davlid

Soliga försommardagar har bytts ut mot blåsiga, regniga försommardagar och igår kväll gjordes ett första trevande försök till flyttförberedelser. Jag får meddelandet att båtturen vi skulla ha i eftermiddag blir inställd på grund av dåligt väder. Mellan gårdagens strykning och disk började jag oprovocerat plocka i lite pappershögar. Minnen är ofta knutna till ting. Det är en era jag lämnar i Kalmar. Nedpackningar och slängningar av prylar gör det så tydligt att det man lämnar aldrig kommer tillbaka. I know, det är ju självklart, men ibland blir det så TYDLIGT. Spara eller slänga. Jag gör en hög med saker som symboliserar viktiga saker. Jag hitta gamla anteckningar till skrivprojekt som jag redan glömt bort. Mängder med anteckningar till diktsamlingen. Gamla lappar och till och med ett kärleksbrev som jag också glömt bort. Det blir flera år och många upplevelser. Till och med flera eror. Ovanpå detta spotifajade jag fram Thåströms senaste skiva. Hans lysande "kort biografi och ett litet testamente" och "långtbort" och blev mysigt sentimental och kommer att tänka på boktiteln "döden ett bekymmer" av Torgny Lindgren tror jag och någon till.

Inget kommer tillbaka. Detta känns ibland som ett bekymmer.

Men jag kanske kommer tillbaka. Till Kalmar.