davlid

Det var precis uppehåll. Tre pojkar skränade utanför fönstret. De hade hittat två igelkottar. Det framgick inte om djuren levde när de hittades. En pojke tog sats och måttade en spark mot fotbollen. Djurkroppen rutschade över asfalten. Pojkarna skrattade. En pojke gick fram och petade lite. Vände på liket, som för att se om det levde. Sedan tryckte han lätt med fotsulan. Ville han undersöka hur denna materia betedde sig under tryck, som ett barn vrider, känner och luktar i sin utforskande lek?

Han tryckte lite hårdare. De andra två pojkarna fortsatte att spela fotboll med den andra igelkotten. Hårdare och hårdare pressade han nedåt. Hur hårt kunde han trycka. Hur hårt vågade han trycka? Sakta och vårdande genomförda han sitt experiment. Till slut la han över sin tyngd på foten som pressade ned den lilla kroppen mot den våta gatan. De andra två pojkarna ställde sig nu och tittade på och såg hur tarmarna trycktes ut och la sig som en hög bredvid skalet. Det hördes inget ljud in i lägenheten.

De skrattade och skränade iväg och passade på att mosa även den andra kotten innan de glatt rumlade vidare och jag tänkte lite på lagen om skyldigheten att alltid ingripa vid brott? Var det egentligen ett brott de hade begått. Jag visste inte och fortsatte leta efter min mobiltelefon för att gå och köpa lite bröd.