davlid

Måste ge Greider rätt om konstfackeleven som simulerade ett självmord och bråkade med och spottade på vårdare. Det var något om att det är ett problem att de här konstutövande ungdomarna kommer från välbärgade situationer och inte har någon koll på det är att jobba. På riktigt. Som byggare. Som byråkrat. Eller som psykvårdare.

Jag håller med.

Det här känns lite medelklassungdom som som sitter på barer och dricker drinkar och röker joints i experimentellt syfte och ondgör sig över psykvården ditten och datten, poliser är dumma, och samhället är skit vi måste göra något, ja vet, vi tar en joint till och gör en installation för vi är konstnärer och oantastbara och vår uppgift är att gå mot normen, röra om och provocera, och vänta bara ni ska tacka oss för att vi"take one for the team".

Och kanske finns det ett ädelt syfte bakom installationen, om vi tillåter oss att kalla det för ett konstverk, men det är respektlöst. Jag gillar det inte. Jag tycker hon visar bristande förståelse för de som arbetar på psykakuten och för de som har anhöriga till individer som tagit sitt liv och jag tycker hon gör en egoistisk handling eftersom hon vill ha uppmärksamhet och väcka debatt. Men hon gör det respektlöst. Och därför gillar jag det inte.

Men längre är svårt att komma.

Det var Voltaire va, som sa nåt med att avsky någons åsikter men att vara beredd att dö för den.

I Sverige får man göra sånt här.
Vi har yttrandefrihet och högt i tak.
Och under det här taket ryms även galenskap.
Vare sig den är på psykakuten eller på konstfack.

Och det är rätt juste.