Idol och Martin B

Så var det det där med idol igen. Man sitter där och utbrister sånt som "vilket skitprogram", "de där själgoda uppblåsta töntarna som tycker saker ska knäcka och folka leverera tror de gör världen en tjänst men de stöper bara folk i samma form fast han den där med mustaschen  sjunger ju GRYMT bra" och så har en timma gått helt plötsligt och man inser att måste få se vilka som klarar sig och vilka som åker ut nu när de ska solosjunga.

20.00 i morgon.



Jag minns att jag fick samma känsla som när jag läste "Den allvarsamma leken" som när jag nu har läst "Martin Bircks ungdom". Den att det här skulle ju kunna handla om mig. Trots att den är skriven vid förra sekelskiftet. Det är samma ensamheter, samma längtan, samma sökande efter en plats och samma åtrå och samma en massa saker som det är att vara människa vara sig det är 2007 eller 1901.


Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits