcker som ska skrivas.". Det skrev Henry Miller i Kräftans vändkrets.
Men det skrivs.
120 skönt industrisemesterslöa människor har packat in sig i en vasstakslada på en Öländsk gård. De har betalat för att få komma in. De har betalat för att få se ett antal författare läsa ur sina böcker och säga något om deras relation till Öland. Och det är en ganska magisk stund med tända ljus, "vågor som sköljer in", "mörker som sänker sig" över slätter och "kärlek till det karga landskapet". Sju författare som har förvaltat sina konstnärskap med diktsamlingar, noveller och romaner. De presenterar utdrag deras idoga formulerande, genomtänkta kommunicerande och envist konstnärskapande. Med förhoppning om något?
Vi tar paus, vi är glada och tacksamma, fyller på vinglasen och undviker att pissa på elstängslet längs kalkstensmuren i skymningen. Andra akten ackompanjeras av en traktor. Därutanför jobbar en lantbrukare. Själva det öländska öppna landskapets förvaltare. Vaktmästaren som skapar fälten som kvällssolen belyser, som sommarölänningarna sitter på sina altaner och skriver vinrusiga dikter om i skymningarna. Vars liv ÄR landskapet. Och kanske är det han eller hon som är den verkliga konstnären.
Men det skrivs.
120 skönt industrisemesterslöa människor har packat in sig i en vasstakslada på en Öländsk gård. De har betalat för att få komma in. De har betalat för att få se ett antal författare läsa ur sina böcker och säga något om deras relation till Öland. Och det är en ganska magisk stund med tända ljus, "vågor som sköljer in", "mörker som sänker sig" över slätter och "kärlek till det karga landskapet". Sju författare som har förvaltat sina konstnärskap med diktsamlingar, noveller och romaner. De presenterar utdrag deras idoga formulerande, genomtänkta kommunicerande och envist konstnärskapande. Med förhoppning om något?
Vi tar paus, vi är glada och tacksamma, fyller på vinglasen och undviker att pissa på elstängslet längs kalkstensmuren i skymningen. Andra akten ackompanjeras av en traktor. Därutanför jobbar en lantbrukare. Själva det öländska öppna landskapets förvaltare. Vaktmästaren som skapar fälten som kvällssolen belyser, som sommarölänningarna sitter på sina altaner och skriver vinrusiga dikter om i skymningarna. Vars liv ÄR landskapet. Och kanske är det han eller hon som är den verkliga konstnären.
Kommentarer:
Trackback