För trånga städer
Inte det att jag inte förstår dem. Inte heller att jag inte inser att man i vissa sammanhang bara funkar och hur man i andra sammanhang bara inte funkar. Själv drog jag från Växjö av en massa påhittade orsaker som att det regnade för mycket, det fanns för mycket granskog, för bruna sjöar, för lite hav och för mycket si och för lite så. När det bara va en diffus känsla av brist på sammanhang. Ibland måste man ut och leta efter det där. Bryta med saker och börja bygga från noll. Som en stavhoppar som kommit fel de första stegen i ansatsen. Bara att backa, börja från början.
Men ändå, det stör mig lite det där.
Och för min egen del undrar jag om inte den här stan börja duga lite i alla fall.
Hej David,
Nu äntligen har jag hittat hit. Kul att läsa din blogg, skriv mera..... Har super lite att göra på jobbet.....
Super! På jobbet. Labspriten ska kanske ta slut innan flytten :). Det kommer mer. hade jag din rätta epost?
Si adressen rätt.....
Super inte som supa dricka sprit utan som jätte massor!!!! Om det vore så skoj då hade jag ju inte klagat, men ingen lab sprit här inte, är inte ens i närheten av labbet.....
HA en skön dag!
Strukturalisten och sociologen Durkheim skrev redan för mer än hundra år sedan om det anomiska självmordet, bla om hur viktigt det är att ingå i sociala gemenskaper för människans mentala hälsa. Jag tror snarare det handlar om att folk som börjar acceptera likriktningen här i Kalmar i själva verket offrar ytterligare bitar av sig själv för att klara av att existera och överleva i småstadens tvångströja.
Durkheim skrev för övrigt även att ogifta kvinnor mår bättre än gifta. Han är sociologins fader och levde på den tiden då forskare fick anslag så att de kunde göra enorma statistiska studier.
Men tvångströjen är ju så att säga upplevd. Man borde kunna vända på det. Att man som individ genom att stå upp för sina värderingar, på ett ickedömande sätt, borde kunna göra sammanhanget man lever i mindre trångsynt.. och då gör man sig fri från tvångströjan..
Det är en intressant tanke. Menar du i så fall att det skulle räcka för individen att hon/han bekräftar sina egna idéer? Kanske pallar somliga med det... jag tror dock att många viker sig för att få förståelse från åtminstone någon eller några i sin omgivining. Om du lyckas genomföra det blir jag jävligt imponerad. Men det har jag ju blivit förr när det gäller dig;-) så det skulle inte förvåna mig. Men... håller med, det är bra mer positivt och uppfriskande att tänka på det omvända sättet. Tänker för övrigt på Foucault, en sentida fransk filosof denna gång, som skrev om maktutövning och om panopticon. Fängelser kan ha vakttorn där vakten kan kika ut på fångarna men där det är omöjligt för fångarna att se om de är bevakade. Konsekvensen blir att fångarna bevakar sig själva oavsett om det står en vakt där bakom fönstret eller inte. Tänker på Foucaults idéer när du skriver om att man bör göra sig av med tvångströjan... Tycker ditt spår är spännande, frågan är hur många av dess maskor som existerar i verkligheten och hur många av dem som konstruerats i medborgarnas/fångarnas (!) mentala konstruktioner av hur de uppfattar att verkligheten är...
1. Nej, så menar jag inte. För verkligheten är ju sällan så svart eller vit. Det är ju inte så att man som individ anting bli bekräftad till 0% eller till 100%. Varje individ har ju en massa sidor och dimensioner som kan bekräftas eller inte, och varje individ kan också, åtminstone delvis, välja vem man vill vara och bli bekräftad för.
2. Viker mig dock inför din större akademiska kunskap i ämnet. Har inte läst en rad sociologi..
3. Ett samhälle är ju en samling individer. Det är inte bara så att individen är ett färdigformat resultat av sin miljö, utan samhället är ett resultat av vad individerna gör. Samspel.
4. Slåss inte med näbbar och klor för någon slags teori.. men det är nog mest, som sagt, att jag stör mig lite på det där snacket.. Ibland.