davlid

"Det finns i arkivet." säger bibliotikarien på frågan om de inte har några böcker av Petter Bergman.
I arkivet.
Undanstoppade i en källare.
Bland andra böcker som får för lite uppmärksamhet.

Åtta stycken fanns det att låna och där de stod gapar nu ett hål, som en glugg efter en tand.

Det är inte svårt att konstatera att det här är en författare som förtjänar att stå upp i bibliotekslokalen. Inte i ett skyddsrum.

Det blir lätt att inse saker.

Det finns ting.
Det finns orden som benämner tingen.
Och allt det som tingen symboliserar.
Och det som orden på tingen symboliserar.
Och slutligen den inre upplevelsen av

ordet.

En dikt i samlingen "Så länge krampen släpper" har bäring på Igelkottshistorien, dvs det förra inlägget i denna blogg. Den heter "Att tiga är att dö en smula" och går såhär:

Tystnaden dödar. Att tiga är att samtycka.
Vi har att välja mellan tystnaden coh döden.
Det meningslösa valet dödar.

Innan vi väljer stillnar allt omkring oss.
Inte en vindfläkt rister löven.
Att tiga är att dö en smula, och vi tiger.

Att tiga är att samtycka. Vi tiger.
Vi väljer mellan trädstammen och löven.
Stiltjen är tung. Tystnaden tynger löven.