poesi
svävade iväg
över tvätten jag höll på att hänga.
Väl uppe
över hustaken
viskade de sånt som
"de intressanta skavankerna"
"dispenser till förbjudna saker" och
"fastklamrande växter kommer inte längre än sitt underlag"
Tankarna
måste ha lösts upp i sommarregnet,
för jag kände lukten av dem
när jag hängde kläderna i köket.
Och, tror jag,
de kommer att tas upp av mina lungor inatt.
När vi nu har poesi på bordet:
Dåligt ljus, dåligt ljud och halvtrist inramning gjorde poesifestivalen (va nu ordet festival hade med det hela att göra) i Nässjö till en liten liten besvikelse, även om mycket var sevärt.
Bland annat fick jag tillfälle att face to face tala om för Johannes Anyuru hur mycket jag gillar hans Omega. "Grymt" sa han och tog mig i hand.
"Tack så mycket, grymt!".
Men jag är klart kluven till arrangemang där man använder scenen till sånt som inte är avsett för scen. Dikter är dikter, och scen framträdanden är scenframträdanden. Det krävs lite ansträngning av uppläsare och estradörer för att det ska bli intressant för andra människor.
Missade tyvärr Birro, men han skrev lite om festivalen. Liksom Malte P. Liksom vem det nu är
Appropå scener... tänker på någon författare som skrev om (min översättning) det spektakulära samhället och spektakelsamhället. Förr i tiden var publiken med i dramat, numera finns rester kvar i form av tårtning av kungen kanske man kan säga. Men nu förmedlas framförallt de spektakulära dramerna via teve, enligt författaren (utifrån min grova tolkning). Huvudgrejen är: publiken har tappat delaktigheten och kontakten med dramat, vi tittar på istället för medverkar i det. Kanske, slår det mig, har samma sak skett med scener... och så kanske även på poesifestivaler? Var kontakten mellan scenutövare och publik för svag?
Funderar f.ö. på att medverka i mitt eget drama här om en tid, fjällmarsch i 8 dagar själv...sitter och repar lite mod och hoppas på att regnet inte sveper in där i Syterpassets U-dal och dunklar midsommarsolståndets pigga strålar.
Glad sommar och ha det superkul på sommarfesten!
Igen - gillar det du skriver!
Poetry slam bygger, har jag lärt mig nu, i allra högsta grad på publikens deltagande.