Demokratins utpost
Några av byråkratskaran har fått möjlighet att göra en hälsoprofil. Det gav inte särskilt mycket, det va lite frågor typ: Äter du bra? Hur mycket motionerar du? Och sedan ett test på syreupptagningsförmågan. Jag cyklade ett tag med pulsmätare och grejer och kvinnan som vägledde mig genom testet påstådde efter lite miniräknande och tabellerande att jag var nära elitidrottsnivå.
I ren inspiration sprang jag 4 kilometer efter jobbet men få skulle nog förväxla mig med en elitidrottsman på slutet.
Har fått undan ett par ärenden, varav ett lite tråckligare och det känns skönt. Men högen är stor. Det är många planskisser på dikningar, muddringar och våtmarker som nu har fått liggsår i mina fack märkt med "pågående".
Jag har lite för lätt att leva mig i frustrationen de sökande måste känna, jag ser dom framför mig hur dom tänker att dom ju har gjort allt rätt hur dom förväntar sig ett snabbt besked och så sitter dom vid sina skrivbord och i sina grävmaskiner och trummar och den dom vänter på är MIG, nån snubbe på en kontorsstol med rätten att ha åsikter om vad dom ska göra och inte göra utan att ens komma dit och titta, utan att dom ska få visa att deras avsikter är goda och att dom tänkt igenom allt. och dom väntar och dom väntar och hela deras verksamhet sitter i knät på någon regel som dom egentligen inte vet bakgrund eller syfte med, ett maskineri som bara ska gås igenom bara för, bara för, att det ska det.
Och i de flesta fall säger myndigheten kör med några korta rader.
Dessa månader av väntan, och så bara ett neutralt godkännande i beskyddandet av de allmänna intressenas namn.
/Från en av demokratins utposter under uppfyllandet av lagstiftarnas, invånarrepresentanternas, önskan.
I ren inspiration sprang jag 4 kilometer efter jobbet men få skulle nog förväxla mig med en elitidrottsman på slutet.
Har fått undan ett par ärenden, varav ett lite tråckligare och det känns skönt. Men högen är stor. Det är många planskisser på dikningar, muddringar och våtmarker som nu har fått liggsår i mina fack märkt med "pågående".
Jag har lite för lätt att leva mig i frustrationen de sökande måste känna, jag ser dom framför mig hur dom tänker att dom ju har gjort allt rätt hur dom förväntar sig ett snabbt besked och så sitter dom vid sina skrivbord och i sina grävmaskiner och trummar och den dom vänter på är MIG, nån snubbe på en kontorsstol med rätten att ha åsikter om vad dom ska göra och inte göra utan att ens komma dit och titta, utan att dom ska få visa att deras avsikter är goda och att dom tänkt igenom allt. och dom väntar och dom väntar och hela deras verksamhet sitter i knät på någon regel som dom egentligen inte vet bakgrund eller syfte med, ett maskineri som bara ska gås igenom bara för, bara för, att det ska det.
Och i de flesta fall säger myndigheten kör med några korta rader.
Dessa månader av väntan, och så bara ett neutralt godkännande i beskyddandet av de allmänna intressenas namn.
/Från en av demokratins utposter under uppfyllandet av lagstiftarnas, invånarrepresentanternas, önskan.
Kommentarer:
Trackback